Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Minnesord: Vår älskade Hans Degerman har lämnat oss

Hans Degerman älskade livet, familjen, naturen, musiken och törstade ständigt efter mer kunskap om de mest skilda ämnen – som till exempel kinesisk historia.

Hans Degerman blev 84 år. Foto: Privat.

Annons

”Kunskap är inte tung att bära” var ett av hans ledord och han läste då och då engelsk litteratur för att hålla engelskan vid liv.

Hans var också under 35 år en mycket uppskattad chef på många olika poster inom arbetsförmedlingen, fiolspelare i Bollnäsbygdens spelmanslag och Odd fellowbroder i OF Balder i Bollnäs.

Hans föräldrar flyttade från Västerbotten och bosatte sig i Ljusdal där fadern fått arbete på Konsum, efter en tid bosatte sig paret i Bjuråker där fadern köpt en firma i charkbranschen.

Hans mor drabbades tidigt av svår sjukdom och därmed fick Hans till stor del forma sitt liv själv. I Bjuråker fick Hans tidigt intresse för naturen, jakt och fiske och han var väldigt tacksam över de som introducerade honom i detta. Hans hade ett gott läshuvud som det hette på den tiden och intresse för musiken hade också väckts. Men till Hans stora besvikelse var det en orealistisk dröm att få ett piano.

Annons

Annons

Precis på väg in i realskolan drabbades Hans av TBC men kämpade sig igenom den fruktade sjukdomen för att efter några år åter drabbas av samma sjukdom, med lungoperation som följd och det innebar rehabilitering på bland annat sanatoriet vid Bollnäs sjukhus.

Där var läsning den stora trösten och det var också där han lärde sig uppskatta den klassiska svenska litteraturen, och det var där han lärde sig spela gitarr. Vistelsen på sanatoriet innebar också mycket tragik i att han fick uppleva unga människor omkring honom tyna bort och avlida. Något som färgade Hans och fick honom att uppskatta livet.

Hans återkom många år senare till Bollnäs sjukhus men då som socialdemokratisk politiker i sjukhusets direktion. Han var också nominerad till Landstingsråd för Socialdemokraterna men han valde att fortsätta karriären inom Arbetsmarknadsverket.

De missade realskolestudierna fick Hans senare ta igen vid Forsa folkhögskola, vilket han beskrev som de bästa åren under ungdomen. I 20-årsåldern anställdes han som aspirant vid Arbetsförmedlingen och det blev början på en lång och framgångsrik karriär inom arbetsmarknadsverket med ständigt nya chefsuppdrag runt om i landet – bland annat fyra år på Gotland. Högskolestudier varvades med jobbet.

Hans träffade Betty Hansson från Kläppa, Ljusdal, de gifte sig och i början av 60-talet föddes Anna-Karin och Per-Anders. Karriären fortsatte och resorna och flyttarna för familjen till nya städer i Sverige blev många.

Hans spelade gärna gitarr och sjöng i familjens och vännernas glada lag. Efter en tid byttes gitarren mot fiol som Hans lärde sig spela vid 33 års ålder. Hans fritid fylldes senare mer och mer av jakt och naturupplevelser. Skidåkning och vandringar i skog och på fjäll.

Annons

Annons

Hans och Betty gick skilda vägar då barnen blivit vuxna.

Efter en tid möttes vi och det kom att bli 38 år totalt, fyllda av hårt jobb på varsitt håll, fritid med många resor, många och långa politiska diskussioner vid köksbordet – den ene grön och den andre röd i politiken, men det hindrade inte kärleken att djupna. Tillsammans utvecklade vi stugan vid Mållången till ett funktionellt hus– en plats för vila och energipåfyllning från naturen och den blev också en kär mötesplats för familjen, släkt och vänner.

Även här engagerade sig Hans och var initiativtagare till Mållångens intresseförening i kampen mot den vattenreglering som tidvis torrlade stora delar av stränderna. Senare satte Hans i gång ett projekt att återställa Häsboåns ursprungliga lopp som flottningen till stor del förstört, och fick till en förstudie med länsstyrelsens hjälp och EU-pengar, med förhoppning om ett återställande av den naturliga fiskväg Häsboån varit.

I slutet av sin yrkeskarriär ansvarade Hans för att bygga upp EU:s program mål 4 i länet med kontor i Söderhamn, och med inriktningen att ge ökat stöd till små och medelstora företag –att våga och vilja växa. Mitt livs roligast uppdrag har Hans själv beskrivit det som.

Efter pensioneringen blev stugan alltmer viktig, liksom vistelse i skog och natur och även resandet. Den sista längre resan innan sjukdomen slog till gjorde Hans till Sydamerika samt Rio de Janeiro.

En stor glädjekälla genom livet har varit att få följa och umgås med barnbarnen som är åtta i antalet, varav sex av dessa nu är i vuxen ålder. Familjen har även utökats med två barnbarnsbarn. Hans var en mycket uppskattad morfar liksom extra farfar till mina barnbarn.

Annons

De åtta senaste åren har Hans fört en kamp mot den elaka gensjukdomen Skellefteåsjukan och det tog 2,5 år av Hans eget detektivarbete att komma på vad han drabbats av och slutligen blev specialister inkopplade, bland annat vid Umeå universitetssjukhus. Succesivt togs fysiska funktioner ifrån honom och det han sörjde mest var att inte längre kunna gå i skog och natur, samt att inte kunna spela fiol. Men Hans beklagade sig sällan utan fann sig i sitt öde och skrivandet blev i stället alltmer viktigt. Mot slutet även det en kamp med datortangenterna.

Annons

Med hjälp av elrullstol, assistans och ett glatt humör ville och kunde Hans ta vara på mycket av det som bjöds av kultur o natur in i det sista. Även några resor, bland annat till Bordeux där 80-årsdagen firades. Intellekt, engagemang och nyfikenhet fanns med hela vägen.

Hans avled den 6 oktober med mig och Anna-Karin vid sin sida på Gävle sjukhus. Familjen har förlorat en far, morfar, gammelmorfar, en bonus farfar/gammelfarfar.

Jag har förlorat en sann vän och livskamrat.

Evy Degerman

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy