Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: Madrid gick rakt i fällan när katalanerna sparkade på Franco-reflexen

Madrid gick rakt i fällan. De katalanska separatisterna sparkade tillräckligt länge på Madrids ömma knä för att Franco-reflexen skulle komma.

Annons

Spansk polis slår till.

Resultatet; helgens fruktansvärda tv-bilder och fotografier på hur brutalt kravallpoliser går loss med batonger och gummikulor mot fredliga invånare för att hindra en omröstning. Polis som slår brandmän som försöker bilda en skyddande mur för folket. Polis som släpar bort äldre kvinnor. Blod som rinner.

Och tillbaka är genast minnena av Francos diktatur.

Spanien är en ung demokrati med omogna politiker.

”Vi lekte med vår frihet under samma heta solmen dina djävlar fanns på riktigt”

När Dan Hylander sjunger om Farväl till Katalonien kunde han knappast föreställa sig helgens händelser. Men det finns ingen god sida. Bara djävlar som leker ”med vår frihet”.

Den katalanska självständighetsrörelsen spelar inte ett demokratiskt spel inom ramarna för vad som är konstitutionellt eller ens moraliskt rätt. Spaniens största konstitutionella kris sedan kuppförsöket 1981 späs på av en populism som för tankarna till britternas Brexit-omröstning.

Det är inte konstigt att Kremls trollnätverk nu fokuseras på iberiska halvön för att så split och splittring och blanda korten.

Katalanerna upplever att språket och den katalanska kulturen trängts tillbaka i den spanskan monarkin. Dessutom finns missnöje att inte tillräckligt stor skatteandel stannar i regionen. Det kan jämföras lite som Stockholmspolitikernas missnöje med skatteutjämningen i Sverige mellan kommuner och regioner.

Men vägen till den blodiga söndagen har varit kantad av fulspel. De katalanska separatisterna har utmanat demokratisk parlamentarism såväl som den spanska grundlagen.

Lagstiftningen som banade vägen för en folkomröstning med uttalat utträde ur Spanien klubbades igenom på minst sagt fult sätt för bara några veckor sedan.

Dessutom ignorerade man vädjanden från oppositionen att ett rättsligt utlåtande skulle inhämtas, vilket finns som en rättighet i den katalanska lagen.

Den europeiska tankesmedjan ECFR beskriver hur separatisterna med hårfin majoritet pressade igenom lagen trots motstånd från parlamentets jurister. Dessutom ignorerade man vädjanden från oppositionen att ett rättsligt utlåtande skulle inhämtas, vilket finns som en rättighet i den katalanska lagen.

Överkörningen gjorde att oppositionen lämnade plenum i protest. Den spanska konstitutionsdomstolen slog sedan fast att valet var olagligt. Den bryter även mot Europarådets Venedigkommission som slår fast en rad kriterier som katalanerna inte följt, bland annat likvärdiga möjligheter för de olika parterna, en neutral administration och minst ett år mellan lagstiftning och valdag.

Folkrättsligt har Katalanerna även en uppförsbacke. Folkrättsjuristen Mark Klamberg påpekar på Facebook att rätten till självbestämmande i termer av en egen stat är kopplad till avkoloniseringen.

Och Katalonien är inte mer en koloni än Jämtland. Inte heller kan katalanerna sägas ha förföljts eller förnekats grundläggande rättigheter som i Kosovo och Kurdistan.

Konsekvensen att godkänna att Katalonien ensidigt lämnar Spanien blir djupt problematiskt för både EU och världssamfundet. Det skulle legitimera Rysslands annektering av Krim och leda till fler ensidiga självständighetsdeklarationer, med eller utan inblandning av främmande makt.

Europa, Spanien och Katalonien är vid ett vägskäl. Att regeringen Rajoy i Madrid till sist tappade besinningen över de katalanska separatisternas gör inte saken bättre. Kravallpolis mot gamla damer gör att bitterheten växer. Försoningen blir svårare.

Våldet från Madrid måste fördömas skarpt.

Men även den Katalanska regeringens förakt för demokratiska spelregler får inte komma undan.

EU:s institutioner behöver med tydlighet och hot om sanktioner som indragna bidrag klargöra för parterna vilket uppträdande som förväntas i den europeiska familjen. För det här är nu en europeisk fråga.

Detta är en ledartext av Patrik Oksanen, som skriver om säkerhets- och försvarspolitik för flera av MittMedia-koncernens liberala och centerpartistiska ledarsidor. Oksanen är till vardags politisk redaktör för Hudiksvalls Tidning (c) samt för närvarande tf politisk redaktör på ÖP.

Annons
Annons
Annons