Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Aktiva åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Att ungdomsarbetslösheten är ett stort problem är de flesta överens om. Få är däremot de riktigt skarpa förslagen för att rå på problematiken.

Annons

Fast nu tycks Folkpartiet göra gemensam sak med Centerpartiet om att skapa flexiblare arbetsmarknadsregler och lägre ingångslöner för att på så sätt underlätta för ungdomarna att komma in på arbetsmarknaden.

Är det ett sätt att hjälpa, eller ett sätt att stjälpa?

Från vänsterhåll hävdas det ofta att lägre ingångslöner för ungdomar inte leder till några nya jobb, utan bara till en allmän lönenedpressning.

Det är måhända bara på marginalen som en sådan åtgärd leder till nya jobb. Men det är å andra sidan heller inte den främsta poängen. Avsikten är att hjälpa ungdomar som befinner sig utanför arbetsmarknaden att ta sig in.

Att en person utan arbetslivserfarenhet inte är lika intressant att anställa som en med arbetslivserfarenhet om lönen i princip är densamma torde vara självklart för de allra flesta.

I ett internationellt perspektiv så ligger svenska ingångslöner högre i relation till medianlönen. Enligt professor Anders Forslund vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering är det också så att om man rensar för alla möjliga förklaringsvariabler till att den svenska ungdomsarbetslösheten ligger högre än jämförbara länder så är det lönen som blir kvar.

Det är förvisso inte politikernas uppgift att sätta nivån för ingångslönerna, utan upp till arbetsmarknadens parter. Men eftersom ungdomsarbetslösheten är så hög finns det stor anledning för politikerna att skapa bättre förutsättningar för de yngre som står långt från arbetsmarknaden att ta sig in. Då kan exempelvis lärlingsanställningar och särskilda ungdomsavtal vara tänkbara lösningar.

Något som inte behöver betyda att en generell sänkning av lönenivån. Åtminstone inte om facket tillåter en större lönespridning.

Mer läsning

Annons