Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Aktiva insatser till dem som kan jobba

Det har på senare år blivit allt vanligare att barn och unga får diagnoser av typen adhd, Aspergers och liknande

Annons

Det är i grunden positivt, då de kan få anpassad pedagogik och stöd i skolan. Problemet är att efter detta sker ingen ordentlig utvärdering av deras förmåga och möjligheter att jobba. Istället slussas många rakt in i passivt bidragsberoende – de ungas förtidspension. Idag står denna grupp för hälften av det totala antalet nybeviljande.

Regeringen har nu beslutat att se över om dessa unga – som ofta behöver gå skolan lite längre – i stället för förtidspension skulle kunna få studiemedel. Detta är ett viktigt steg på vägen, för att stötta unga som trots sina funktionshinder mycket väl kommer att kunna jobba och försörja sig själva.

Att så som i dag låta unga med förlängd skolgång gå direkt in i Aktivitetsersättningen, som förtidspensionen för unga heter, är inte acceptabelt. Försäkringskassan bedömer att så många som en fjärdedel av dem med Aktivitetsersättning kan klara någon sorts jobb. Dessa ungdomar ska självfallet ha aktiva insatser och hjälp att komma in i arbetslivet, inte förtidspension.

Aktivitetsersättningen erbjuder i dag, sitt namn till trots, allt för lite aktivitet och stöd. Förra hösten satsade vi i Alliansen en halv miljard på att förändra detta, men mer behövs.
Vi i Folkpartiet vill gärna se en större reformering. Idag är Aktivitetsersättningen för fyrkantigt och saknar anpassning till individen. Unga med funktionshinder så allvarliga att de med största sannolikhet aldrig kommer att kunna arbeta måste år efter år göra arbetsförmågebedömningar, fylla i papper och begära förlängning av sitt aktivitetsstöd. Samma tidsintervall gäller också för unga med gott hopp att hitta en väg tillbaka till arbetslivet – för de ungdomarna är ett år istället en allt för lång tid.

Ett annat problem är att mycket av det stöd som erbjuds kräver en aktiv insats från de unga. Det faktum att många av ungdomarna har diagnoser som innebär introvert beteende och begränsad förmåga är en dålig kombination med eget ansvar att finna aktiviteter.
Vi menar att de som kan klara någon sorts jobb ska ha aktiva insatser och hjälp komma in i arbetslivet och självfallet ska de inte behöva vänta ett helt år. Unga måste också kunna pröva att studera eller arbeta utan att vara rädda för att förlora sin ersättning. Särskilt gäller det unga med depression, ångest eller liknande som innebär en risk för återfall. Här har ett viktigt steg tagits i och med att den tid som aktivitetsersättningen kan vara vilande har förlängts.

Slutligen borde unga med permanent nedsatt arbetsförmåga i stället omfattas av sjukersättningen – det vill säga förtidspensionen för vuxna. Det är inte rimligt att unga med svåra funktionsnedsättningar ska behöva ansöka om förlängning av aktivitetsersättningen varje år. Med dagens garantinivå skulle det dessutom innebära ett lyft ekonomiskt. Däremot bör en hög ambitionsnivå vad gäller aktiviteter och sysselsättning kvarstå.


Hans Backman (FP)
riksdagsledamot socialförsäkringsutskottet

Emma Carlsson Löfdahl (FP)
riksdagsledamot socialförsäkringsutskottet

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel