Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skräckhotellet där väggarna hade öron och ögon


Se filmklippet ovan med spionkamera och hur avlyssningen gick till.
Lyssna på reportaget från KGB-hotellet i Podd 72. Podden handlar om att vara redo, om kriser, katastrofer, prepping, säkerhetspolitik och informationskrig. Finns att ladda ned på iTunes och Acast.

Annons

Den 23:e våningen är ingen vanlig våning. En gång i tiden var det den hemligaste våningen på hotellet dit vanliga anställda inte hade tillträde. Det var härifrån som KGB styrde avlyssningen av allt och alla.

Att ta hissen upp på Hotell Viru i Tallinn är som att åka tillbaka till en dålig spionroman. Om det inte hade varit verklighet för inte så länge sedan skulle man kunnat ha skrattat åt de parodiska episoderna. Som det nygifta finländska paret som flyttade ihop sängarna, men där personalen snart knackade på och förmanade skarpt att sängarna måste stå isär för mikrofonerna hade svårare att ta upp ljud annars...

När Hotell Viru stod klart 1972 så skickades de finländska byggjobbarna hem, men hotellet höll stängt några veckor till för att KGB skulle kunna dra alla avlyssningskablar och få mikrofonerna på plats. Den kärva estniska humorn kallar byggmaterialet för mikrocement, en halva cement och en halva mikrofoner. 

Läs även: Utmaningarnas 2016

Men att det är högst verkligt kan en av besökarna i den guidade turen vittna om. Tomas Mälson är svensk-est vars föräldrar flydde från Estland under kriget. På 80-talet fick familjen komma på besök igen, men då var hotellet det enda man fick bo på som utlänning. När familjen kom ned från sitt rum för att fråga om att hyra bil för att ta sig till sina släktingar så hann de inte ens ställa frågan innan de fick höra "jaha, ni ska till Pärnu alltså". 

Hotellet hade inte bara öron, utan även ögon. Allt som skedde i hotellrummen fotograferades. Och som guiden lakoniskt konstaterar; om man var intim med fel person på rummet så hade KGB fått något att använda i utpressningssyfte, annars så var det bara bra bilder…

Historierna är många, och ibland är det chockerande i hur utstuderat det sovjetiska kontrollsamhället var. Som att nyanställdas pålitlighet testades med kvarglömda plånböcker med exploderande färgampuller. Om plånboken lämnades oöppnad till KGB var man lojal. Om man fick färg på sig så hade KGB just fått en hållhake på personen för framtida tjänster.

Läs även: Estlands utrikesminister om att "Ryssland måste ändra sitt beteende"

KGB försvann från hotellet över en natt på våren 1991. Självständigheten stod för dörren och förändringens vindar hade dragit in över Estland. Det som kunde plockas med försvann med helikoptrar i mörkret. Dörrarna låstes och i flera år var det ingen som besökte den 23:e våningen.

Idag är det öppet igen, med föremålen som KGB aldrig fick med sig - spår och vittnesmål om en tid för inte så länge sedan väldigt nära, men som känns helt främmande och avlägsen. Samtidigt är ett besök på hotell Viru en påminnelse om att frihet inte kan tas för givet och hur ett diktatoriskt övervakningssamhälle som spårat ur fungerar. 

Läs även: Resa över hav ger perspektiv på insikten aldrig mer ensam

Lyssna på reportaget från KGB-hotellet i Podd 72. Med på besöket är Olof Jonmyren, politisk redaktör på Sörmlands Nyheter.

Podden handlar om att vara redo, om kriser, katastrofer, prepping, säkerhetspolitik och informationskrig. Finns att ladda ned på iTunes och Acast.

Annons
Annons