Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jerker Lysell i stor intervju – om skadehelvetet, nakenchocken och vikten av att vara sig själv

Jerker Lysell har inte några guld på VM eller EM. Trots det har han etablerat sig som en stor profil inom svensk orientering. Här är hans historia – från början till nutid.

Annons

– Foster eller...?

Jerker Lysell undrar hur långt tillbaka i tiden vi ska gå. Jag har skrivit om honom sedan juniortiden, då han dominerade under flera år, och det är någonstans i de krokarna vi inleder vårt samtal – lite i skymundan av det vimmel av folk som myser på i solen.

Jerker har precis joggat genom ÖSA-träffens långdistans och tävlingen packar ihop medan köerna ringlar till kolbullegrill och kiosk. Vi hukar i skuggan samtidigt som Jerker konstaterar att det är smidigare nu när man kan swisha på tävlingarna och slippa löspengar.

Jerker Lysell sprang båda medeldistanslopp i ÖSA-träffen och laddar nu för att komma i form till VM som avgörs i slutet av augusti i Strömstad-Tanum

Riktigt så långt framme var tekniken inte när han inledde karriären i Rehns BK. Och som större delen av dem som orienterar blev han inknuffad i en sport han fick lära sig att älska.

– När man är liten så är det oftast föräldrarna som drar... Men man offrade ju inte barndomen för orienteringen, det är det nog bara en procent som gör. Fast man har ju tunga dagar. Det är ju aldrig roligt att packa trunken till bandyträning, men när man kommer ut på isen är det roligt. Samma med orienteringen, man ska ut på kvällen och kompisarna gör något annat som kanske är roligare, säger Jerker, som hann med att prova på det mesta innan han gjorde sitt val att satsa på orienteringen.

Läs även: De vilda tvillingarna från Freluga

Bandy, bågskytte, slalom och pingis i korta svängar finns med i repertoaren av färdigheter.

– Jag visste nog innerst inne att det inte skulle bli bandy, där hade jag inget driv. Man var medioker där också... Men man inser nu som orienterare att de som var dåliga då dyker upp senare och är bra. I lagidrotter sållas det tidigare. I orienteringen är det upp till dig själv.

Och där tar vårt samtal sitt första sidospår. Det är lätt hänt om du pratar med Jerker Lysell. Det är inte någon som du styr i en viss riktning. Han tar själv ut den.

– Det är du själv i skogen, du blir inte ställd efter någon annan på exempelvis en match. Och där har individuella idrotter en stor fördel, du kan utvecklas i egen takt, du slipper utslagning som ung. Jag visste tidigt att jag skulle bli bäst på orientering, redan som tioåring. När jag vann O-ringen som 11-åring så trodde man att man var bäst i hela världen och VM-guld – inga problem. Men sen har man fått lära sig att det inte är så lätt, säger Jerker.

Hans frispråkighet har gjort Jerker Lysell till en populär pjäs både inom och utanför orienteringsvärlden. Och när vi börjar fundera runt vikten av att vara sig själv och våga sticka ut och säga det man tycker– ja, då är det bara för mig att luta mig tillbaka och lyssna.

– Vissa är väl rätt lugna och säger inte så mycket, min personlighet är att vara social. Men sen kan jag tycka att det är tråkigt att vissa är medietränade, det är ju löjligt att det ens finns ett sånt ord. Det är ju folk som är frispråkiga och pratar äkta som folk gillar och tycker är intressanta. Det är skitråkigt när det är efter boken. Det är bättre att ha det som en vanlig diskussion.

Som nu?

– Ja, är man missnöjd med kartritaren och banorna i en tävling får man säga att kartritaren är dum i huvudet. Varför ska man bry sig så mycket om vad andra tycker? Då är man fel ute tycker jag.

Läs även: "Jag ljuger 50 procent och spär på 200"

Också blickar han bort mot grannbordet och flinar mot Stefan Karlsson, kartritare för ÖSA-träffen, som sitter och pratar med tävlingsledaren Kaj Hoof.

2011. Ett ofrivilligt bad efter totalsegern i sprint i världscupfinalen i Göteborg.

– Det har inte varit min mening att vara nån profil, men visst har det varit lättare när man ska prata med vissa sponsorer eftersom man kanske sticker ut. Det är inget jag strävar efter, det bara blir så. En bonus för att jag är den jag är, säger Jerker Lysell.

Själv så bor han i Norrköping och studerar i kombination med sin elitsatsning. Ett liv där han drar in tillräckligt med pengar på orienteringen för att leva på det – men en bit från vad idrottare inom andra sporter kan tjäna.

Jag märker att han helst inte vill prata om pengar, men när vi ändå är inne på det kommer dagens första slägga – en sån där vi under åren vant oss vid att få höra av just Jerker Lysell.

– Ska du leva bra som individuell idrottare i Sverige ska du vinna OS-guld eller VM-guld, annars måste du hålla på med lagidrott om du ska få en bra månadslön. Man får slita, även om jag kan leva på det. Det finns väl division 2-spelare i fotboll som inte jobbar och får gratis boende, och då är du inte ens topp 1 000 i Sverige. Nu är det en större sport, men det är en bra mycket lägre nivå.

Det irriterar dig?

– Jag känner många rikskända idrottare som alla i landet känner igen när de går på gatan men som inte tjänar över 500 000 kronor om året, och då finns det fotbollspelare som bara lägger skorna på hyllan när det blir några motgångar. Men media är ju intresserade av vad folk tjänar och bedömer framgång efter det, vilket är fel. Om en golfspelare tjänar 1,5 miljoner på en säsong, hur bra är den då om det finns 200 till som tjänar lika mycket?

Jonas Leandersson, VM-guld och Jerker Lysell, vänster, VM-brons. Året är 2015, platsen Inverness i Skottland.

Och apropå media. När vi ändå är inne på det så blir jag tvungen att fråga om nakenchocken i Italien – och den där ryska bandvagnen från 1960-talet som han köpte tillsammans med tvillingbrorsan Jesper.

– Det har varit nakengrejs i Italien, det är som allting annat... Det var jag och två andra som åkte bilen och hade tjejbussen efter oss efter en VM-träning och vi tänkte springa efter vägen. Men vi kom på att då kan de ju köra bredvid oss hur länge som helst så vi sprang uppför berget. De var väl lagom roande och vi gjorde väl deras dag. Men från ingenstans kom en polisbil, helt osannolikt. Och efter det spädde vi på lite för Expressen eller om det var Aftonbladet.

Läs även: Lysell haffad av polis efter nakenchock

Läs även: Lysell nakenchockar – igen

Spädde på, på vilket sätt?

– De blir intresserade för att de kan skriva landslagsjärnan eller nåt sånt skit, då är de nöjda, sen kan du ljuga hur mycket som helst, bara det är nåt skönt citat så är det bra. Nu vet de om det när de ringer också. Man vet hur de vill ha det, man skulle kunna sitta med ett papper och skriva ner sjuka grejer och hitta på det så blir det en framsida i Expressen.

Så du driver med journalister som ringer?

– Det finns sjukt många historier som skulle kunna komma ut. Det finns exempel på landslagsledare som hittat på saker för att det ska bli bra genomslag för sporten, men allt är bara riggat. Lite så kan man känna med det där.

Men Jerker Lysell förnekar inte att det är publicitet som bara stärker varumärket, och egentligen är det ingenting han bryr sig om, även om vi andra kan tycka att det är saker som är väl värda att berätta om. Det är så han är, 27-åringen från Freluga. Han orienterar och hittar på tokigheter med jämna mellanrum att skratta åt. Det är inte konstigare än så.

– Du ställer ju frågan om det idag. Man driver ju lite med det. Som nu när de ringde om pansarvagnen på långfredagen, brorsan sade att han var på väg hem från jobbet och han skulle heja på polarna som fiskade och att isen brast. Men det fattar väl som helst att man inte åker pansarvagn till jobbet eller jobbar på en långfredag. Det fattade väl de också, men de ville ha sina klick till dagens slut så att annonserna betalas. Det är väl så det funkar.

Ja, den där bandvagnen har fått sin beskärda del av rampljuset. Och Jerker suckar när den kommer på tal igen.

– Den är inte så rolig att köra, det är två spakar och allt kärvar. Det är en gammal skrothög egetlingen. Det är inget märkligt fordon. Men vi får tillbaka pengarna om vi säljer. Det är bättre att pengarna står där i garaget i stället för att bränna pengarna på elektronik. Får se vad nästa grej blir.

Läs även: Han har en egen pansarvagn

Läs även: Se filmen när pansarvagnen går genom isen: "Det blev en dyr historia"

Rent krasst är nästa grej att komma i full fysiskt form till VM som avgörs i slutet av augusti – precis efter sommar-OS i Brasilien. Med fyra skadefyllda och stundtals väldigt jobbiga år bakom sig är en biljett till VM ingenting att ta för givet.

Men samtidigt så vet förbundskapten Håkan Karlsson vilken kapacitet Jerker Lysell har i specialgrenen sprint. Förra året kom han tillbaka sent och nöp ett VM-brons. Så säger Jerker att han kan köra, ja då kommer nog en inbjudan till mästerskapet.

– Jag har ju ett VM-brons och några EM-medaljer. Men jag har inte fått guldet. Jag har inte haft träningsbakgrunden som räcker för att vinna, det har varit fem sekunder från guld och för det lilla extra krävs några fler månader med bra träning. Jag väntar på att få till träningen en längre tid och sedan få till ett bra lopp på VM, då kan jag ta mitt guld, säger Jerker Lysell.

Läs även: Lysell spurtade hem sin första individuella VM-medalj

– Målsättningen är realistiskt, jag har ju tio år kvar om jag får vara skadefri. Något mer kommer jag ju få uppleva.

Hur jobbiga har de här åren med skador varit?

– Tänk att du själv lägger ner all fritid med två träningar om dagen för att komma till VM som är över på 15 minuter. Och sen ska du plaska vatten två timmar om dagen i stället för att springa med polarna i skogen, och på eftermiddagen åker du till gymmet och kör när de är ute på nästa pass. Det är inte så jävla kul, men man gör det för att man gör det.

Du har ett starkt psyke?

– Jag har haft starkt psyke i fyra år, men jag ser inte fram mot fyra år till. Får man sin tid med skadefri träning så bygger man upp psyket. Hade jag varit skadad hela tiden så hade jag tagit ett längre break. Kanske skulle jag ta det lugnt i ett år och komma tillbaka, men det är svårt att ta ett sånt beslut, att skita i det för att försöka få hållfasthet i kroppen. Det finns inga garantier att det ska funka. Är det värt att kanske offra en VM-medalj för att kanske bli bättre?

Jerker Lysell springer mot VM-brons, en makalös comeback efter ett skadefyllt 2015.

– Man lever på hoppet att det nån gång ska släppa. Men samtidigt så är man orolig att man aldrig ska bli fri från skadorna...

Sen blir saken inte lättare av att det är just sprint som ligger i fokus. För det är mest i stadsterräng på asfalt och kullerstenar, något som gör att Jerkers krånglande vader tar extra mycket stryk. Det har blivit som en ond cirkel. Han kämpar för att nå toppen i sin bästa gren, samtidigt som det kanske är just det som ställer till det.

– Jag är i den generation som kom fram när sprinten kom, jag var väl tio år när det började. Från 16 år till 20 år så vann jag tre år i rad och sen tog vi stafettguld tre år i rad som junior, och då blev det väl att jag började fokusera på det som gick bäst, säger Jerker Lysell, som inte gett upp tanken på medaljer och framgång även i klassisk orientering.

– Jag hänger ju med skogslöparna också, jag vill ta medaljer på VM på lång, medel, stafett också. Men jag får börja någonstans. De senaste åren har handlat om att komma tillbaka till sprinten och då får det andra komma i bakgrunden.

Men kanske skulle han tänka om där. I Alftas-ÖSA:s stortävling ÖSA-träffen så ställde Jerker upp i de två medeldistanserna och fick bra sparring av landslagslöparna William Lind och Albin Ridefelt. Och han kan hålla med om att det var lopp som gav mersmak.

– ÖSA-träffen var första tävlingen sedan i höstas. Jag körde båda medelsdistansloppen och det kändes bra. Men jag kan inte säga att jag är säker på att springa VM. Jag är inte helt hel, jag känner att vaderna krampar. Men de håller för stenhård träning ett pass om dagen i skogen. Men på asfalt kan det gå åt helvete efter 400 meter, säger Jerker.

Har du nån känsla överhuvudtaget var du står inför VM?

– Fokus nu är att springa bra på Jukkola och sedan får vi se, det blir väl först i juli nån gång jag vågar testa sprint på allvar. Och hoppas till gudarna att det håller. Jag kan nog bli uttagen, men om jag kan ta tillvara på min plats vet jag inte nu. Jag tar en vecka i taget.

Innan vi satte oss i mattältet i Skräddrabo för att prata så bestämde vi oss för en kolbulle direkt efter. Men köerna ger aldrig med sig. Vi ger upp tanken och kommer in på fotbolls-EM och OS. Två givna sofflägen för Jerker Lysell.

Men någon fotbollsnörd är och kommer han aldrig att bli.

– Jag gillar sport, fotboll när det är EM och VM eller Champions League. Men att följa allsvenskan är ju helt värdelöst. Jag har bott i Norrköping i tre år och inte sett en enda match trots att de vunnit SM-guld. Grundintresset är lågt. Jag brinner mer för individuell sport, OS är sjukt mycket större eftersom man lättare kan relatera till det. Vi brukar ha ett internodds, det är nästan så man kollar mobilen och sändningarna när man är ute och springer.

Kolbullekön ger aldrig med sig.

Så han får den mest klyschiga frågan av alla i väntan på det – vad visste vi inte om Jerker Lysell?

– Det finns ju saker jag inte vill ska komma ut, och det får du inte veta såklart. Jag vet fasen inte... Men när jag inte orienterar så tycker jag om att grilla och plugga. Det här låter ju jäkligt tråkigt. Man hinner inte så mycket mer än orientering, jag mår bra av att träna, gör jag inte det mår jag dåligt. Där emellan får man hitta på lite sattyg.

Det blir inga kolbullar för oss. Ut i solen för att ta några färska bilder på Hälsinglands bästa orienterare, sedan bilen hem till redaktionen. Med Jerker på passagerarsidan.

I alla fall en liten bit...

Annons
Annons