Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Alla är de Ovanåkersbor

I en utställning kommer ett 25-tal nyanlända berätta om sina första dagar som Ovanåkersbor.

Annons

Det är fredag strax efter lunch. Vid ett bord inne i Aktivitetshuset ligger flera kontaktkartor utspridda med porträttbilder som den lokala fotografen Maria G Nilsson tagit. En del av bilderna är inringade. De har valts ut och ska vara med i en mobil utställning som ska vara klar att visas i slutet av maj. Nu går den under arbetsnamnet "Jag är Ovanåkersbo".

– Det är ett bra projekt tycker jag och är ett sätt att visa folk att vi finns och är här, men det är också en kärleksförklaring, säger journalisten Delly Bonsange som flytt från Kongo med sina barn.

Hans ansikte är ett av runt 25 stycken som kommer att visas under utställningen. Den gemenamma nämnaren för de porträtterade är att de är nyanlända och har bott i Ovanåker mellan två och nio månader. Nu läser de SFI och är på Aktivitetshuset i väntan på att bli redo för praktik eller utbildning.

Till varje porträtt kommer det att finnas en text där personen berättar om sina tankar de första skälvande dagarna. Vissa texter är långa, andra bara några rader. En av deltagarna skriver så här:

"Jag öppnade kranen och tittade på vattnet. Det var precis som man hade lärt sig på fysiklektionen: smaklöst, färglöst, luktlöst. Rent vatten är en skatt.".

En annan beskriver ensamheten:

" ... Jag har växt upp med folk i stora städer. Det var alltid människor omkring mig. Flyktingläger med massor av personer... Jag var tvungen att gå till ICA för att må bättre, för att kunna vara bland andra... Fast ensam."

– De här texterna handlar om den första veckan i Edsbyn. Det är tankar som man tappar efter ett tag, berättar Dagamara Hälsing som är platsansvarig på Aktivitetshuset.

Texterna har skrivits på deltagarnas egna modersmål och sedan översatts till svenska.

Själv fick Delly Bonsange sin första starka upplevelse när han klev ur planet på flygplatsen i Sundsvall.

– Jag hade förväntat mig att det skulle vara massor av poliser och militärer, men det fanns ingen alls där.

Sedan smulades hans bild av Sverige sönder snabbt. Han hade tänkt sig ett litet Frankrike med bulevarder, tidningsförsäljare på gatorna och små barer. Men så ser det knappast ut i Edsbyn. Nu, efter åtta månader har mycket hunnit bli vardag för honom och Delly Bonsange känner sig hemma.

– Jag vill hitta ett jobb och sedan ska jag bo här i Edsbyn med mina barn. Som person känner jag mig till 100 procent som en Ovanåkersbo.

Men det håller inte alla med om.

– Det finns en liten grupp rasister här. När jag står vid övergångsstället så händer det att de gör så här när de sitter i sina bilar, säger han och visar ett långfinger.

Men det är inget han låter sig påverkas av.

Dagamara Hälsing hoppas att utställningen ska bygga broar mellan människor. För även om Ovanåkers kommun haft ett flyktingmottagande sedan 2006 är det ingen självklarhet att människor med olika bakgrunder möts. Oftast är det osäkerhet och okunskap som kastar skuggor.

Utställningen är mobil och ska vandra runt. Målet är att den ska nå en så bred publik och den ska bland annat visas under Persmässan och kanske rent av på ICA.

– Så länge det finns ett vi och de tänkande så kommer det finnas en ojämlikhet. Men det här är Ovanåkersbor som alla andra, konstaterar hon.