Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snart är den siste hälsingen född

/

Annons

God morgon Ljusdal! I tider av kris ökar människors tolerans och snart befinner vi oss i läget då vi inte reagerar längre.

Hur många blev upprörda när ni läste gårdagens LjP och kunde konstatera att BB i Hudiksvall är hotat?

Många reagerade med ett tungt konstaterande. Det är kris, vad hade man väntat sig. Ett BB hit eller dit är väl inget att oja sig över.

Undrar om BB-strategerna i Sverige sneglat på slakteribranschen när man drar upp riktlinjerna för vad som är ett rimligt antal anläggningar. Djur i livets slutskede fraktas kors och tvärs i landet. Nu ska unga kvinnor med livets början i magen ut på samma resa.

Osmaklig jämförelse? Ja, men det är principen som är viktig. Pengarna styr, i alla lägen och det är svårt att komma med motargument. Finns det inga pengar så finns det inga pengar. Risken är uppenbar att vi i Sverige om ett tiotal år kommer att ha tre, kanske fyra, födslocentraler i landet. Naturligtvis placerade där huvudparten av befolkningen bor; Stockholm, Göteborg, Malmö och så ett i Norrland, för den politiska rättvisans skull. Troligtvis i Umeå. Klart.

Nu slår Herr B, landstingsrådet, ifrån sig och säger att nedläggningen av BB endast är en del av en hemlig strategisk plan. Hemlig och hemlig…

Taktiken har vi sett förr. Medborgarna får så sakteliga vänja sig vid tanken att det nog kan bli så här, men inte än.

Sätter några kronor på att BB i Hudiksvall är ett minne blott inom tre år. Kan faktiskt vara så att hela sjukhuset i Hudiksvall monterats ned i betydande form och vi får ställa kosan till Gävle i ännu högre utsträckning än vad som är fallet idag.

Men det är inte helt av ondo att den avancerade vården koncentreras till våra regionsjukhus. Det finns egentligen ingen rim och reson att varje litet sjukhus ska kunna erbjuda specialistvård, som faktiskt kan vara skillnaden mellan liv och död.

Ska man raljera i ämnet skriver nog de flesta medborgare under på att det är bättre att åka exempelvis Gävle och vara vid liv än att riskera livet på grund av bristande specialistvård på ett lokalt sjukhus. Sedan kan man ställa sig frågan om födslar av nya medborgare är vardagssjukvård eller specialistvård. I de flesta fall går det bra och då funkar det till och med i sjukstugor. Men när det inte går bra är det bråttom och då måste det finans resurser i form av kunnande och utrustning.

Alla som har fått specialistvård brukar vara oerhört tacksamma för den hjälpen och ägnar då inte en tanke åt åtta mil hit och tio mil dit. Det ligger mer på det psykologiska planet. Det blir ingenting kvar i våra bygder.

Vi ser de klassiska symbolerna för ett fungerande samhälle försvinna, en efter en: skolor, sjukhus, järnvägsstationer, bensinmackar, försäkringskassor, tingsrätter, polisstationer och, ja, vi saknar till och med skattemyndigheten när dess kontor försvinner från vårt närområde. Det blir ingenting kvar till orter med färre än 100 000 medborgare. Strukturerna byggs kring dessa städer och det får bli lite som det blir i kringliggande kommuner och orter.

Det är nog lika bra att vi ställer in oss på att Hälsingland inom kort kommer att vara en död fläck på BB-kartan och att den siste hälsingen snart är född. Framtida hälsingar kommer att vara invandrade från Gästrikland och Medelpad!

 

 

Annons
Annons