Annons

Annons

Minnesord, Lars-Erik Esbjörnsson: "Vi har förlorat en hedersman"

Lars-Erik Esbjörnsson från Ljusdal har avlidit. Här skriver vännerna om uppväxten på gården i Ljusdal, om karriären och livet i Stockholm. Och kärleken till hembygden.

Idrotten var en stor passion för Lars-Erik Esbjörnsson. Här en bild från när LIF:s B-lag i division 3 mötte Ljusne 1966. Stående från vänster: Lars-Erik Esbjörnsson, Åke Bertils, Bror Forselius, Curt-Olov Wennberg, Berndt Jonsson, Kurt Ljung, Berndt Schönning, Lom-Ove Persson. Knästående: Roder Andersson, Janne Halvarsson, Gösta Källberg, Bertil Marcusson, Mats-Olov Henriksson.

Annons

Den stora kämpen Larsa har lämnat oss. Våra första möten var på Frälsningsarmén redan 1949. Söndagsskola i en eller flera terminer. Vi sågs också på Kyrksjöns och Hornevikens ofta spännande höstisar. Tankarna på Ljusdals Bandyklubbs A-lag fanns redan då och stannade också där. Senare fick vi körkort och med våra röda Husqvarnor åkte vi till fisketjärnar och andra attraktioner.

Larsa fängslades tidigt av stora statliga Postverket och fick snart anställning på Posten i Ljusdal. Här framförde han med stolthet ortens första helt eldrivna fordon mellan postlokalen på Hotellgatan och järnvägsstationen. På Posten började Larsa även arbeta med fackliga frågor och detta ledde vidare till utbildning på LO-skolan och ett långt yrkesliv på LO.

På föräldragården Höga fick Larsa tidigt en egen lägenhet i en av flyglarna. Snabbt blev det centrum för den fasta kamratgruppen som nu var sex man stark. Här avhandlades det mesta och stämningen var ytterst god. Så även de gröna burkärtorna som alltid utgjorde menyn.

Annons

Annons

Alla följde vi snart strömmen och flyttade till Stockholm. Här etablerades ett nytt Höga i en liten lägenhet på Tavastgatan på Söder. Här fortsatte vi att ”leva Ljusdal” i många år.

58 år gammal fick Larsa ett erbjudande om förtida pension och lämnade LO. Samtidigt fortsatte han som kommunalpolitiker i Stockholm. Vid avtackning i LO-borgen, dit vi var inbjudna, var Ljusdal väl representerade genom LO-topparna Bertil Jonsson och Tore Andersson.

Larsa var en ”äkta” socialdemokrat som skapade stor respekt för sitt sätt att agera. Många högt aktade partikamrater är fortsatt hans vänner. Vi, med annan partipolitisk inställning, fick uppleva många spännande orddueller. Larsa levde verkligen som han lärde och det har vi alltid beundrat.

Larsa hade stort fokus på familj och vänner, Ljusdal, och den egna fastigheten – Höga. Att en sen kväll hitta Larsa högt upp på en ranglig ställning med pensel och rödfärg var ingen ovanlighet. Alltid klädd i sin Högakostym – blå hängselbyxor. Han vårdade sitt Höga på all ledig tid och såg till att kostnader hölls på rätt nivå. Här tänkte han på hyresgästerna.

2004 spelade Larsa golf med PRO i Sunne. Han drabbades av ett brott på huvudpulsordern och fördes akut till Örebro för operation. Läkarna gjorde en jätteinsats och han var snart på benen. 2005 var vi åter på hjortronmyren innan golf i Ljusdal skulle drabba Larsa hårt. Han blev nu helt vårdberoende och har allt sedan dess bott i lägenhet på sjukhem på Kungsholmen.

Annons

Annons

Från sjuksängen fortsatte Larsa att följa Ljusdals IF damfotboll och höll nära nog daglig kontakt med sina vänner. Med telefonens hjälp dirigerade han också skötseln av Höga och var i detalj informerad om allt som hände på fastigheten.

Hustrun Sirkka och dottern Lina ska ha ett stort tack för att Höga är minst så välvårdat som Larsa ville ha det, Glädjen att besöka Höga är stor och mottagandet har alltid varit i Larsas anda. Vi är övertygade om att han kan andas ut – Höga kommer att hålla ut.

När Larsa nu lämnat oss är det en riktigt stor man vi vill hylla. Han föddes med ett gott förnuft och var alltid den som agerade när vi andra betedde oss olämpligt. Han såg till att ungdomsårens seglatser alltid slutade lyckligt. Senare blev hans ord viktiga i kniviga situationer och han såg till att våra ljusdalskunskaper höll hög nivå. Ljusdals-Posten var alltid det givna husorganet. Vår beundran för Larsas drivkraft är stor. Under alla år med stort vårdbehov höll han humöret uppe och med ”åt helvete” beskrev han läget med glimten i ögat.

Säg Larsa – det räcker!

Vi har förlorat en hedersman – en hedersman i ordets bästa betydelse.

Sture & Christina Collin, Agneta Jönninge (Lööv), Örjan Modin, Ann-Britt Strid, Gösta & Lisbeth Århammar

Annons

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy