Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Alla ska inte vara nöjda med skolan

På en bild som cirkulerar flitigt på internet, skäller två föräldrar ut sonen för hans dåliga betyg,

Annons

medan läraren sitter rak och bestämd bakom katedern. Explain these bad grades? fräser pappan till den hukande sonen, i scenen som illustrerar 1969.

På bilden bredvid är det 2009. Nu har sonen rätat på ryggen, han ler stolt och segervisst, och föräldrarnas ilska har bytt riktning. Explain these bad grades? skriker pappan till den skräckslagna läraren.

Trots att satirteckningen är skarp och träffsäker – eller kanske just därför – fastnar skrattet i halsen. Sju av tio lärare uppger att det har hänt att föräldrar har försökt påverka undervisningen, och i högstadiet och gymnasiet handlar det i en klar majoritet av fallen om att höja det egna barnets betyg. Om samtalet inte ger önskat resultat, hotar nästan häften med att gå vidare till rektorn eller Skolinspektionen, alternativt byta skola. Det visar den nya rapporten Så påverkar föräldrarna undervisningen från Lärarnas Riksförbund.

Även om föräldrapåverkan inte är någonting nytt, vittnar rapporten om en attitydförändring, inte bara från föräldrar och elever, utan även från rektorer och huvudmän. Utvecklingen bekräftas även i rapporten Betygsättning under påverkan från 2011, som visar att var femte lärare har utsatts för påtryckningar om betygshöjningar från skolans rektor eller huvudman. Vidare har påtryckningarna ökat på senare tid och de är mer vanligt förekommande där konkurrensen mellan skolorna är hög.

Framför allt det senare är värt att titta närmare på. I dag agerar så väl kommunala som fristående skolor på en konkurrensutsatt marknad, och på en sådan råder ofta devisen att kunden alltid har rätt, vilket en del elever och föräldrar felaktigt anammar. För varken eleverna eller deras föräldrar är kunder i dess strikta bemärkelse, dels för att det inte är de som betalar, dels för att grundskolan är lagstadgad och betygsättning är myndighetsutövning.

Anledningen till att vi varje år spenderar cirka 120 miljarder skattekronor på grund- och gymnasieskolan är inte att eleverna och deras föräldrar ska bli nöjda. Denna ekonomiska storsatsning har sjösatts för att skolan ska klara sitt samhällsuppdrag, och en stor del av det uppdraget är att utbilda eleverna för morgondagens arbetsmarknad, bland annat för att säkerställa framtidens välfärd.

Om lärare mer eller mindre tvingas att sätta överbetyg, betyder det dels att elever släpps ut ur utbildningssystemet trots att de inte borde vara godkända, dels att elever med resursstarka föräldrar, som genom påtryckningsinstrumentet curlar sina barn till toppbetyg, får en gräddfil in på prestigeutbildningarna. Det är mycket möjligt att det glädjer eleverna, föräldrarna och rektorerna just där och då, men det gynnar knappast samhället i stort. Just därför är det viktigt att skolan vågar göra både elever och föräldrar missnöjda.