Annons

Annons

Insändare
Lokalt inflytande sämre med storkommun

Fredrik Röjd (LB) menar att en storkommun i norra Hälsingland fyrdyrar och minskar människors lokala inflytande på politiken.

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Bild: Carole Tärnudd, Arkivbild

Annons

Lars G Eriksson (SD) utgår i sitt resonemang om storkommuner från utgångspunkten att stordrift alltid är billigare. Det är hela det resonemanget jag vill ifrågasätta, och det gör jag med utgångspunkt i Ljusdals kommun där vi båda är politiskt verksamma!

Läs mer: REPLIK: En "storkommun" ger stora samordningsvinster

Vi kan titta på den högsta tjänstemannaledningen: i Ljusdals kommun har vi både en kommundirektör och en vice kommundirektör. Vi har även personalchef och en vice personalchef (det senare kände jag inte till, men det rapporterades av LjP härom veckan.)

Ja, då skulle vi ju lika gärna kunna ha två olika kommuner inom Ljusdals kommun – jag menar, man behöver ju egentligen bara en kommundirektör och en personalchef per kommun och kostnaden för en dubbel chefsuppsättning betalar vi alltså redan, eller hur?!

Annons

Ett annat exempel är att man lade ner gata/parkavdelningen i Färila. Nu sitter anställda och kör bil till Ljusdal, för att där hämta utrustning för att sedan köra tillbaka till Färila för att göra gata/parkjobb i Färila. Absolut ingen besparing, framför allt inte för miljön.

Annons

Hur skulle det då bli i en storkommun?

Fast viktigast är ändå det lokala politiska inflytandet: Hur ska Los-borna kunna göra sig hörda i en storkommun ledd från Hudiksvall? De har ju fullt upp med att göra sig hörda i Ljusdals kommunhus.

Jag vet inte heller om det skulle gynna demokratin för Hudiksvallsborna om jag skulle stå inför ett fullmäktige i Hudiksvall och prata om utbyggnad av vägbelysning i Hyttebo. Jag är tveksam.

I det valda och ideellt arbetande Färilarådet ingår det 8 ordinarie och 2 ersättare, så engagemang finns det i bygden – men vi Färilabor är sämre representerade i kommunfullmäktige. Detta är ett klart bevis på att intresset för att engagera sig minskar ju längre bort från maktens korridorer man kommer. I slutet av 1970-talet hade Sverige 277 kommuner, men i skrivandets stund har vi 290, samtidigt som 5 olika områden arbetar för att få bilda egna kommuner.

Utvecklingen har under de senaste årtionden alltså gått helt stick i stäv med Lars G Erikssons (SD) förslag.

Annons

Fredrik Röjd, kommun- och regionpolitiker

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy