Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Ljusdal

Insändare
En demokratisk seger utan vinnare

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Ronnie Karlsson tycker beslutet om personliga assistenterna ska rivas upp.

Bild: Christer Nilsson

Annons

Trots några dagars distans till den stora lättnadens förmiddag den 17 november är det fortsatt lika svårt att sätta sig in i den oro, ångest och rädsla som några av vårt samhälles mest utsatta människor – alla de som har såna funktionsnedsättningar att de behöver personlig assistans – sannolikt bör ha känt när deras möjlighet att leva ett tryggt och värdigt liv riskerade att ryckas ifrån dem. Och utan att de ens getts chansen att göra sina röster hörda innan vägen de vandrat längs ditintills, plötsligt hade nått sin ände, helt utan förvarning.

Utifrån mina tidigare erfarenheter som bland annat både kommunfullmäktigepolitiker och chef för just personliga assistenter sticker min viktigaste lärdom tydligt ut. Behöver jag processa fram ett förslag eller fatta ett beslut som på minsta lilla vis riskerar att påverka den enskilde som befinner sig i otvetydig beroendeställning måste jag ha ett vattentätt underlag som grund för mitt ställningstagande. Så att inte ens ställa frågan om vad mitt förslag och eventuella beslut kan få för konsekvenser direkt till den enskilde och/eller dennes företrädare och till de assistenter och dennes anhöriga, som också känner den enskilde bäst, är att betrakta som ett solklart fall av tjänstefel. I alla fall i min värld.

Annons

Annons

Läs även: Assistansupproret i Ljusdal – TV: Demonstration i Ljusdal – vi rapporterar från assistansupproret

I efterhand har det visat sig att förslaget om att lägga ut all personlig assistans i Ljusdals kommun på privat utförare var uppe som ett av flera besparingsalternativ på omsorgsnämndens bord redan under våren 2021. Som sen slutligen gick under beslutande klubba i höjd med senhösten, nämligen den 29/9, vid ordinarie sammanträde. Varpå de berörda – brukare, deras anhöriga, assistenter och företrädare – fick informationen serverad. Inte förr. Och om ens i vissa fall. För både kommunikation och delaktighet har varit obefintlig och under all kritik i den till synes halvårslånga processen fram till detta maktfullkomlighetens besked.

Men tack och lov väckte absurt nog just denna totala avsaknad av intresse – från både förvaltningsledning som la förslag och politiker som inte återremitterade ärendet med bakläxa som bekräftelse på att de saknade de berördas röster – att lyssna in de som aldrig skulle ha behövt skrika sig hesa, en närmast orkanliknande folkrörelse av sällan skådat slag.

Människor som riskerade att förlora sina assistenter och assistenter som riskerade att förlora både sina jobb och sin trygghet gick armkrok med anhöriga i först manifestation och sen demonstration, med uppbackning av namnlistor som ett helt lokalsamhälle undertecknat. Ja mitt i allt elände ett fantastiskt bevis på vad människor faktiskt kan åstadkomma när de vandrar i takt. Tillsammans.

Annons

Annons

För det visade sig också senare att den enda av sju beslutande ledamöter, Marie-Louise Hellström (LB), som tog chansen att komma för att lyssna när de berörda (tillika väljarna) ropade efter dialog, tog sitt förnuft till fånga. Och sen tog hon ett eget initiativ redan vid närmast kommande politiska möte dit alla plötsligt hade hittat hem igen och vips fick S, Mp och V det sällskap de behövde och 4-3. I den enda godtagbara riktning som fanns efter ett par månader av ofantligt lidande för alldeles för många människor.

I min värld ser jag nu fram emot att jobba vidare tillsammans med Ljusdals kommun som hittills har erbjudit en fantastisk trygghet till min huvudman som utförare av dennes personliga assistans. Och jag ser fram emot att när tillfälle ges samtala med politiker i såväl M som C som L om hur de tänkte när de var beredda att förlänga detta lidande ytterligare via sin återremiss.

För även om deras ideologiska kompass har en privatiserande huvudriktning, vilket självfallet också äger sitt demokratiska berättigande, så måste det också finnas broar att vandra på om man ska komma över forsen. Och sist men inte minst, när alla fått slicka sina sår och dragit sina lärdomar, ser jag fram emot att lyssna på alla dessa fantastiska assistenters berättelser om när förvaltningsledningen bett om ursäkt och sagt: "det här har lärt oss så pass mycket om att välja att inte lyssna att vi aldrig kommer att välja just den vägen igen."

Ronnie Karlsson, stolt god man med Ljusdals kommun som viktigaste samarbetspartner

Ronnie Karlsson.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy