Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Regionfrågan: Decentraliserat förutsättning för framtida framgång

+
Läs senare
/
Ledare


I TV-klippet pratar Patrik Oksanen om behovet att släppa fram mindre orter som regionhuvudstäder.


Onsdagens definitiva besked om att Hälsingland går vidare i en diskussionsgrupp kring bildandet av Svealand är välkommet. Processen kommer att gå fort nu. Redan under april-maj kommer ställningstagande om förändringarna kan genomföras till 2019 så att du i valet 2018 röstar i regionvalet Svealand.

SE TV: Mittmedias 2 timmar långa sändning med kommentarer, analyser och gäster från när Sverigekartan presenterades

Sedan 1967 har frågan om att göra om de gamla landstingen till större regioner varit uppe på den politiska dagordningen till och från i Sverige.

Vi är mitt inne i en process, som om den görs rätt kommer att stärka den regionala makten och det faktiska medborgarinflytandet över sjukvård, tillväxt och infrastruktur.

Till det ska läggas att det finns en politisk diskussion om att stärka regional makt än mer genom att exempelvis flytta delar av arbetsmarknadspolitiken. Det kan också komma diskussioner om att vissa myndighetsuppgifter som kommunerna idag har ska flyttas upp till regional nivå, vilket skulle innebära att trycket på kommunsammanslagningar minskar. Det är på kommunal nivå den nära politiska legitimiteten finns och den är värd att försvara.

Dagens sjukvård har också svårt att klara likvärdig vård över hela landet. Därtill skulle ett par landsting ha gått i konkurs om de vore företag, som Dalarna och Jämtland, men de flesta har svårt att klara ekonomin på lång sikt.

Och låt oss prata klartext om vad som håller på att hända, Sverige dras isär idag. Stockholm, Göteborg och Malmö som är centra i varsina urstarka regioner rycker iväg i den globaliserade konkurrensen. Resten av landet har hamnat efter. Nyckeln är, som oberoende utredaren Jan Edling (tidigare LO) påpekar i ”Tillväxtens regionala logik”, att få näringsliv, akademi och politik att samverka när det gäller långsiktiga investeringar som kompetensförsörjning, infrastruktur och tillväxt.

Läs mer: Svealand blir den nya storregionen i framtiden

Staten har inte kompetens eller fingertoppskänsla för att från Stockholmsperspektivet se vad en landsända behöver för åtgärder. Men decentraliseringen behöver muskler. Däremot ska staten stå som garant för likvärdighet, grundläggande förutsättningar och närvaro i hela landet.

Den statliga närvaron brottas också med att olika myndigheter tillsammans har 25 olika kartbilder över Sverige. Kommunerna vet inte vem man ska ringa när krisen kommer. En asymmetrisk stat är både ineffektiv och instabil. Det märktes tydligt under flyktingkrisen.

Staten kommer att anpassa sina organisationer i enlighet med regionerna, det betyder allt från polis till Skatteverk. Därför är omgörningen av regioner inte en regional vetofråga utan en nationell angelägenhet.

Framtidens regioner kommer att göra skillnad i din framtida vardag jämfört med dagens anonyma politiska regionala nivå där få bryr sig om vad som sker. Men en viktig framgångsfaktor för att nå dit är att vinna över de emotionellt skeptiska till förändringen, de som ser ordet ”storregion” och tar för givet att förlorare fortsätter vara förlorare.

Det görs genom tydliga politiska symboliska vägval om decentralisering. Det handlar om att inte sätta landshövding i samma stad som regionparlamentet där regionledningen finns. Både statlig administration och regional administration måste spridas därutöver. Här kan staten också bidra genom att balansera den statliga närvaron bättre genom omlokalisering av myndigheter.

I Svealand handlar det om att inte elda på tillväxtområdet Uppsala eller starka Västerås. Istället ska en mindre och centralt placerad ort enligt amerikansk förebild sökas. Regionparlamentet bör därför sitta i Enköping. Låt norra delen få landshövdingen, som Gävle eller varför inte trösta Dalarnas stukade självkänsla med Falun.

I Norrland finns idag sex kandidater till att bli huvudort, förutom dagens residensstäder har Sundsvall och Lycksele anmält intresse. Men istället för att gynna dagens norrländska tillväxtorter bör Norrlandsparlamentet sammanträda i Lycksele och Härnösand få ha kvar landshövdingen.

Den nya Almedalsregionen, bestående av Stockholm och Gotland, lär ha sammanträdesort Stockholm, men varför inte bjuda gotlänningarna på landshövdingen. Markering av svenska statens närvaro på Gotland är en säkerhetspolitisk signal som har betydelse i vår omvärld.

Uppräkningen kan fortsättas, men poängen är att de stora orterna måste släppa sin prestige och istället aktivt bidra till hela regionens framgång genom att kliva tillbaka.

Görs processen fel kommer det att skada Hälsingland och andra områden utanför storstäderna för lång tid framöver. Det har staten Sverige inte råd med.

Läs mer: Norrland första regiontåget som lämnar stationen

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons