Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: Nu måste Alliansen lägga in 2% av BNP till försvaret i valmanifestet

Den långa resan fortsätter med de små, små stegens politik. Mer än så orkar inte svensk politik förflytta försvarsförmågan just nu.

Annons

Försvarsminister Peter Hultqvist (S), Daniel Bäckström (C)   Anders Schröder (MP) och Hans Wallmark (M) under en pressträff på Rosenbad om försvarsuppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet och Moderaterna.

Det kan man konstatera efter den tredje försvarsuppgörelsen på två år som regeringen, Moderaterna och Centerpartiet står bakom.

Det önskvärda hade varit åtaganden på betydligt högre nivåer, som också säkerställt förbättrad försvarsförmåga efter 2020. För utan mycket mer pengar kommer svensk förmåga att dippa kraftigt när en del militära system når slutet av sin livslängd. Det är det som kallas för materielberget. Hur många miljarder det handlar om utreds just nu. '

Läs mer: Pengarna, pengarna, pengarna är vad försvaret handlar om i Almedalen

Det hade varit en stark signal till omvärlden om det tagits sjumilasteg för att komma ikapp både egna behov och omvärldens nivåer. Det är inte hållbart längre att Sverige i ett allt osäkrare säkerhetsläge ligger på ca hälften av Natomålet på 2% av BNP.

Istället är det ett tassande som fortfarande präglas av finansdepartementets återhållsamhet och Miljöpartiets historiska position. Och tassandet innebär ytterligare 6,8 miljarder kronor till det militära försvaret och 1,3 miljarder kronor till det civila försvaret fram till 2020.

Militärt är det som sagt var pengar som täcker vad man tidigare beställt politiskt, men inte haft pengar till. För den civila delen betyder det nu att totalförsvarsplaneringen kan börja få upp farten. Vikten av det senare kan inte nog understrykas.

Bakom uppgörelsen står nu bara fyra partier; M och C tillsammans med regeringen, sedan Kristdemokraterna valde att hoppa av i ett tidigt skede. Otålighet över steglängden kombinerat med partitaktiska skäl gjorde att KD lämnade. Liberalerna valde redan 2015 att inte vara med i den uppgörelse som redan då var uppenbart otillräcklig.

ÖB Micael Bydén talar med reportrar.

Men det viktigaste med den tredje försvarsuppgörelsen är riktningen, att finansen och Miljöpartiet gått att förflytta. Igen. Det är också viktigt att överenskommelsen har öppnat för att nya tillskott kan komma även kommande två åren och att överenskommelsen är fortsatt bred. Det lägger en grundläggande nivå för Försvarsmaktens planering de kommande åren vilket förenklar arbetet för ÖB Micael Bydén.

Att hålla dörren, för mer pengar, öppen tillsammans med regeringen är klokt av Moderaterna och Centerpartiet. Med två Allianspartier utanför och två innanför uppgörelsen skapas också dynamik och tryck för än mer pengar.

Det betyder alltså att M och C inte har någon anledning att slå sig till ro eller vara nöjd över överenskommelsen en längre stund.

Läs mer: Sluta dutta, ge ÖB en check

Så snart bläcket har torkat behöver M och C börja arbeta för nästa steg, att prata om kraftigt ökad volym av försvaret för att öka försvarsförmågan mot hela spektrat som omfattas av både gråzonsproblematiken och en fullskalig väpnad aggression.

Det bör ske genom att partierna i det gemensamma valmanifestet för Alliansen lägger fast målsättningen på 2% av BNP:n med en trappa hur man tar sig dit till senast 2024.

Det vore en tydlig signal som pekar riktning för svenska folket och som visar omvärlden att Sverige tar den nationella säkerheten på allvar i en orolig tid. Och förhoppningsvis kan socialdemokraterna även då ansluta sig till denna nivå. Den gemensamma uppslutningen är viktig för en stark försvarsvilja.

Annons
Annons
Annons