Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Abba ställs på piedestal

/

Det är snart 30 år sedan de splittrades, men gruppen lika aktuell som någonsin. Med en egen utställning och en plats i rockens heliga rum tar Abba steget från musikgrupp till symbol.

Annons

Det tog ett tag. Men i mars fick Abba ett historiskt erkännande och blev invalda i Rock and roll hall of fame. Två månader tidigare invigdes den ambulerande utställningen "Abba World" i London. Och alldeles nyligen gick chockvågor genom Nyhetssverige när Benny Andersson råkade antyda att en återförening var på gång - för att sedan dementera alltihop.
Här i Sverige är två nya böcker om Abba aktuella. Dels en bilddagbok över bandets Nordamerikaturné 1979, dels en guidebok över viktiga Abba-relaterade platser i Stockholm. Boken är sammanställd av Abba-fanet Sara Russell.
- Jag tröttnade på att vänta på att någon annan skulle skriva den. Det här är en bok jag själv velat ha och eftersom det redan finns så många böcker skrivna om Abba finns det egentligen inte så mycket mer kvar att säga. Den här erbjuder ett nytt perspektiv och uppmuntrar förhoppningsvis fler människor att besöka Stockholm, säger hon.

Nära tre decennier efter bandets splittring är gruppen som satte glitter på 70-talet fortfarande aktuella. Abbas skivor säljer som smör. Är det enbart musikens förtjänst, eller handlar allt om väloljad PR-maskin?
Musikjournalisten Fredrik Strage menar att mycket handlar om vad Abba inte gör.
- De har förvaltat sitt arv på ett snyggt sätt och de har tagit många rätta beslut sedan de splittrades. De gjorde musikalen "Mamma Mia!" av sin musik och av musikalen en film som blev ännu större. Men framför allt har de inte återförenats, det är nyckeln till alltihop. Genom att inte återförenas lever myten kvar, säger han.
Carl Magnus Palm är författare till flera böcker om Abba och jobbar med återutgivningen av Abbas musik.

Han tror att det handlar om att bandet under sin aktiva period hann göra ett outplånligt avtryck. Något som är svårt för dagens artister.
- Björn Ulvaeus sade till mig på 90-talet att det måste vara så jobbigt för grupper i dag, för de måste vara med på så många ställen. Abba åkte till Tyskland och var med i "Star Parade" och då såg alla det och visste sedan att Abba hade något nytt ute. Budskapet var klart och sedan var det bara att åka hem till Sverige igen. I dag går det ju inte att fånga en publik på det sättet, säger han.
Men att Abba kunde slå igenom på 70-talet är på ett sätt nästan konstigare än att de är stora i dag. Vid den tiden var det samhällskritisk progg och senare punken som stod högst i kurs hos landets kritiker. Man "skulle" inte gilla Abba. I USA frodades "Disco sucks"-rörelsen, som inte direkt förordade band som Abba. Men struntade uppenbarligen många i.

Kanske är det också en av hemligheterna bakom deras popularitet. Det tror Carl Magnus Palm.
- Jag tror att folk i själva verket skiter i vad man "ska" tycka och inte. Abba hade noll coolhet, det var inget som var rätt med dem om man ville markera grupptillhörighet. De var ett Svenssonband och hade publik hos "vanligt folk". De var två gifta par med barn och gick inte "emot" på det sättet som till exempel punken, säger han.
I dag är Abba en nostalgiprodukt och ett säljande varumärke. Framför allt säljer de Sverige och nu även Stockholm - vare sig de vill eller inte.
Att bandet blivit så stort har för evigt präglat nationen. I lite väl hög grad, menar Fredrik Strage.
- Bor man i Sverige blir Abba lätt en del av en stor patriotism. Folk pratar om Abba, men inte som musik utan som om de vore ett fotbollslag. Det viktiga är hela tiden vad som händer utomlands.

Anna Hedlund/TT Spektra

Mer läsning

Annons