Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Välkomna förslag för ökad statlig styrning av den svenska skolan

/
  • Gustav Fridolin (MP), utbildningsminister, Anna Ekström, gymnasieminister och Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning.

Annons

Tydligare statlig styrning av både kvalitet och finansiering, så kan skolkommissionens slutbetänkande som presenterades på torsdagen sammanfattas.

Redan har kritiska röster höjts, framför allt mot den delen där kommissionen föreslår att kösystemet till populära skolor ska ersättas med lottning.

Ett av de viktigaste uppdragen för kommissionen var att ta fram förslag på hur ojämlikheten i de svenska skolorna kan åtgärdas. Att lotteri kommer att vara impopulärt hos föräldrar som redan på BB ställt sina barn i kö till populära skolor är ingen högoddsare. Men förslaget är ändå bland de mer konkreta för att just utjämna de socioekonomiska skillnader som uppstår mellan olika skolor, och frågan är vad kritikerna vill se istället?

Nu är det än så länge bara ett förslag som ska ut på remiss innan regeringen lägger fram en proposition, och på vägen kan mycket hända. En lösning skulle kunna vara att införa någon form av kvotsystem, där en viss procent av platserna lottas medan övriga går till dem som köat längst. Önskvärt vore även om syskon kan ges förtur.

Kösystemen ställer till det inte endast för barn till föräldrar som inte är ute i god tid, utan även för familjer som till exempel flyttar mellan städer. Deras chanser att få in sina barn i valfri skola är också mindre.

Men lottningen är nu inte det enda förslaget som läggs fram. Ett annat är att göra det aktiva skolvalet obligatoriskt. Alla ska således ges tillräcklig information om olika skolor för att kunna göra ett val, att bara slumpas in på en skola enligt närhetsprincipen skulle i så fall vara ett minne blott.

Kommissionen vill också skriva in i skollagen att alla huvudmän måste arbeta aktivt för en mer allsidig social sammansättning i skolorna.

Valfrihet i all ära, men viktigare är kvaliteten på undervisningen. Valet av skola ska inte behöva ha så stor betydelse, alla skolor bör helt enkelt hålla måttet. Därför föreslås att staten i framtiden tar större ansvar för kontroll av skolor, stöd till skolchefer och för finansiering. Till att börja med vill man införa ett statsbidrag på 6 miljarder kronor som ska fördelas utifrån socioekonomisk miljö, men det är villkorat så att kommuner som tar emot bidraget inte får dra ner på de egna utgifterna till skolorna.

När det kommer till undervisningens kvalitet och kunskapskraven vill man ställa högre krav på skolcheferna genom lagstiftning. Rektorerna ska alltså ges ett tydligare ansvar inte minst för ordning och reda. Samtidigt ska skolverket öka sin närvaro ute i landet, och på så sätt i större utsträckning kunna stötta huvudmän och rektorer.

För kompetensförsörjning vill man inrätta professionsprogram med tydliga karriärnivåer för lärare och skolledare, alltså en fortsättning på den i lärarkretsar kritiserade förstelärarreformen som infördes av alliansregeringen.

Många lär vara besvikna på skolkommissionens betänkande, som är en kompromiss mellan många olika viljor. Detta bör dock ses som positivt, utifrån principen att en lyckad förhandling bör sluta i åtminstone något missnöje från alla parter. Nu finns en bred utgångspunkt för ett länge efterfrågat mer omfattande statligt ansvar för den svenska skolan.

Annons
Annons
Annons