Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Tolerans är ett tydligt mått på demokrati - därför behövs Pride

+
Läs senare
Ledare

Edsbyn Pride debuterar nästa vecka, dagen före Hudiks festival. Söderhamn Pride firar 5-årsjubileum nästa år. Och sent omsider har även Gävle hakat på i Hälsingekommunernas spår.

Varför en Pride-festival? För att det ännu finns alldeles för lite tolerans i världen.

Ett lands demokratiska nivå kan nästan alltid mätas i hur man behandlar dem som ses som avvikande. Det är ingen slump att diktaturer alltid utmärks av att de slår ned hårt på minoriteter, yttrandefrihet och mötesfrihet. Dessutom blundar de för, ibland till och med uppmuntrar, hatbrott.

Tolerans betyder inte att gilla allt som andra gör, däremot att man förstår att i ett öppet samhälle måste mångfald få finnas. Så länge människor inte skadar andra eller gör allt för stora ingrepp på det gemensamma bästa, måste de få tycka, tänka, tro, uttrycka och leva som de själva vill. Alternativet är att hat sprids, och då blir alla förlorare.

På många håll i världen löper hbtq-personer stor risk för våld. Det brukar vara samma ställen som mänskliga rättigheter överlag är hårt kringskurna.

Minoriteter riskerar alltid att utpekas som syndabockar och måltavlor. Där det är svårt att vara hbtq-person brukar även mycket annat inte fungera.

Men det går att förändra. I Serbien drabbas speciellt tre grupper av svår diskriminering: hbtq-personer, romer och funktionshindrade. Hbtq-personer utsätts ofta för trakasserier och hatbrott, speciellt av högerextrema grupper. Det lilla skydd de nu börjar få beror helt och hållet på att EU ställer krav på mänskliga rättigheter.

Denna vecka meddelades att Serbien kommer att få sin första öppet homosexuella minister någonsin, Ana Brnabic . Det skulle ha varit omöjligt för ett par år sedan.

Läs mer: Amerikansk nyhetsartikel om den nya ministern och hbtq-läget i Serbien

Just nu pågår en festival i Odessa i Ukraina, ett av de länder i Europa där hbtq-personer är allra mest utsatta. Som så ofta följs nivån på mänskliga rättigheter åt. I Ukraina är yttrandefrihet och mötesfrihet hårt kringskurna, och läget har förvärrats av kriget.

Läs mer: Amnesty Internationals rapport om läget för mänskliga rättigheter: Ukraina (sidan är på engelska, men man kan ladda ned rapporten på svenska och läsa om Ukraina i kapitlet om Europa)

Nationalistiska halvmilitära grupper kidnappar och torterar människor. De riktar in sig på demokratikämpar, journalister och olika minoriteter men speciellt hbtq-personer. Risken att utsättas för våld är mycket stor.

Ett fåtal Pride-festivaler har hållits i Ukraina sedan 2013. I princip varje gång har de förbjudits av myndigheterna, trots att landet på pappret har mötes- och demonstrationsfrihet. Och de har varje gång blivit våldsamt attackerade av nynazistiska och andra högerextrema grupper – de som står för det största våldet i Ukraina mot hbtq-personer.

Den första Odessa Pride, förra året, förbjöds också av domstol med hänvisning till den allmänna ordningen. Förutom nazister som tydligt meddelat att de inte tänkte tillåta någon Pride hade även kyrkliga auktoriteter begärt att myndigheter stoppade evenemanget.

Arrangörerna valde att inte ha någon parad utan bara ett möte inomhus. Även det förbjöds, men de höll det ändå. Och precis som alla andra gånger kom maskerade våldsverkare. De kastade rökbomber.

Med en ny regering i landet vågar Odessa Pride mer i år. De verkar fortfarande inte få ha någon parad utomhus, men hoppas i alla fall genomföra ett flera dagar långt evenemang.

De låter sig inte tystas. De vet att hela världen blir sämre om människor inte fortsätter att stå upp för öppenhet och tolerans.

Det är sant i Ukraina. Det är sant i Hälsingland.

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons