Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon fick snurr på konståkningen i Hudiksvall

/

Som nyutbildad gymnastiklärare kom Birgitta Forsgren till Hudiksvall på hösten 1963. 1964 var hon med och startade upp konståkningen inom Strands IF. Den 9 april fyller Birgitta 75 år. Men födelsedagen, den firar hon utomlands.

Annons

Egentligen hade Birgitta tänkt bli ämneslärare i geografi. Hon läste två år i Uppsala, men behövde ett ämne till.

– Och jag tyckte inte om biologi, inte historia och inte samhällskunskap. Så jag tänkte att jag söker GCJ i Stockholm i stället.

Birgitta har alltid varit sportintresserad och har hållit på med lite av varje i idrottsväg.

– Jag spelade lite handboll, åkte slalom och var simlärare bland annat.

Och valet att bli idrottslärare var rätt, tycker hon.

– Jag har alltid tyckt det har varit roligt när en ny termin har startat, säger Birgitta, som började jobba på Väster, för att sedan flytta över till Bromangymnasiet.

– När jag blev lite äldre var det roligt att ha lite äldre elever också.

Birgitta växte upp i Fagersta. I Västanfors, alldeles i närheten, fanns ett allsvenskt bandylag, så mycket handlade om bandy, speciellt för killarna. Birgitta fick frågan om hon inte ville vara med och starta upp en konståkningsklubb i Västanfors, vilket hon genast hakade på.

– I början hade vi bandyrör och åkte på, minns Birgitta.

1963 tog hon sin gymnastikdirektörsexamen, och hon och väninnan Birgitta Jonasson, som också precis var färdig lärare, skulle söka jobb. De lade en linjal på kartan mellan Örebro och Hudiksvall, det var där de räknade med att de skulle kunna åka skidor.

Birgitta ringde till skolkontoret på Västra skolan och frågade om det fanns något jobb där. Det fanns det. "Kan jag få det?", frågade hon. "Ja, det kan du", blev svaret.

– Jag frågade om jag skulle skicka in några betyg, men det sa de att jag kunde ta med till hösten när skolan skulle börja. Det var enklare att söka jobb på den tiden.

Birgitta Forsgren fick jobb på Västra skolan, och Birgitta Jonasson på Östra.

– Det var kul att vi kunde följas åt.

Eftersom Birgitta hade varit med och startat upp en konståkningsklubb i Västanfors, hade hon konceptet klart när hon flyttade till Hudiksvall.

– Jag gick till Gertrud Engström i Strands IF och frågade om det inte vore kul att starta upp konståkning här, och det tyckte hon. Så enkelt var det, säger Birgitta.

I år är det 50 år sedan.

– Det är otroligt när man tänker efter, så länge sen det var. Men det var på en väldigt enkel nivå. Gertrud skötte ekonomin och knöt skridskorna och jag var tränare. Med tiden fick vi hjälp av fler och det bildades en styrelse.

Från början fanns bara en konståkningsklubb i den närmaste omgivningen, så det fanns inga andra klubbar att tävla mot. I stället anordnade Strands konståkning uppvisningar, och alla fick vara med.

Birgitta minns speciellt en uppvisning då det töat så mycket att gruset var framme på en fjärdedel av banan. Det här var ju långt innan ishallens tid.

– Vi fick ställa ut koner så de inte skulle åka ut i gruset, och så hade vi ett bord i ett hörn med en skivspelare som vi lånat från en handlare i stan så vi kunde spela musik under uppvisningen.

Birgitta berättar också om de stora tårtkalasen konståkningen brukade ha på Sandvallaskolan, om julfesterna och ringlekarna.

– Man hann mycket när man var ung.

Så småningom hjälpte Birgitta till med att få i gång en konståkningsklubb även i Bollnäs.

– Det blev ju roligare när vi var två klubbar.

Birgitta tycker det är roligt att det hon en gång var med och startade, fortfarande finns kvar.

– Det är hemskt kul att det lever vidare. Det blev ett lyft när Kent Högström såg till att det blev en ishall. Annars hade det inte gått nuförtiden. Nu har Strand Linda Faller, som är jätteduktig och engagerad ledare. Hon började själv åka konståkning när hon var liten. Sen har hon fortsatt som tränare och ledare, och Strands konståkare är väldigt duktiga. De tävlar i hela Mellansverige, det är jätteroligt att se.

Vintern 1964, i skidliften i Harsa, träffade Birgitta John Forsgren från Umeå, som hade flyttat till Hälsingland ett år tidigare.

På sommaren 1965 gifte de sig, och de har hela tiden trivts bra i Hudiksvall.

– Vi kan inte tänka oss att flytta härifrån, säger Birgitta.

Att bo i en liten stad har många fördelar tycker hon.

– När jag går på stan träffar jag gamla gymnastikelever. Det är det som är roligt med en småstad. Man känner igen varandra, och blir aldrig anonym.

Men så har Birgitta varit aktiv på alla håll och kanter. Förutom alla elever på skolan, och sitt engagemang i konståkningen, så har hon varit scoutledare och dansat folkdans bland annat.

– Det blir mycket folk man lär känna.

Som pensionär handlar det fortfarande mycket om idrott, friluftsliv – och böcker.

Birgitta åker gärna långfärdsskridsko. När isen tillåter, vill säga.

– Lillfjärden brukar vara suverän. Vissa vintrar har jag åkt 20–30 gånger. I år hann jag kanske med fyra eller fem innan det töade.

En av anledningarna till att hon gillar skridsko, är att det inte finns några uppförsbackar.

– Det är därför jag gillar slalom också, det är bara utförsbackar.

På somrarna blir det en del golf på golfbanan i Nansta tillsammans med maken.

– Vi spelar bara för sällskaps skull. Det är kul att komma ut, och det är väldigt trevligt ute i Nansta.

Birgitta sitter med i styrelsen för Rädda barnen Hudiksvall, och är aktiv i Rädda barnen sygrupp.

– Vi är tio–tolv damer som får låna Läroverkets sysal en gång i veckan. Vi syr och stickar och varje år kan vi skicka babypaket till ett barnsjukhus i Lettland. Det är trevligt för oss att träffas, och samtidigt gör vi lite nytta.

När Birgitta Forsgren och Birgitta Jonasson kom till Hudiksvall var något av det första de gjorde att skaffa bibliotekskort.

– Jag sa att nu behöver vi inte läsa för att plugga, nu kan vi bara njuta av böcker.

Och det har Birgitta fortsatt göra.

– Mina barn säger att jag läser inte böcker, jag konsumerar.

Ungefär fyra böcker i veckan brukar hon försöka hinna med.

– Det är så skönt när man har tiden att få frossa i böcker. Och det är böckerna som sätter guldkant på tillvaron.

Födelsedagen väljer Birgitta att fira utomlands.

– Jag tycker inte det är så mycket att fira. Det är lika skönt att åka iväg. Och så kan vi stanna till hos barnen i Stockholm på vägen.

Annons
Annons
Annons