Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Alexandra Charles och dödssynderna

Nattklubbsdrottningen Alexandra Charles har skrivit sina memoarer. Boken heter Livet är en dröm (stulet från Pedro Calderón). Det är en usel bok. Ändå är den intressant men kanske inte på det sätt författaren tänkt sig.

Annons

Alexandra’s öppnade 1960 och var under tjugo år en samlingsplats för Stockholms kändiselit. Varje boksida bjuder på ett fyrverkeri av namn. Personregistret upptar 645 stycken. Där finns advokater, aktörer, artister, ballerinor, direktörer, idrottsstjärnor, mannekänger och – kungligheter. Inte minst en kronprins som snart ska bli Carl XVI och hans kamrater. Samma gäng som för övrigt figurerar i boken Den motvillige monarken. Han är vänfast vår kung.

Alexandra älskar sina gäster. De är fantastiska, roliga och underbara människor. Och champagnen sprutar, drinkar skakas och cigarettröken stiger mot taket.

Klubben har mycket liten kontakt med omvärlden. Det här är en de stora omvälvningarnas tid.

Vietnamkrig, gruvstrejk, studentrevolt och solidaritetsrörelser. Nyskrivna böcker och pjäser skildrar vad som sker i samhället, men inget av det når nattklubben och deras gäster. Alexandra berättar om ett liv som står stilla och som på något sätt verkar fritt från passioner.

Men en del av de människor som befolkar klubben kommer att stiga ut ur berusning och cigarettrök och faktiskt spela en roll. Några blir aktieklippare, börshajar, entreprenörer och konsulter. De allra rikaste blir också filantroper.

Här återfinns människor som blir en bas i de nya moderaterna. Statligt ägande är förkastligt. Bara privat ägande är lösningen på alla problem. Envar sin egen lyckas smed. Alexandra skildrar en tid då tänkandet amerikaniseras och folkhemmet rivs ner planka för planka.

Fram växer ett samhälle med ökande klassklyftor.

Med en penna glödande av beundran och entusiasm skildrar Alexandra hur miljardärsparet och filantroperna Dan och Christin Olofsson firar att de fyller 60 år. Året är 2010, scenerna typiska för vår tid.

225 gäster bjuds in. På inbjudningskorten står att de ska samlas en viss dag på Sturups flygplats och ha smokingkläder i bagaget. Så börjar en fest som varar i dagarna tre. Först Venedig där det i entrén till festsalen "stod ståtliga svarta män som liknande statyer från 1700-talet". Dag 2, Nice där värdparet hyrt Palais Rotschild och gästerna möts av "dignande middagsbord, musik och underhållning" och dag 3 bär det av till Marrakech.

Det är en skildring av en hedonistisk orgie som helt omedvetet blir en satirisk höjdpunkt. Bakom en mur av avlatsbrev i form att hjälpinsatser i Afrika hänger sig filantroperna och deras vänner åt minst tre av de sju dödssynderna.

Tack Alexandra för att jag fick kika in.