Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Akta er för att bli gammal och hamna på akuten

Jag bävar själva för att bli gammal, jag har inga barn som kan slåss för mig, skriver Björn Eriksson efter att ha hjälpt en anhörig under ett mardrömsdygn i händerna på Region Gävleborgs vård.

Jag måste berätta om hur det är att bli gammal och behöva akuten. Historien kan göras hur lång som helst och började med ett mindre kirurgiskt ingrepp för två–tre veckor sedan och berör min svärmor, snart fyllda 89 år. Ganska omgående blev det komplikationer vilket resulterade i en akut remiss till akuten i Bollnäs, efter drygt sex timmars väntan blev hon hemskickad utan några som helst åtgärder.

Så långt detta besök, nu till lördagens besök som gör mig rädd för min egen framtid. Återigen en akutremiss från hälsocentralen till Bollnäs därför att hon inte kunde gå, stå eller ligga. Ingen hjälp från hemtjänsten med påklädning, det fick vi ordna. Hur kan man tro det när hemtjänsten inte ens kan ta upp tidningen från golvet när man kommer utan kliver över den och går in, det står ju inte i beslutet om stöd.

I rätt tid, klockan 10.40, kommer sjuktransporten, funkar perfekt, och vi är i Bollnäs strax efter klockan 11. Vi blev avsläppta vid huvudentrén för att vi inte visste bättre, hamnade så småningom på akuten och därefter i ett undersökningsrum, men sedan hände inget på flera timmar frånsett några provtagningar. Slutligen någon gång mellan 16 och 17 kommer läkaren, gör egentligen inte så mycket mer än att försöker resonera med sig själv hur man ska slippa detta och få iväg henne till Gävle.

Så pågår det till cirka klockan 18.30 då man tydligen lyckats med bravaden att bli av med en besvärlig patient till kirurgen i Gävle efter att vi hade nekat att ta hem henne vilket var utgångspunkten. Ytterligare en timme går, ingen ambulans, då får vi veta att man beställt liggande sjuktransport till Gävle om ytterligare en timme, alltså runt 20,30. Eftersom ingen av oss fått någon mat på hela dagen fick hon en lite smörgås och vi ordnade avbyte för att få något i magen.

Vårt avbyte åkte direkt till Gävle och mötte upp, och där hände ingenting för man hade ett kösystem minsann. Att hon redan hade köat sedan 11-tiden var ointressant. Även här var grundidén att hon skulle hem, det finns ju hemtjänst – gudbevars. Nu var klockan bra långt efter midnatt. Cirka 02.30 får hon äntligen besked att stanna kvar och hon kommer i säng vid 4.30-tiden, alltså runt 19 timmar efter att vi hade åkte hemifrån.

Vad är nyttan med att hälsocentralerna skriver remisser? Jag trodde det var för att de begrep, det måste ju vara så att de inte kan eftersom patienten absolut ska hem. Kan inte se någon annan förklaring. Hade hon inte haft envisa anhöriga hade hon suttit hemma utan några åtgärder, bara en massa jobbiga timmar i väntan på akuten. Jag bävar själva för att bli gammal, jag har inga barn som kan slåss för mig. Det spelar ingen roll vart man hamnar i vårdkedjan, oavsett kommun eller Regionen, så är det alltid någon annan man hänvisas till, ingen har ansvar för just denna fråga som man har. Jag skulle kunna göra en roman av detta, men jag ger mig här innan jag kokar över av ilska.

Är det ättestupan som gäller snart?

Björn Eriksson

Fotnot: Roger O Nilsson, primärvårdschef i Region Gävleborg, bemötte kritiken i onsdagens tidning.

Insänt

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel