Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sött, salt och starkt i Cabaret

/
  • Fullt ös på KitKat klubben i vårens slutproduktion Cabaret på Heden i Bollnäs.
  • Willkommen, Bienvinue, Welcome! Coco Chanel, Texas och Jokern. Jenny Engström, Erika Sannefur och Elin Jansson.
  • Sångerskan Sally Bowles framför Fräuliein Schneiders hotel. Moa Ledenstam tar till flaskan efter att förhållandet med den amerikanska författaren Cliff gått åt skogen.
  • Sångerskan Sally Bowles framför Fräuliein Schneiders hotel. Moa Ledenstam tar till flaskan efter att förhållandet med den amerikanska författaren Cliff gått åt skogen.
  • Vackra Hendel och Smugglaren Ernst Ludvig. Sandra Jonsson och Johan Olsson.
  • Kristid och intolerans. Boken som ligger till grund för musikalen Cabaret kom ut samma år som andra världskriget startade. På Heden i Bollnäs spelas en övertygande Cabaret – från den vilda festen till den svarta baksmällan.

Mitt i den globala finanskrisen och samma dag som Sverigedemokraterna hamnar över riksdagsspärren i en opinionsundersökning spelas de första föreställningarna av Cabaret på Heden i Bollnäs. En vältajmad, vältrimmad och välspelad klassiker som förför, förtjusar och förskräcker.

Annons

Vi är kanske inte så drogade som vi borde vara för att bli en helt autentisk publik på den Kit Kat Klubb som dragit miljoner människor till teatern sen Cabaret blev musikal i mitten av sextiotalet. Christopher Isherwoods bok Farväl till Berlin skrevs samma år som andra världskriget bröt ut och ligger till grund för musikalen… och så filmen förstås. Inte drogade – men ändå klart påverkade på något sätt av den ödesmättade tidsandan vi befinner oss i.När nu musikalen Cabaret sätts upp som slutproduktion på Estetiska programmet på Heden i Bollnäs så är det med samma superhöga ambitionsnivå som vi vant oss vid. Det ÄR elever på ett gymnasium vi går och ser på – och jag HAR både roligare och blir mer berörd än av att se Helena Bergström och Rikard Wolff göra Cabaret på Stockholms Stadsteater i höstas.

Det finns en massa skäl till det. Sammanfattningsvis tre saker; spelglädjen, musiken och teaterrummet. För att börja med det sista så är den scenografi som förvandlat Bergvallhallen till både nattklubb (med vip-lounge), blaserat hotell och rödslipprig scentunga däremellan lika läcker som smart. I hörnet stretar ett vitskjortat berlinerkapell, eller om det är en klubborkester. I det dockskåpsliknande hotellet pågår både kärlek, vanmakt och uppror inför öppen ridå. Och både där och mitt emellan dessa två motpoler av utlevelse och inlevelse händer allt det andra.

Här möts amerikanen Clifford (författaren Christopher Isherwoods alter ego) och Sally Bowles. Här smittar den slemme smugglaren Ernst Ludwig långsamt omgivningen med tidens idéer om renrasighet och här uppstår också berättelsens andra omöjliga kärlekshistoria mellan hotellmadammen Schneider och frukthandlaren Schultz. Men framför allt dansas, sjungs och pratas den dekadenta tidens långsamma förvandling från nyårsfestens förhoppningar till baksmällans bittra eftersmak. Och det görs av en stor, tajt, välskräddad och samspelt ensemble som hanterar denna lingång mellan komik och tragik på ett bitvis lysande sätt. Kit Kat brudarna är vampiga med stora glimtar i ögonen. De tre konferenciererna är läskiga var och en på sitt sätt (men värst är Jokern) och, det ska inte glömmas bort, ett knippe komiska gestalter som rör sig överallt mellan hotellet och orkestern. Fräulein Kost är en favorit.

Bilderna och intrycken är många. För att få ihop musikalen Cabaret med en så här stor grupp måste ju manuset bearbetas och framför allt broderas ut. Det är lite som om Maria Norén, som regisserat och bearbetat, har använt Cabaret som en rymlig godispåse som fyllts på med alla möjliga karameller. Söta, salta och bittra. En hel näve sång- och dansnummer av skilda ursprung från Allan Edwall till Michael Jackson. Låter det som en svårsmält blandning? Det är det inte.

De tre timmarna inklusive paus har en ovanligt sluttande dramaturgisk linje. Som utvecklingen på stockholmsbörsen det senaste året ungefär. Ju längre tiden går desto dystrare blir det inte bara för föreställningens olika kärlekspar, gifta som ogifta, utan det dominerande och välsmorda ensemblespelet bryts upp av allt fler monologer med återblickar på nazismens gärningar och existentiella bryderier av olika slag. Kanske några för många till och med. Men det växer med sista delens alla starka körpartier. Växer gör också, sakta men säkert, antalet svastikor på armbindlar och andra ställen. Hur många gånger man än sätt filmen Cabaret eller någon av alla de tidigare uppsättningar som ständigt görs på teatern så har man i alla fall inte varit helt i närheten av det här greppet. Lyckligtvis ges en massa föreställningar i Bollnäs under hela april. Så det finns gott om möjligheter att gå på Kit Kat Klubb. Det är bäst att passa på – innan världen går under alldeles!

Anders Jansson

Annons
Annons