Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Bandyhallar är inget för fegisar

Annons

Bollnäsfans under herrarnas SM-final i bandy mellan Edsbyns IF och Bollnäs GIF i Tele2 Arena i Stockholm.  Nu väntar en annan match, den mot politikerna.Foto: Sören Andersson / TT

Historiska tidslinjer fungerar som en påminnelse, en repetition och i bästa fall som en ögonöppnare. Som den som återfinns i Ljusnan på måndagen.

Den börjar redan 1878 när Bollnäs blev södra Norrlands järnvägsknut och formade det samhälle som växte fram och expanderade, gav hundratals arbetstillfällen, välstånd och framtidstro.

Historien har vi fått för att vi ska lära oss något. Inte för att nostalgiskt konstatera att det var bättre förr. I många avseenden var det ju inte alls så.

Historisk lärdom är inget för fegisar. Eller enögda.

Min egen tidslinje på Ljusnans redaktion är inte lika imponerande. Den sträcker sig endast knappt sex år tillbaka. Men jag har likafullt hunnit med minst 11 ledartexter om bandyns betydelse för orten, stadsutvecklingen, integrationen, ungdomen och vi-känslan.

Det kanske inte imponerar på läsarna, men väl på mig själv, ety jag är inte särskilt intresserad av själva sporten. Mer av fenomenet – lagsport i alla dess former har trots allt intagit en alldeles speciell plats i svenskens hjärta där det plötsligt blir fritt spelrum för allehanda starka känslor; kärlek, hat och patriotism i en enda röra.

Någonstans måste man ändå ge klubben en eloge – att de inte gett upp?

Läs mer: Från järnvägsknut till drömmar om bandyhall – här är historien om SJ-området

När jag läser igenom vad jag skrivit sedan 2012 inser jag mina egna tillkortakommanden. Framför allt en naiv tro på lokalpolitiken. Det är synnerligen smärtsamt för dem som försökt under alla dessa år med förslag och ritningar, prospekt och planer, finansieringar och lösningar.

Någonstans måste man ändå ge klubben en eloge – att de inte gett upp?

Så på måndag är det dags igen. Det borde vara annorlunda den här gången. Det finns finansiärer, det finns seriösa ritningar och planer. På en bandyhall på SJ-området.

Den där centrala platsen i Bollnäs som historiskt betytt allt och som helt uppenbart ansågs så värdefull för kommunen att man köpte hela markområdet. Förmodligen inte med idén om att det skulle stå som ett historiskt monument att förfalla i nostalgins glömska. Inte heller att ett fotogalleri, en tapasrestaurang eller en glashytta skulle kunna ensamt bära SJ-området vidare in i 2020-talet. De fick ju som bekant alla slänga in handduken.

Det politiska kohandlandet tar nu vid. Vänner har blivit oense. Grupper ställs mot grupper. Driftsbudgetar blandas ihop med investeringsbudgetar. Den luttrade vågar knappt hoppas, än mindre tro.

Det är svårare att se in i framtiden. Att hitta en tidpunkt när skattemannan ramlar ner över Bollnäs så att parkeringar kan byggas och vägar dras. Den erfarne vet att det aldrig sker.

Man kan ändå imponeras av framåtandan under 1800-talets senare hälft. Och skänka en tacksamhetens tanke åt dem som vågade.

För bandyhallar är inget för fegisar.

Missa inte: På måndag presenteras arenaförslaget i Bollnäs – vi sänder live

Lilian Sjölunds ledare i bandyhallsfrågan: Våga beslut betyder inte hall åt alla

Debatten om bandyhall går på tomgång

Bandyn går sin tuffaste match

Omöjligt att mäta bandylycka

Förnuft och känsla på is

Flottare än flottarkärlek

Otydlighet präglar skattedebatten

Förklara populismen för bandyälskarna

Kreativitet och framgång att vänta

Framtid på återremiss

Annons
Annons
Annons