Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ut via Bollnäs bakdörr...

/

Han togs emot med öppna armar och stora förhoppningar.
Men efter ännu ett missat slutspel blev det snabb sorti för bandytränaren Peter Isaksson i Bollnäs GIF.
Både han och assisterande Anders Rooth fick lämna plats för profilen Hans Åström – och för nya förväntningar.
– Jag är inte bitter. Det här är spelets regler, särskilt i Bollnäs, säger Isaksson, ännu under kontrakt med Giffarna.

Annons

Den 10 mars presenterade Bollnäs sportchef Sören Persson den nya trojka som skall leda laget och bära bandytown Bollnäs förhoppningar – huvudtränare Hans Åström, assisterande Henrik Heed och fystränare Lars-Magnus Keller.

Ute ur bilden var duon Peter Isaksson och Anders Rooth.

Eller hur det nu var? Så här sade sportchef Persson vid tillfället:

– Dom har erbjudits andra uppgifter i föreningen, vi får se vad som händer.

Något som Peter Isaksson i dag ställer sig frågande till.

– Tja, det är då inga uppgifter som jag känner till, säger Isaksson som, precis som Anders Rooth, har ett år kvar på sitt kontrakt med Bollnäs GIF.…

 

– Vi har haft ett möte med ordförande Anders Strandberg, det är allt. Men vi ska nog komma fram till en lösning där alla parter blir nöjda.…

 

– Det beror väl på vad det skulle vara, men det skulle nog kännas lite konstigt ändå.

För den rutinerade tränaren, och läraren på bandygymnasiet i Sandviken, blev den andra sejouren i Hälsingland kortare än han hoppats på.

Under den första i Broberg fick han förtroende att bygga i fem år.

– Det hade varit trevligt att få fortsätta även i Bollnäs. Jag tror mer på långsiktiga lösningar där man utvecklar ett lag steg för steg och förstärker med någon spelare som höjer nivån för varje år.

Men Isaksson har också förståelse för behovet av att agera – och förändra.

– Absolut, och så är ju spelreglerna, det är alltid tränaren som får bära ansvaret i alla sporter. Jag är inte bitter, det finns inga hard feelings. Även om det var små marginaler, så visst var det ett fiasko att missa slutspel. När det går bra finns det inget bättre ställe än Bollnäs, men går det dåligt är det också väldigt tufft.

Bara tre plockade poäng under de sju första omgångarna var klubbens sämsta start under 2000-talet. Fanns det en övertro på lagets kapacitet efter en lovande försäsong?

– Alltså, jag försökte poängtera att den där finalen i världscupen inte var så himla fantastisk, även om det var starkt att slå Dynamo Moskva i semifinalen. Men av alla lag vi mötte i cupen var det bara Edsbyn vi skulle möta igen. Vi visste också att det skulle bli en svår inledning på serien. När vi startade illa, då spred sig oron. Vi blev ett jagande lag.

Efter en usel insats i bortaderbyt mot Broberg blev krisen akut. Styrelsen beslutade sätta in sportchef Persson i en mer operativ roll som matchcoach.

 

– Vi hade inga problem alls med det. Vi kände Sören väl och ville ju inget hellre än att det skulle gå bättre för laget. Det kan alltid vara bra få in något nytt, och det gav också effekt. Åtminstone på kort sikt.

 

– Det blev baktakt från början, vi fick jaga hela tiden istället för att göra det Bollnäs gör bäst - försvara och kontra. Mot slutet led vi att flera halvskadade spelare inte kunde prestera på hundra procent.

 

– Jag har inga särskilda planer. Och nu har jag hållit på så länge med bandyn, att jag nog kan klara mig utan den också.

Inte heller Anders Rooth ser sig själv i någon ny roll i Bollnäs GIF – eller någon annan klubb för den delen.

– Jag har släppt bandyn och främst fokuserat på att slutföra studierna till hemkunskapslärare.

Den trista sortin var jobbig – men samtidigt var den gamle spelarprofilen väl förberedd.

– Det var nog lite mer chockerande för Peter, jag visste precis vilket hårt tryck som väntade. Och jag har varit med om betydligt konstigare saker under min tid i klubben.

Rooth har också kvar sina starka känslor för Giffarna.

– Jag har en stor kärlek till klubben, det kommer jag alltid att ha, och det jobbiga handlade mest om att vi hade misslyckats.

Men Anders Rooth är samtidigt tveksam till klubbens ibland något kortsiktiga metoder är rätt väg.

– Jag hade börjat jobba en del med ungdomarna för att skapa en röd tråd i föreningen, lite konstigt känns det ju att inte få bygga vidare.

 

– Nja, jag har fått en del samtal, kanske kan det bli någon del som har med kostbiten att göra. Men inget hårt engagemang. Däremot kommer jag att titta på ofantligt mycket bandy, jag är alla gånger tillbaka på Åsen till hösten för att applådera åt Giffarna...

Annons
Annons