Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Byggbranschen måste vädra ut den unkna machokulturen

Ledare

Utanför fönstret hörs skränande studentekipage. Som alltid med övertygelsen att de är "fan så bra för de har tagit studenten".

Annons

Studenter 2017.

Det är den tiden nu, tänker jag, förvissad om att den är snabbt övergående och lite nöjd med att de moderliga förpliktelserna i sammanhanget är avklarade för flera år sedan.

"I kväll ligger era döttrar på rygg. För här kommer grabbarna från Bygg. 2:an var värst, det tyckte hon också."

Till detta autentiska plakat vet jag inte vad man ska sjunga men en stark längtan efter studenttentamina infinner sig, då det helt uppenbart inte är begåvningsreserven som fått ikläda sig vita mössor och kladda ner ett helt studentflak. De ansvariga skulle förstås ha fått gå ut bakvägen och nekats slutbetyg.

"Dra fittan i grus vi drar el i horhus", är ett annat exempel ur årets skörd av sexistiska budskap som mött uppklädda mammor, systrar och mormödrar när de stått där för att vinka av sonen och brorsan på väg ut i vuxenlivet.

Vad tänker de?

"Raka rör och öppna spjäll, era döttrar lär inte komma hem i kväll."

Man riktigt hör det nöjda skrockandet: hö hö . Ackompanjerat av pysljudet från ännu en öppnad burköl. Det har blivit några den här veckan. De anständiga och nästan ljudlösa protesterna drunknar i de högljuddas förberedelser – sista inträdesprovet in i machokulturen.

Sveriges byggindustrier var beredda. De skrev debattartiklar som publicerades veckorna före studenten med budskapet: Vi vill inte se några sexistiska eller rasistiska budskap på studentflaken – det försvårar rekryteringen.

Det ska byggas 700 000 bostäder till 2025 i Sverige. Det vet inte höhö:arna men det vet byggbranschen. Om det ska gå vägen så måste byggföretagen rekrytera massor av kompetenta byggnadsarbetare, byggnadsingenjörer, rörmokare, elinstallatörer och målare.

Alla dessa involverade yrkesgrupper jobbar tillsammans och måste kunna lita på varann. Arbetsplatserna måste vara säkra.

Skulle jag skicka min dotter (om jag hade en) till en arbetsplats där arbetskamraterna så sent som i juni tyckte det var en kul grej att hota med våldtäkt? Skulle du ta ett jobb på ett bygge där du riskerade att få äta upp rasistiska tillmälen tillsammans med matlådan?

Och nej, lite-får-man-tåla-argumentet biter inte. Inte 2017. Det är inte en charmigt rå men hjärtlig jargong. Det går inte ens att skylla på utländska kulturer (som annars är populärt i normdiskussioner).

Det är bara unkenheten från en för längesedan passerad tid som dröjt sig kvar i byggbaracker och på byggnadsställningar. Och tydligen också på gymnasieskolornas byggprogram. Det skulle aldrig tolereras på någon annan arbetsplats där personalstyrkan utgörs av båda könen och av människor från olika länder. Det vet byggbranschen.

I dag är andelen kvinnor som arbetar inom byggindustrin 8,6 procent. Det är alldeles för lite tycker branschföreträdare. Många kvinnor har under årens lopp vittnat om att de försökt, men till slut gett upp och lämnat byggarbetsplatserna.

De står inte ut med det obegåvade och kränkande skitsnacket.

Att värdegrundsarbetet som utbildningsföreträdare alltid brukar hänvisa till i sådana här sammanhang, har misslyckats, är knappast en överdrift.

Jag funderar fortfarande på hur de tänker. Systrarna, mammorna och mormödrarna till plakatkluddarna.

"Vi river machokulturen och bygger Sverige. Tjejerna från Bygg".

Hannah Leuchovius som nyligen gick ut från bygg- och anläggningslinjen i Göteborg borde garanteras inträdesbiljett till valfri byggarbetsplats. Hon och hennes kompisar kan inte ensamma förvandla budskapet till praktisk handling.

Det åligger branschen och utbildningsansvariga att öppna alla fönster på vid gavel – den unkna lukten måste vädras ut.

Läs bloggen som uppmärksammade sexismen på årets studentflak

Annons
Annons
Annons