Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snävt utbud för idrottande ungdomar

/
  • På Nickelvallens fotbollsplan finns det lite aktivitet om somrarna i form av fotbollsskola, men intresset är rätt svalt, enligt Petter Ivarsson som håller i det.
  • Zelda Hedlund från Los rider en gång i veckan i Ljusdal. Mamma Ann-Chatrine tycker att det är värt att skjutsa de 12 milen som det innebär.
  • Elis Hedlund rider han också, men skulle hellre spela fotboll och simma. Han tycker att det blir jobbigt att åka långt för att träna.

Sportutbudet i Los är inte stort. För intresserade barn och ungdomar som inte vill satsa på skytte innebär det långa resor för att kunna utöva sin sport.
– Jag vill bo i Sveg, vid badhuset. Då kunde jag bada när jag ville för då behövde man inte åka bil, säger sjuårige Elis Hedlund från Los.

Annons

I Los finns skyttet, som är en sport som ofta förknippas med orten. Det går också för både unga och lite äldre att spela rinkbandy om vintrarna – skridskoskola via Loos IF för de yngre och spel en gång i veckan för de lite äldre – för skojs skull.

Inom Loos IF finns också sektioner för fotboll, skidor, friidrott och gymnastik. Dock är den enda aktiva sektionen gymnastik där man anordnar aktiviteter för barn. På sommaren vaknar också fotbollssektionen till liv med en fotbollsskola som 24-årige Petter Ivarsson håller i.

– De sista åren har vi hållit på. Men det är mest för kul för det är så få ungar, säger han.

Den skara som ändå dykt upp har varit spridd i åldrarna, från fem år till 22.

– Det är tänkt att det ska vara för barn, men det har varit för lite intresse, säger Petter Ivarsson om åldersspannet.

Men han tycker att det är roligt och det är därför han engagerar sig.

För de ungdomar som vill satsa lite mer på fotbollen och ingå i ett seriespel måste åka till Färila som närmast. Petter Ivarsson berättar att det har varit ett par som pendlat emellanåt.

Elis Hedlund, 7 år, var en av dem innan han tröttnade. Nu rider han i stället en gång i veckan i Ljusdal. Inte heller det är dock hans grej. Det är ändå fotboll han vill hålla på med – men han tycker att det blir för jobbigt att åka så långt. Han önskar att det fanns fotboll i Los, eller en simhall – eller att han bodde på något annat ställe.

Mamma Ann-Chatrine Hedlund vill ändå att barnen får växa upp i Los, trots att det inte finns mycket för dem där att göra. Fördelarna väger upp nackdelarna, enligt henne.

Även storasyster Zelda rider via Ljusdals RK en gång i veckan, dock inte samma dag som brodern. Ann-Chatrine Hedlund tycker att det är värt restiden och bensinpengarna det innebär att skjutsa barnen sex mil tur och retur.

– Jag tycker att det är värt det för att han ska få göra något, säger hon.

– Men det är klart att man hellre ville ha någonting här i stället.

Hon tror att många kanske drar sig för att skjutsa barnen de tolv mil som det faktiskt innebär.

– Det tror jag säkert, för det tar sådan tid. En timme ner och en timme hem. Man kanske inte har tid och det kostar pengar att åka.

Hur skulle du resonera om dina barn ville satsa stort, träna fler dagar i veckan?

– Det är tiden som ställer till det. Det tar en hel kväll när man väl åker iväg. Men man får fundera på det den dagen det blir aktuellt. De måste ju få göra saker trots att vi valt att bo där vi gör, säger Ann-Chatrine Hedlund.

Annons
Annons
Annons