Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Akut krishantering utan politisk vision

Att alla nödrop, uppsägningar, öppna brev och läkarlarm om akutvården satte fart på landstinget var väl för väl.

Annons

Frågan är om de planerade åtgärderna bara blir fernissa på en sprucken grund.

Och frågan är också om akutens akuta kris kan vänta i två år på lösningen.

På onsdagens landstingsfullmäktige fick den tillförordnade hälso- och sjukvårdsdirektören Kjell Norman redogöra för hur han ska lätta på trycket på länets akutmottagningar. Erfarna läkare under specialistutbildning ska plockas in, erfarna sjuksköterskor på andra avdelningar lockas med extra ersättning om de rycker in på akuten och de 30 sjuksköterskor som sa upp sig när de inte stod ut längre med arbetsmiljön och tempot, ska erbjudas återanställning.

Oklart med vad, för nog måste de anställningsavtalen sockras rejält. Och framför allt, en plan för hur arbetsmiljön förbättras från grunden. Annars finns det ingen större anledning att återvända.

Förklaringen till varför trycket på länets akutmottagningar både i Gävle och Hudiksvall ökat markant de senaste åren är en äldre och sjukare befolkning. I alla fall enligt landstingsledningen. Varken lokaler eller personalstyrka är anpassad efter en sådan patienttillströmning.

Nu köper inte alla den förklaringen, utan en annan orsak till att allt fler patienter åker direkt till akuten kan också vara brister i den övriga sjukvårdsorganisationen. Länsborna vet inte längre vart de ska vända sig, vem som är deras husläkare, om de över huvud taget har en fast vårdkontakt.

Hur som helst kan ingen acceptera de brister i akutvården som de 60 läkare listade i sitt öppna protestbrev. Och ingen kommer att vilja jobba i en organisation som ständigt är underbemannad eller med icke kvalificerade kollegor.

Den nya chefen (den gamla fick ju gå som en klassisk problemlösning) har varit och tittat på fungerande akutvård i Linköping, där man har fast akutpersonal. Det är en bra början, att lära av andra fungerande enheter.

Förmodligen behövs en rejäl analys av hela krissituationen i Gävleborgs landsting. För trots att de presenterade åtgärderna är till för att lösa det mest akuta läget, så kommer inte önskad effekt att uppnås förrän 2016. Måtte inte fler felbehandlingar läggas till listan under den tiden.

En självklar plan vore att prata med de 30 sjuksköterskor som sagt upp sig och analysera svaren. Landstingsledningen borde naturligtvis också fråga sig varför det anses vara ett lågstatusjobb att tjänstgöra på akuten.

Det är väl en utopi att vänta på en politisk vision med föresatsen att göra akuten till den mest attraktiva arbetsplatsen?

Nöjd personal skulle annars garanterat ge trygga patienter och färre felbehandlingar.