Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uttalat förtroende saknar trovärdighet

/

Annons

I mer än sju timmar satt LO-ledningen i intensiva förhandlingar för att avgöra om Wanja Lundby-Wedin skulle få fortsätta som LO-ordförande. Missnöjet ute i LO-leden har varit stort efter den senaste tidens medierapportering, och misstroendet mot Lundby-Wedin har varit utbrett och på sina håll även uttalat.

Enligt fackförbundet Kommunals ordförande Ylva Thörn, som representerar det största LO-förbundet, känner sig medlemmarna irriterade, arga och besvikna.

Därför är det kanske något egendomligt att beskedet efter alla dessa timmar i sammanträdesrummet var ett status quo. Wanja Lundby-Wedin sitter kvar som LO-ordförande. Hela LO-styrelsen säger sig ha fullt förtroende för sin ordförande. Och nu ska man lägga de här oroligheterna bakom sig, sätta punkt och i stället fokusera framåt.

Jaha, var det så lätt? Så skönt det måste kännas för alla i LO-toppen att ha fått det här ur världen. Inte minst för Wanja Lundby-Wedin.

Tråkigt nog måste någon sticka hål på illusionen och påtala att det kanske inte är fullt så enkelt att man bara kan vända blad och gå vidare. Det fanns skäl till att flera LO:s medlemsförbund uttryckt sitt misstroende. Bara för att dessa medlemsförbunds ordföranden nu har övertalats att uttrycka sitt odelade förtroende för Lundby-Wedin betyder inte det att medlemmarna har låtit sig övertygas om samma sak.

Trovärdigheten i beslutet att uttala sitt fulla förtroende för Wanja Lundby-Wedin som LO-ordförande gynnas knappast av att det tog mer än sju timmar att bestämma sig för detta. Något högre hade trovärdigheten varit om beskedet kommit efter en eller möjligen två timmar. Men det blir väl krystat att uttrycka sitt fulla förtroende när man tvingats sitta och mala hela eftermiddagen och en bra bit in på kvällen för att komma överens.

Men nu har LO-styrelsen uttalat sitt förtroende och det gör dem till en exklusiv skara. För bland större delen av svenska folket så saknas detta förtroende. Med vilken trovärdighet ska Wanja Lundby-Wedin kliva upp i talarstolen på 1 maj och mana till kamp mot orättvisorna i samhället? Hur ska hon kunna hjälpa Socialdemokraterna till framgång i nästa års valrörelse? Är inte risken större att hon blir ett ordentligt sänke?

Enligt Lundby-Wedin så finns förtroendet för henne inte bara inom LO-styrelsen, utan även bland ledamöterna i Socialdemokraternas verkställande utskott och partistyrelse. Men detta påstående överrensstämmer inte med uttalanden från bland annat partistyrelseledamöterna Hans Hoff och Pia Nilsson.

Och partiledare Mona Sahlins utspel om att Wanja Lundby-Wedin borde lämna AMF-pensions styrelse uttryckte inte heller något större förtroende för LO-ordföranden.

Det är uppenbart att Socialdemokraternas urusla opinionssiffror har skapat ordentligt med panik inom rörelsen, där många nu vill lasta Lundby-Wedin och AMF-skandalen för raset. Men även om en del av förklaringen ligger där, så är det Mona Sahlin som bär det största ansvaret för Socialdemokraternas haveri.

För LO-styrelsen fanns ytterligare ett alternativ som de borde ha övervägt under gårdagen. Nämligen att släppa banden mellan Socialdemokraterna och LO. Precis på samma sätt som har skett i Danmark. Då kunde LO koncentrera sig på att värna sina medlemmars intressen. Och Socialdemokraterna skulle slippa att drabbas av LO:s snedsteg. Nu ägnar de sig i stället åt att skjuta varandra i sank, för att försöka klara sitt eget skinn.

Men å andra sidan, varför ska man klaga på det?

Annons
Annons