Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla tillsammans: Rosa moln blev mörka skuggor

När Linda Larsson fick sin nyfödde son på bröstet var det kärlek från första ögonkastet. Men glädjen och lyckan över att bli mamma kantades av dystra tankar – Linda hade drabbats av förlossningsdepression.

- Nu vågar jag prata om min mörkaste hemlighet och jag hoppas att det ska stärka andra om att våga ta steget och söka hjälp.

Annons

Linda Larsson minns sin graviditet som fantastisk. Hon älskade sin växande bebismage och hon minns speciellt stunderna då blivande pappan Marcus Jonsson läste högt om vad som hände i magen, vecka efter vecka. De visste att det var en pojke i magen och de brukade skoja om att de skulle bli en liten punkkille med tuppkam. Marcus dotter Julia, åtta år, var också väldigt förväntansfull.

- Visst, jag hade humörsvängningar precis som alla andra och jag kände av foglossning. Men det fanns inte på världskartan att jag skulle drabbas av en förlossningsdepression, säger Linda Larsson.

Hon lyfter upp sonen Mille i luften så han tjuter av skratt.

Mille såg dagens ljus den 29 juni 2010. Det blev en traumatisk förlossning då Linda upplevde att ingen lyssnade på henne.

- Jag var väldigt förlossningsrädd och gick i terapisamtal för att stilla min rädsla. Jag var mest rädd för att inte bli trodd för mina smärtor och det var just det som hände. Min förlossning var en katastrof, säger Linda.

När hon pratar om förlossningen blir hon tårögd. Känslorna är fortfarande starka och hon har ett inbokat möte med personalen som arbetade på BB den dagen, för att prata om vad som egentligen hände.

Mille charmar fotografen och är lyckligt omedveten om hans mammas tuffa månader.

- Jag har älskat Mille från första stund och han har inget med min depression att göra. Det är snarare han som får mig bra. Jag har valt att bli mamma och nu har jag valt att bli frisk. Den stora drivkraften är Mille och han är värd en frisk mamma, konstaterar Linda.

Den första tiden som mamma gnagde upplevelserna från förlossningen. Linda grät ofta och då och då smet hon undan på toaletten för att inte visa tårarna för andra.

- Jag visste att man kunde bli lite ledsen den första tiden med tanke på alla hormoner efter en graviditet. Men jag var konstant ledsen i ungefär sex veckor. Det fick mig att känna en enorm skam.

Linda sov dåligt vilket fick henne att bli trött. När hon var trött blev hon ledsen och då kände hon skuld och skam.

- Allt blev ohållbart och jag orkade inget mer. När jag berättade för barnmorskan på BVC hur jag mådde fick jag hjälp på en gång. Det finns ett enormt skyddsnät i Bollnäs och alla är värda en egen stjärna i himmelen.

Linda upplevde att det var en vägg mellan henne och omvärlden. Hur gärna hon ville komma förbi väggen så gick det inte, det blev hela tiden en "däng rakt ner i backen". Ett tag behövde Linda hjälp med allt - laga mat, byta blöjor på sonen, tvätta kläder. Vardagen förändrades helt och Linda hade fullt upp med att sköta sig själv.

- Det blev ohållbart. Marcus och jag behövde all hjälp vi kunde få så vi flyttade hem till mamma och pappa i Edstuga.

Vännerna började undra vart Linda tagit vägen och hon började få slut på dåliga ursäkter för att inte träffas. Då skrev Linda ett mejl till de närmsta och försökte förklara hur hon mådde.

- Varför skulle jag ljuga för dem, de är ju mina vänner? När alla fick veta fick jag mycket kärlek tillbaka. Jag har nog världens bästa vänner och familj.

Linda fick hjälp av flera olika personer och fortfarande går hon på samtal. Nu när hon berättar öppet om sin förlossningsdepression är det fler som vågar berätta liknande erfarenheter.

- Genom att berätta min historia hoppas jag kunna stötta andra att söka hjälp i tid. Ingen ska behöva känna sådan skam och skuld som jag kände. Det finns hjälp och alla har rätt att må bra.

Den första tiden som föräldrar blev en stor utmaning för Linda och Marcus men de har hela tiden pratat om att de ska klara detta tillsammans.

Nu har tankarna börjat komma att de vågar skaffa fler barn, men först vill Linda känna sig stabil och frisk.

- Då ska jag göra saker och ting annorlunda. Först ska jag sänka kraven på mig själv. Istället för att städa ska jag passa på att vila. Känner jag det minsta lilla tecken på depression ska jag ringa till BVC.

Annons