Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åldersdiskriminering på arbetsmarknaden

Annons

Jag deltog vid Rektorsakademins tioårsfest i Stockholm. Vi var många från skola och näringsliv. Vid kaffet blev vi tre personer kvar vid bordet. Det var jag, gråvithårig, och två damer med samma hårfärg. Inte bara hårfärgen var densamma utan vi var även 55-plussare alla tre. Det visade sig att vi alla hade ännu en sak gemensamt, vi var arbetslösa före detta rektorer.

Vi tre var tämligen erfarna rektorer och ledare. Alla tre är vi ense om att vår ålder som 55-plussare spelar en avgörande roll för att vi numera så ytterst sällan kommer till en intervju. Politiker talar om att höja pensionsåldern, vilket stämmer mycket dåligt med verkligheten då det i dag handlar om att du ska vara mellan 30 och 49 år för att vara attraktiv på den så kallade arbetsmarknaden. Våra alltför många arbetslösa ungdomar sitter i samma båt som oss 55-plussare.

Damerna och jag hade i det närmaste exakt samma erfarenhet av arbetslöshetens helvete och jag blir lätt chockad över hur vår tidsanda är beträffande fokuseringen på ålder och synen på oss arma vit-gråhåriga erfarna 55-plussare som hamnat i ett utanförskap.

En arbetsplats, oavsett inom vilken näringsgren, kommunal, statlig eller privat mår väl av att ha en bra mix både vad gäller medarbetarnas ålder, kön och kompetens.

Håkan Carlberg

arbetslös rektor med 20 års erfarenhet som ledare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons