Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Petter Bergner: Centerpolitiker plockar för billiga poäng om mobiltäckningen

Ledare

Frågan om den dåliga mobiltäckningen på landsbygden fortsätter att engagera. Medborgare som drabbas efterlyser bättring, samtidigt som politikerna nickar instämmande. Regeringen har höga ambitioner, men angrips av en opposition som säger sig vilja hålla fanan än högre. Mönstret från den gamla allianstiden består således, även om rollbesättningen har förändrats.

När den dåvarande IT- och energiministern Anna-Karin Hatt (C) i februari 2014 meddelade att frekvensutrymmet i det så kallade 700 MHz-bandet skulle frigöras, skruvades förväntningarna upp. I en debattartikel försäkrade Hatt att utrymmet skulle komma att öronmärkas för mobilt bredband och mobiltelefoni (DN 27/2 2014). På motsvarande sätt hade det så kallade 800 MHz-bandet redan frigjorts för att möta det digitaliserade samhällets behov, och nu skulle alltså nästa steg i samma utveckling tas.

Mobiltelefonerna måste kunna användas även i glesbygden.

Ambitionen var god, men Centerpartiet lovade för mycket för tidigt. Valutgången förpassade förvisso Alliansen till åskådarläktaren, men Säpos och blåljusaktörernas behov av säkra och moderna kommunikationslösningar, som kunde komplettera det föråldrade kommunikationssystemet Rakel, var kända redan innan den rödgröna regeringen beslutade att den planerade auktionen av tillstånd i 700 MHz-bandet skulle stoppas med hänvisning till "det förändrade säkerhetspolitiska läget som gör att försvarets och blåljusmyndigheternas användning måste säkerställas".

Post- och telestyrelsen (PTS) beslutade att undanta 26 MHz från den tidigare planerade tilldelningen, för att inte omöjliggöra en framtida användning för blåljusaktörerna. Men frekvenserna låg i en annan del av 700-bandet än vad Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) hade efterlyst. MSB hade förklarat att man behövde 2 gånger 10 MHz i de så kallade kommersiella delarna av nätet, men det skulle man alltså inte få. Med PTS förslag skulle aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar i stället ha fått en nischlösning och inte en plats i den breda kommersiella fåran, där framtida utveckling kommer att ske. Och Säpos önskemål om att ingen auktionering av frekvenser borde äga rum innan ett nytt säkert kommunikationssystem existerade och fungerade, ville PTS definitivt inte tillgodose.

Saila Quicklund (M) är en av flera borgerliga politiker som har krävt regeringen på besked om 700-bandet.

Ingen regering kan helt strunta i grundläggande säkerhetsbehov, i synnerhet inte i den globala terrorismens tidevarv, men detta har inte hindrat oppositionspolitiker från att utnyttja situationen för att försöka plocka poäng på de rödgrönas bekostnad. Centerpartiets talesperson för transportinfrastruktur och IT, riksdagsledamoten Anders Åkesson, har kritiserat regeringen och beskrivit läget som att Stefan Löfvens regering har sinkat 700-bandet med två år genom en "kappvändning". Anders Åkesson har uttryckt viss förståelse för beslutet, men samtidigt har han ivrigt spelat upp den oppositionsroll som förväntas av honom. Moderaternas EU-parlamentariker Gunnar Hökmark kritiserade i november regeringens beslut i än hårdare ordalag, som vore man helt ute och cyklade. Det svenska IT-undret fick inte hotas, menade Hökmark. Även politiker som Saila Quicklund (M), Bosse Svensson (C) och Per Åsling (C) har på olika sätt agerat i frågan.

Per Åsling och andra C-politiker bevakar frågan om mobiltäckningen.

Frustrationen är förståelig, men samtidigt måste vi konstatera att det är extremt angeläget att aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar får ett bra och säkert system för mobil datakommunikation. Centerpartiets behov av att få puckla på Socialdemokraterna i landsbygdsfrågor är inte viktigare än samhällets gemensamma trygghetsbehov. Svåra målkonflikter måste helt enkelt diskuteras på ett seriöst sätt.

Läs också: Viktigt första steg mot att säkra den kritiska informationen

Att frigörandet av 700-bandet dröjer är beklagligt, och givetvis bör auktionen som alla nu väntar på äga rum så snart det bara går, men det är viktigare att beslutet om vilka delar av bandet som ska bjudas ut blir klokt än att det forceras. Att förpassa livsviktiga blåljusmyndigheter till ett problematiskt andrahandsval, vilket alltså höll på att ske hösten 2016, skulle ha varit ett misstag. Nu när den utredning om framtidens kommunikationslösningar som Västernorrlands landshövding, Gunnar Holmgren, har skrivit finns att läsa, är det uppenbart att bättre alternativ än så går att hitta. Utredaren har helt enkelt lyssnat på MSB och föreslår att 2 gånger 10 MHz i de så kallade kommersiella delarna av 700-bandet ska reserveras för aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar.

Två tredjedelar av utrymmet på 700-bandet skulle kunna släppas till kommersiella aktörer, och därmed komma vanliga konsumenter till gagn, samtidigt som myndigheternas behov och önskemål respekteras. Regeringen borde titta vidare på den möjlighet som utredaren skissar på, för när remisstiden väl har gått ut gäller det att skrida till verket med beslutsamhet.

När 700-bandet blir tillgängligt kommer förändringen att göra stor skillnad för landsbygden – i synnerhet om skarpa täckningskrav formuleras – men vi bör inte äventyra några nationella säkerhetsintressen på vägen dit. Ibland måste motstridiga intressen vägas av mot varandra trots att det inte är populärt. Även den som vill måna om periferin måste faktiskt se helheten.

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons