Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Terrängen fick styra mer än kartan

Annons

Jag har bott på många platser i Sverige. Jobb och kärlekar har fört mig till platser som Uddevalla, Göteborg, Hyltebruk, Örebro, Halmstad, Falun, Stockholm, Nässjö och Hassela.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på; men Norrhälsingland har en särskild plats i mitt hjärta. De år jag bodde häruppe var väldigt formativa och utvecklande.

Arbetet på Hasselakollektivet passade mig som hand i handske. Jag lärde mig oerhört mycket. Ungdomarna som placerades på kollektivet var i de flesta fall människor med helt andra bakgrunder och referensramar än vad jag själv kände till. Jag upptäckte att jag hade något slags ledaregenskaper som hjälpte mig att nå fram till ungdomarna.

Hasselakollektivet var ingen isolerad institution. De av oss som hade fallenhet och intresse uppmuntrades att engagera oss i samhället utanför. För min del blev det politiken.

Sosse har jag ”alltid” varit. Men partipolitik av det traditionella slaget är inte särskilt tilltalande. Jag är mer intresserad av resultat än av renlärighet.

Arbetet med ungdomarna på kollektivet förstärkte min politiska ”sök- & finn”-ådra. Många av dem satt hårdare fast i förlorar- och offerroller än i drogberoenden.

droger är relativt lätt jämfört med att försöka befria sig från nedärvda och omedvetet inlärda utanförskapsbeteenden.

Min och mina kollegers främsta uppgift var därför att ge stöd och support för förändring och förnyelse. Ska man ha en chans att vara en vettig förebild i sådant arbete kan man själv inte sitta fast i fyrkantiga och fastlåsta perspektiv på livet och tingen.

Terrängen fick styra mer än kartan.

Socialdemokraterna i Hassela och Nordanstig var präglade av skogs- och fabriksarbetets traditioner och vedermödor. Men här fanns också ett frihetligt stråk.

Kollektivanslutningen till S hade aldrig varit stark i trakten. Syndikalisternas inflytande var inte obetydligt. Det fanns kort sagt fler självtänkare än partigängare i leden.

Det passade mig mycket bra. Politik och arbete flöt ihop till en harmoni för mig.

Sådant sätter spår för livet. Känslan av samhörighet sitter kvar.

Varje gång jag stiger av tåget i Hudiksvall känns det lite som att komma hem.

Pol redaktör, Folkbladet (s)

widar@widar.nu

Annons
Annons