Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Ryktet om vår död är betydligt överdrivet

Annons

Vi behöver ingen världsskrattdag. Det räcker med jobb och miljonstöd till föreningslivet så blir vi glada. Foto Jonas Ekströmer / SCANPIX

För en tid sedan suckade vi samstämt när regeringen Löfven gjorde en mini-eriksgata i Gävleborgs län.

Som sig bör (?) belönades Gävle med en ny myndighet och nya arbetstillfällen, medan Hälsingland fick nöja sig med fagra löften om servicekontor och någon form av miljonregn till vård och utbildning. Spiller det över hela landet måste någon slant hamna i ett av de landskap som prövats hårdast de senaste åren.

Kommunledningen i Bollnäs hade också förberett sig noga och jobbat för att få en statlig satsning i just Bollnäs kommun, med hänvisning till det strategiska läget, möjligheter till pendling, kompetensförsörjning och bostäder. Men tji.

Läs också: Han ska göra Sverige socialdemokratiskt igen

Men kanske är ändå den bild av verkligheten som nu träder fram att föredra.

Stefan Löfven (S) besökte Åsgården när han var i Söderhamn.

En husfabrik tänker etablera sig i Kilafors, med chans på 25-30 jobb. Redan nu är orderböckerna fulltecknade och första halvåret ska 30 nya hus framställas. Såväl ekonomipersonal, som snickare och industriarbetare behövs.

30 nya jobb i Kilafors betyder mycket för just Kilafors, men också för Hälsingland. Man får förmoda att Arbetsförmedlingen nu springer ut i omgivningarna och letar med ljus och lykta i såväl Ljusdal som Söderhamn efter just den kompetens som efterfrågas. Pendling inom landskapet är inget problem.

Det är just Kilafors strategiska, geografiska läge, som avgjort fabrikens placering. Hävdar åtminstone husfabrikören.

Och tillgången på arbetskraft.

En annan glädjande nyhet är de många miljoner som går från Allmänna arvsfonden till Bollnäs kommuns föreningsliv. Även om civilsamhället är urstarkt och gör små underverk mest varje dag, behövs pengar för att klara den ganska genomgripande samhällsförändring vi står inför. Eller rättare sagt, befinner oss mitt i.

I Almedalen träffade jag i somras en representant för Arvsfonden som påpekade den negativa attityd som präglar diskussionen när någon avlidit och arvet går till fonden. Att man alltid vill påverka döende människor att skriva testamente så att inte pengarna går arvingar förbi.

"Men tänk vad glada och nöjda de skulle vara, de som avlidit, om de visste till hur många bra saker pengarna används."

Att inte familjens plånbok ska stoppa en framtida hockeyspelare eller operasångare är ett sätt att minska klassklyftorna.

4,3 miljoner kan självfallet göra skillnad. För folkhälsan och för att motverka utanförskapet. Att hjälpa barn och ungdomar in i gemenskapen i idrottsföreningen, i teaterverksamheten eller vad det nu är. Att inte familjens plånbok ska stoppa en framtida hockeyspelare eller operasångare är ett sätt att minska klassklyftorna.

Så som det alltid varit – jobb till familjeförsörjarna och öppna dörrar till nya världar för barn och ungdomar.

Ryktet om landsbygdens död känns i dag betydligt överdrivet.

Annons
Annons
Annons