Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord, Marianne Ersson

/

Marianne och Gösta finns inte kvar hos oss. En bilolycka satte punkt för deras liv.

Annons

Marianne och jag träffades 1971, då vi tjänstgjorde på Bromangymnasiet och kom att dela arbetsrum under många år.

Vi undervisade båda i tyska och svenska, och planerade ofta vår undervisning tillsammans. Vi kom att känna varandra så väl att vi konstruktivt kunde hjälpas åt. Även på det privata planet har vi stöttat varandra. Eftersom vi bodde grannar i Håstaby kom våra familjer att umgås mycket. Marianne hade en stor talang för vänskap, vilket jag har fått ta del av. Tack Marianne.

Marianne har alltid varit aktiv. I sin ungdom spelade hon fiol och detta tog hon upp på senare år i Forsa spelmanslag. I Lottarörelse var hon aktiv och slutade med kaptens grad.

Teologistudier var ett annat område som intresserade henne, och hon bidrog med sina kunskaper i kurser inom kyrkan.

Marianne var också en duktig fotograf och fick priser i Hudiksvalls fotoklubb. Många vackra foton har vi fått som julkort – alla av hennes produktion. Hon intresserade sig mycket för blommor och fotograferade Lofotens flora samt sammanställde bilderna till en bok.

Gösta och Marianne var engagerade i Föreningen Norden. Intressanta föredrag har de arrangerad och trivsamma resor har de ordnat, alla mycket välorganiserade. Gösta och Marianne har betytt mycket för Hudiksvalls kulturliv. Det blir tomt efter dem.

För Gunnar och hans familj och Francia med familj kommer säkert tillvaron att kännas tung den närmaste tiden.

Marianne och Gösta gick bort för tidigt, men vi kan betänka att det liv som mäter livskvalitet i år har i viss mån ett mått, men det vikiga är hur vi har fyllt våra liv.

Marianne och Gösta har levt ett innehållsrikt liv. Min familj och jag är glada över att fått ta del av deras kreativitet.

Barbro Lantz

Linköping

Annons
Annons
Annons