Annons

Annons

krönikaCoronaviruset

Tomas Froms
Ljusnans chefredaktör: Vi ska fortsätta att visa folkvett och allmänt hyfs

Nu tar vi ett efterlängtat kliv till världen som vi kände den innan pandemin. De flesta av restriktionerna hävs och vi kan bara hoppas att allt blir så normalt som det kan bli igen.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Bild: Mathilda Svensson

Annons

Pandemin är förstås inte över. Vi ska fortsätta att visa folkvett och allmänt hyfs när det gäller vårt umgänge.

I december 2019 låg jag på ett hotellrum i London med influensan från helvetet och tyckte synd om mig själv. Då tänkte jag att den resan skulle göras om till våren, det gick sådär.

Vår vardag och det liv vi känner till sattes på vänt. Ingen av oss kunde tro att den moderna världen skulle drabbas av en pandemi som vi bara läst om i skolans historieböcker, då världen var svartvit och ännu oupptäckt.

Den 16 januari 2020 lanserades den första nyheten på Folkhälsomyndighetens hemsida om ett nytt coronavirus som upptäckts i Kina. Samtliga fall hade kopplingar till staden Wuhan och snart kunde vi läsa att det förmodligen kom från en person som käkat en fladdermus. Den där teorin känns i dag inte särskilt bekräftad.

Annons

Det finns tusen anledningar till att vi har längtat efter den dag då samhället öppnar och saker och ting kan återgå till det normala för oss vaccinerade.

Annons

Folkhälsomyndigheten bedömde risken för svenska fall som mycket låg. Som mycket annat kom också den bedömningen att ändras. Den 11 mars 2020 skedde det första dödsfallet i Sverige och samma dag klassade Världshälsoorganisationen virusutbrottet som en pandemi.

Det finns tusen anledningar till att vi har längtat efter den dag då samhället öppnar och saker och ting kan återgå till det normala för oss vaccinerade.

Annons

Vi har alla våra olika skäl, men gemensamt är det nog ingen överdrift att påstå att vi kanske mest längtat efter folksamlingar, konserter, att sitta vid långbord på restaurangen, gå på teater, sitta i en biosalong, trängas med en okänd figur på bandyläktaren eller helt enkelt slippa jobba vid köksbordet med en urusel uppkoppling.

Just i dag är känslan att jag aldrig mer ska gnälla på vare sig trängsel eller långa köer.

Annons

Just i dag är känslan att jag frivilligt ska anmäla mej till gruppen som hjälper butikerna att skrapa golven rena från klistermärken om avstånd.

Vi får se hur det är med den känslan om ett par månader.

För egen del hoppas jag kunna ta revansch på den där feberresan och återse ett regnigt, grått och blåsigt december-London.

En sak jag lärt mej att gilla i samband med pandemin är att kramandet har försvunnit. Som uppvuxen i norra delen av Sverige är man inte riktigt bekväm att krama bekanta och halvbekanta bara för att man inte har träffats på ett par dagar. Det där lilla avståndet tar jag med mig i fortsättningen.

Ni behöver inte ta illa upp, det är inget personligt.

29 september. Smaka på det. Det är ett datum att minnas. Det är en dag då vi tar ett stort kliv mot det normala och aldrig tidigare har väl det ordet varit så efterlängtat.

Annons

För egen del hoppas jag kunna ta revansch på den där feberresan och återse ett regnigt, grått och blåsigt december-London.

Då är allt som det ska vara.

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy