Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Csaba Bene Perlenberg

ledare liberal

Csaba Bene Perlenberg
Är det nu det ideologiska luftslottet spricker?

Liberalernas förväntat dramatiska landsmöte senare i månaden får ursäkta, men höstens mesta avgörande politiska samling är onekligen socialdemokratins firmafest som inleds i Göteborg under onsdagen.

Detta är en opinionstext.Detta är en ledare från Ljusnan (oberoende liberal), Söderhamns Kuriren och Ljusdals-Posten (politiskt obundna). Alla tre är en del av helahälsingland.se.

Magdalena Andersson väljs till S-ordförande på torsdag.

Annons

Det är inte bara en ny partiordförande som ska väljas – högst sannolikt kommer kongressens delegater även att indirekt rösta fram Sveriges nästa regeringschef och rikets första kvinnliga statsminister.

Föreslagna Magdalena Andersson är i den något unika sitsen att hon som avgående finansminister först måste bli vald av riksdagen som statsminister för att därefter få en budget hon själv tagit fram.

Däremellan en regeringsombildning som kanske eller kanske inte inkluderar ett miljöparti som hade behövt månaderna kvar till valet nästa höst som det kamp- och oppositionsparti det egentligen är – i opposition. En ren S-ministär är därmed inte uteslutet, vilket onekligen hade frigjort både MP och gett Socialdemokraterna större handlingsfrihet.

Annons

SSU:s förbundsordförande Lisa Nåbo påpekar mycket riktigt att regeringssamarbetet med Miljöpartiet är ett risktagande för regeringssamarbetet: "Miljöpartiets ibland radikala krav kan minska stödet för hela vårt block" (Dagens Industri 1/11).

Annons

Hur mår socialdemokratin på detta sitt sjunde år vid regeringsmakten?

Men bortom regeringstaktik finns det en mer brännande fråga om den framtida politiken. Hur mår socialdemokratin på detta sitt sjunde år vid regeringsmakten? Finns det något kvar av det politiska partiet som regeringsmakten inte slipat bort och filat ner? Kongressen har ju som bekant till uppgift att välja en partiledare helt utan föregående ideologisk debatt inom partiet. Det kan komma att straffa sig för ett parti som är i desperat behov av att hitta samtidskrokar bortom konstant krishantering.

Inför kongressen finns det starka krafter som trycker på för en vänstersväng. Att Socialdemokraterna har genomdrivit borgerliga och liberala frågor inom ramen för januariavtalet har onekligen naggat både självförtroendet och självbilden i kanten. Från den fackliga tankesmedjan Katalys, som leds av Daniel Suhonen, kom i början på veckan en anklagelseakt i form av rapporten "Vi skär ner i välfärden för att rädda välfärden – det socialdemokratiska självbedrägeriet". Där hävdas det att Socialdemokraterna gått åt höger sedan 1980-talet: "Partiet har blivit fånge i de egna problembilderna man har valt att motivera nedskärningspolitiken med, vilket har begränsat handlingsutrymmet för att bedriva vänsterpolitik", står det att läsa på Katalys hemsida.

Rapporten försöker ingjuta lite mod i rörelsen genom att försöka återta problemformuleringsprivilegiet: "En väg ur situationen för Socialdemo­kraterna och vänstern i bredare mening kan vara att formulera nya problembilder som utgår från de ojämlikheter och klasskillnader som alltjämt finns i det svenska samhället."

Annons

Annons

Stefan Löfven (S) lämnar över till Magdalena Andersson (S). Får Sverige därmed sin första kvinnliga statsminister?

Bild: TT

Ett annat försök att definiera framtiden för Socialdemokraterna har under hösten gjorts av den S-märkta idétidskriften Tiden. I boken "2071 – På spaning efter socialdemokratins framtid" som redaktörats av Stig-Björn Ljunggren och Mike Enocksson publiceras tio olika framtidsskisser. Och ändå verkar det vara svårt att slita sig från dagens givna bojor. Det uppbrott mot rådande ordning som verkar vara återkommande efterlängtat illustreras kanske bäst av Carl Tham som i sitt kapitel "Kan socialdemokratin överleva?" menar att socialdemokratin blivit "mentalt koloniserad av de nyliberala idéerna" och förförd av medelklassens väljarmässiga lockrop.

Tham pekar också på det ideologiska luftslott som Stefan Löfven blåst upp under sin tid som partiledare, där makten varit allt på bekostnad av politiken: "Illustrativt är att den svenska socialdemokratin för några år sedan lekte med tanken att ändra namn till "Framtidspartiet", alltså en fullständigt tom formulering. Det var som en oavsiktlig självironi eftersom det var just bristen på systematiskt och principiellt framtidstänkande som nu i ett par decennier präglat partiets agerande och politik."

Tham och andra illustrerar bäst socialdemokratins dilemma: Hur ska partiet som säger sig veta bäst vinna val på att gå till storms mot den politik som Socialdemokraterna varit med om att försvara och genomdriva? Varför ska väljare rösta på ett parti som inte vågat stå upp en vänsterpolitik som partiet säger sig vurma för, men inte själva orkat genomdriva?

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy