Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla ska med i samma båt

/

Medan Miljöpartiet lokalt för en ganska undanskymd tillvaro utan större påverkan på de politiska besluten, stiger förtroendet för ett av partiets språkrör Maria Wetterstrand.

Annons

Hon har seglat upp som tvåa i DN/Synovates mätning av inställningen till partiledarna, och slår de rödgrönas statsministerkandidat Mona Sahlin med hästlängder.

Förtroendesiffrorna rusar i höjden vilket har fått många att börja tala om en Wetterstrandeffekt, liknande den så kallade Westerbergeffekten i valet 1985 då Folkpartiet ökade med åtta procent och 30 nya mandat.

Men medan väljarna verkar ha stort förtroende för Maria Wetterstrand, ligger språkrörskollegan Peter Eriksson i botten, tillsammans med vänsterpartiledaren Lars Ohly som väl snarast kan betraktas som ett sänke för sitt parti.

Statsminister Fredrik Reinfeldt spelar i en egen division. Han når en ny toppnotering i väljarförtroende. 54 procent av väljarna har stort förtroende för honom. Det är det högsta stöd han fått sedan han blev statsminister.

Inte nog med att nio av tio borgerliga väljare har stort eller mycket stort förtroende för Reinfeldt. Så mycket som en tredjedel av de rödgröna partiernas sympatisörer tycker detsamma!

Det kan jämföras med att bara en av tio borgerliga väljare har stort förtroende för Mona Sahlin.

Detta innebär förstås inte att en borgerlig valseger är i hamn, eller att Miljöpartiet kommer att storma fram i valet, även om MP ökat i de senaste opinionsmätningarna.

Däremot kan det få konsekvenser i samarbetet mellan de rödgröna partierna.

Många menar, förmodligen helt riktigt, att den rödgröna oppositionen skulle tjäna på att låta Maria Wetterstrand ta debatterna med Fredrik Reinfeldt i stället för Mona Sahlin.

Men det skulle försvaga Mona Sahlins ställning ytterligare.

Förtroendemätningen toppas som sagt av Fredrik Reinfeldt med 54 procent som har mycket stort eller stort förtroende för honom. Tvåa är Maria Wetterstrand med 38 procent, en ökning med nio procentenheter sedan förra mätningen.

Även Maud Olofsson ligger före de rödgrönas statsministerkandidat Mona Sahlin som får 31 procent.

Man ska nog akta sig för att dra några långt gående slutsatser om valtugången från sådana här underökningar även om det statistiska underlaget är gott.

I Sverige har vi ju en tradition att rösta mer på partier än på personer. Men samtidigt drar givetvis karismatiska ledare till sig väljare.

Problemet är bara att den som gillar Wetterstrand och tänker rösta på henne får Lars Ohly, Peter Eriksson och Mona Sahlin med i samma båt. Alla ska ju med.

Men MP är ju inte socialistiskt. Partiet delar många frågor med alliansen som exempelvis synen på utbildning och friskolor, företagande, förmögenhetsskatten som de inte vill återinföra, och de vill gå försiktigare fram än de röda partierna i att höja taket i a-kassan.

Dessutom har de accepterat de tre första stegen i regeringens jobbskatteavdrag redan när de genomfördes och inte först i efterhand som Socialdemokraterna. Och MP tycker att avdraget för hushållsnära tjänster ska finnas kvar tills vidare till skillnad från sina samarbetspartier.

Det är synd att MP låst in sig med de röda kamraterna. Ett starkt och fritt Miljöparti skulle ha kunnat fungera som en frisk fristående kraft mellan de cementerade blocken.

Kanske rent av som en murbräcka. Men det loppet är kört.

Möjligen kan partiet få den rollen om inget av blocken får egen majoritet efter valet.

 

Mer läsning

Annons