Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vården är verkligen inte lika för alla

/

TV3 och SKL, Sveriges kommuner och landsting, vad har de gemensamt?

Annons

På TV3 går det en serie "diagnos okänd". Där får människor med diffusa och allvarliga symptom hjälp av specialistläkare som tar fram en diagnos.

Det intressanta med serien är inte själva tv-produktionen. Däremot patienternas erfarenheter av vården.

Och varför söker de sig till TV3 för en diagnos?

För det första är få av patienterna höginkomsttagare. De har inte råd att själva betala för diagnoser.

För det andra är deras upplevelse, i nästan alla fall, att de inte blivit tagna på allvar och heller inte utredda ordentligt.

Just det här, i kombination, var slutsatsen i SKL:s rapport "vård på (o)lika villkor" som presenterades på fredagen.

Rapporten visar att vården inte är lika för alla.

I och för sig ingen nyhet. Det visste de flesta redan. Det är skillnad på vården mellan land och stad. Skillnad för låg- och höginkomsttagare. Skillnad om du har utländsk bakgrund eller inte.

Rapporten visar tydligt att inkomst och bakgrund spelar roll för vilken vård du får. Olika samhällsgrupper behandlas olika. Till och med olika läkemedel skrivs ut beroende på patientens sociala bakgrund.

Och det är inte låginkomsttagarna och de med utländsk bakgrund som vården satsar på. Tvärtom. Då blir kanske TV3 den enda lösningen.

Men det finns också en ljusglimt i rapporten. Den svenska barnsjukvården är lika, oavsett bakgrund. Och Sveriges barncancervård är i internationell världsklass.

Det finns två viktiga principer för vård. De med de största vårdbehoven ska ha de största resurserna. Och alla ska behandlas lika. Ingen av principerna följs i den svenska vården.

Och det allra mest allvarliga.

Det blir bättre ju mer påläst, krävande och medveten du är. Resultatet blir mycket allvarligt för den som inte kan kräva sin rätt. Och de är många i vården.

I Sverige betalar vi inte med pengar för vården. Men väl med kötid. Och köer finns det gott om i den svenska vården. Det samtidigt som vägarna blir fler, utan köer, för den som vill och kan betala.

SKL:s rapport visar att patienter som är låginkomsttagare mer sällan söker vård. Och får de vård så så är den sämre.

Rapporten behandlar fenomen som uppkommer oavsett vårdform eller organisation.

Vårdens makt är redan mycket stor över patienten.

Att vården skulle kunna utjämna inkomstskillnaderna i samhället är kanske lite mycket begärt. Men att ge alla med samma diagnos samma läkemedel är inget orimligt.

Resultatet av undersökningen är nedslående. Det finns heller inget snabbt sätt att lösa problemen. Det är en diskussion som måste föras på varje vårdavdelning. Och av varje läkare. '

Men alla patienter har rätt att bli lyssnade på och bemötta med respekt. Oavsett vad man tjänar eller var man bor.

 

Annons
Annons