Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen i Almedalen: En vecka som går mot en baksmälla efter nazister och chockpriser

Ledare

En Almedalsvecka är som att vara på rockfestival för en politiknörd, som också får spela på scener. Det är nästan dygnet runt med intensiva möten och upplevelser, här ger Patrik Oksanen ett urval av vad som hänt under veckan. Dessutom sammanfattas intrycken, och det är en vecka som närmar sig baksmällan.

Annons

Söndag

Kommer till Visby på förmiddagen och efter en mjukstart med att vandra omkring och se hur Almedalsveckan vaknar till liv fastnar jag framför DN:s tält och lyssnar på Almedalsgeneralen som försöka förklara hur det kommer sig att nassarna i NMR kan vara med på veckan med tält.

Naivt är en snäll sammanfattning, när sedan DN:s politiska kommentator Ewa Stenberg kommer efteråt är det befriande tydlighet. Just den här historien kommer att ge Almedalsveckan en eftersmak, men än är det långt kvar till fredagen...

Måndag

Almedalen drar till sig politiker, experter och journalister från andra länder. Och måndagen blev rätt mycket finländsk. Först till Centerpartiets tält vid Kränku för att diskutera säkerheten i Östersjöområdet och konsekvenserna för Finland och Sverige med Anna-Maja Henriksson partiledare för Svenska Folkpartiet och Kerstin Lundgren som är Centerpartiets utrikespolitiska talesperson.

Medan jag fortfarande pratade hade nästa programpunkt, DN:s Slaget om Sanningen , dragit igång på scenen i stora kongressalen.

Med andan i halsan landade jag påmyggad medan YLE:s stjärnreporter Jessikka Aro berättade om hur trollen attackerat henne i en brutal karaktärsmordsattack efter att hon blottlagt hur det ryska informationskriget använder nättroll i den finska språksfären.

Efter en genomgång av Ingrid Carlberg av hur den spionmisstänkte ungerske europaparlamentarikern Bela Kovacs agerat var det dags för säkerhetsexperten Johan Wiktorin och jag att prata om beredskap inför valet 2018 under ledning av DN:s chefredaktör Peter Wolodarski.

Sedan var det bara att stanna kvar i kongressalen. På FOI-seminariet om hur vi bygger svenskt försvar i en oroligare omvärld hade rysslandsexperten Carolina Vendil Pallin och jag en punkt om påverkansoperationer.

MUST-chefen Gunnar Carlsson och Säpos Ahn-Za Hagström gav lägesbilder och försvarsminister Peter Hultqvist (S) och försvarsutskottets ordförande Allan Widman (L) diskuterade pengar och politik. Seminariet ser du i klippet nedan.

I foajén efteråt började jag prata med det finländska public servicebolaget YLE korrespondent Ingemo Lindroos om skillnaden i attityd till EU på försvarsområdet mellan Sverige och Finland. Det slutade med en intervju där jag fick försöka förklara varför man nog landar i samma slutsats i Sverige och Finland, men varför vägen dit ser annorlunda ut. Jag tror nog att slog nytt Yle-rekord i hur många oj man får i en mening...

Därefter iväg tillbaka till Centerpartiets tält för samtal med den försvarspolitiske talespersonen Daniel Bäckström, och ja, jag sade pengarna, pengarna och pengarna.

Dagen slutade med att lyssna på en diskussion om nordisk säkerhetspolitik med ambassadörer, försvarsminister Hultqvist (S), moderaternas talesperson Hans Wallmark mfl.

På plats i Nordentältet fanns bland andra försvarsutskottets vice ordförande Åsa Lindestam (S) och maken Sven-Erik, till vardags kommunalråd i Söderhamn.

Tisdag

Missat paraply och en morgonregn gjorde att jag kunde ses skyndades över kullerstenarna med väskan över huvudet mot regnet vid sjutiden för att landa hos Infram och Lotta Gröning för samtal om infrastruktursatsningar och medier.

För tyvärr är det så att det är lättare att få uppmärksamhet i Stockholm än i landet, lättare att få uppmärksamhet att bygga nytt och stort än att underhålla befintligt. Men utan bra kommunikationer utanför storstäderna stannar svensk exportindustri. Bye, bye välfärd! I panelen satt också DT:s krönikör Carl Melin (till vardags forskningsledare på Futurion), och vi passade på att hälsa till politiske redaktören Jens Runnberg i bild.

Hej, hej Jens! Carl Melin och jag hälsar i wefie!

Det blev ett roligt men viktigt samtal där Anders Ceder, regionråd i Örebro, Abbe Ronsten, ordförande Region Dalarna och Ronny Beyer, ordförande i byggnadsnämnden i Borlänge deltog. Bland annat kom vi in på att jämföra raggningsstrategier på krogen med hur man uppvaktar staten i infrastruktur. Det är inte så sexigt med "tyck-synd-om-mig"-approachen.

I regnet senare vidare till en 4:e julimottagning för att lyssna på amerikansk handelspolitik under Donald Trump (inte så dramatiska skillnader i praktiken, retorik till trots). Huvudtalare var Timothy Wedding som är centralt placerad i amerikanska handelsdepartementet med Europa och Mellanöstern på sitt bord.

Tyvärr kunde jag inte lyssna klart för att jag skulle vidare till Svensk Biblioteksförening för att delta i en panel med Anders Mildner, Mike Winnerstig, FOI, Karin Linder, generalsekreterare i Biblioteksföreningen och Janne Elvelid från Facebook, allt under ledning av digital experten Brit Stakston. Det hettade till en del när jag (förhoppningsvis på ett inte alltför otrevligt sätt) skällde ut Facebook för att inte ta ansvar för hat och hot på plattformen.

Den moraliska kompassen (se seminariet här) klev upp på scenen. Och vad det gnistrade! När Eliasson undrade om jag ville ställa någon fråga som moderator kunde jag bara slå ut med armarna och säga, inte behöver ni mig!

När jag skulle avsluta samtalet så protesterade Eliasson och Jackelén och körde tio minuter till…

Några oneliners från Eliasson och ärkebiskopen i seminariet.

”Demokrati är färskvara som ska erövras på nytt, byt pärlplattor mot husbyggen.”

”Tillit förutsättning för hopp. Som är förutsättning för handling.”

”Västvärlden smuttar på giftig cocktail: polarisering, populism, protektionism och post truth”.

Sedan var det dags att bege sig till Ålands hörn av Visby. Här kom den stora aha-upplevelsen, Ockelbo-osten görs inte i Gävleborg, utan på Åland.

Sedan mingel ombord på det åländska skolfartyget som arrangerades av Hanaholmen och Finlands Ambassad med åländska delikatesser. Här träffade jag bland annat professor Anu Koivonen och diskuterade finländsk politik.

Ostchocken! Den goda Ockelbo-osten görs på Åland!

Tisdagen var också Centerpartiets dag. Och när TV4 skulle snacka upp partiledaren Annie Lööfs tal satt Maud Olofsson och jag i soffan . Varken Maud eller jag är särskilt roade av den tunga spelfixeringen i svensk politik, och jag passade på att påpeka att de två partier som går bäst i svensk politik just nu är de som inte har siktet inställt på 2018 utan 2022.

Sverigedemokraterna och Centerpartiet jobbar mot nästa valrörelse redan, och det ger tydlighet för väljarna.

Talet som Lööf höll lyfte steg för steg och blev ett viktigt värderingstal.

Efter talet var det dags för Idagoras prisutdelning för mest digitalt engagerande ledarredaktioner. På scenen hos Region Västerbotten delade Henrik Sundbom och Erik Thyselius ut diplom till de som varit bäst på att engagera sin läsekrets i delningar, likes och kommentarer.

För ÖP:s räkning fick jag ta emot Företagarnas pris och landsbygdspriset. Och för Hälsingland tog Lilian Sjölund och jag emot priser för extremism och populism samt försvar och utrikesfrågor. MittMedia tog hem sammanlagt sex priser och opinionschef Anders Rönmark fick ta vinnarbilder på Sakine Madon, VLT, Lilian Sjölund och mig ute i Novgorodgränd.

Sedan vidare i vimlet med bland annat ett besök på Svensk Handel som firade 4:e juli tillsammans med Amerikanska handelskammaren i Sverige.

Onsdag

Dagen inleddes redan klockan 8 när Uppsala Universitet och UNT bjöd in ärkebiskopen Antje Jackalén, professorerna Heléne Lööw och Dan Larhammar samt mig för att resonera med Maria Ripenberg om vad som är sant och om vi lever i postsanningens-tid. S eminariet kan ses här.

Därefter blev det en lucka i mitt eget program och lite tid att hinna lyssna på andra uppe på Försvarspolitisk Arena där Kungliga Krigsvetenskapsakademien ordnade seminariet ”Kan Sverige hamna i krig” med försvarsminister Peter Hultqvist (S), Mikael Odenberg, tidigare moderat försvarsminister och ledamot i akademien, Jan Mörtberg, Försvarshögskolan och ledamot i akademien samt Carolina Vendil Pallin, FOI och ledamot i akademien. Samtalet modererades av Anna Wieslander.

Sedan nedför Visbys kullerstensgator och gå ombord på M/S Sigrid som var omgjord till mötesplats. På Folk och Försvars seminarium fick försvarsdebattören Linda Nordlund, tidigare ledarskribent SvD och LUF-ordförande, och jag möjligheten att ge vår syn på säkerhetshot och vad som behöver göras. Ett medskick till alla medborgare, skaffa vattendunk, vevradio m.m så att ni klarar er minst 72 timmar.

Vi tog upp en blandad kompott som traumavård, påverkansoperationer (hört talas om kemfabriken i Louisana, om inte - titta i klippet nedan) och att det kräver pengar och tid. Samtalet modererades av Maud Holma von Heijne från Folk och Försvar.

I andra delar av seminariet deltog även inrikesminister Anders Ygeman (S), försvarsminister Peter Hultqvist (S), Peter Sandwall, generaldirektör Försvarsmakten, Nils Svartz, tf generaldirektör för MSB, Ulrica Gradin, länsråd på Länsstyrelsen Västmanland, Ann Ödlund, forskare, FOI och Ida Texell, förbundsdirektör och räddningschef, Attunda brandkår.

Efter en paus på Sveriges största glasscafé där bland annat mojitoglass avnjöts var det dags att moderera ett samtal som arrangerades av hjälporganisationen Qandil om vad som händer efter Daesh fall i Irak och Syrien med förre generalkonsuln i Istanbul Ingmar Karlsson, statsvetaren Stigbjörn Ljunggren samt GD-kollegan Bawar Ismail. Läget är inte direkt ljust, shiamilisernas framfart, den kurdiska folkomröstningen om självständighet i Irak är några saker som gör att spänningarna inte kommer minska när dessutom en lång rad länder är inblandade med olika intressen i det som sker.

Stikkan och jag hann med en wefie innan vi skulle in på Novgorodgränd.

Därmed var onsdagens programpunkter slut och minglande i sällskap med en av Sveriges vassaste publicister, Anna Gullberg på Gefle Dagblad, inleddes. Efter Tidningsutgivarna drog hon med mig till Svenska Dagbladets mingel där den stora snackisen var intervjun som chefredaktören Fredric Karén gjorde med den ryske ambassadören Viktor Tatarintsev dagen innan. På vägen hann vi också springa på Per Åsling (C), skatteutskottets ordförande för en stunds samtal om traktormuseet i Åse.

Efter minglande även på Försvarspolitisk arena slutade kvällen med nattsudd med författaren Peter Pomerantsev och Creg Silverman från Buzzfeed. Pomerantsev hade oturen att inte få sitt bagage, men det påverkade inte humöret.

Torsdag

Peter Pomerantsev och Craig Silverman poddar. Foto: Claes Bertilson, Sveriges Radio.

När Pomerantsev, Silverman och jag sågs morgonen därpå var det sprudlande energi i det poddsamtal som vi spelade in för Podd72, ett samtal som inte kommer att göra många särskilt munter. Det samtalet kommer om nån vecka, och det blir högintressant.

Vi lever i en tid när teknologi stöper om världen och det innebär en massa värk som kommer att göra ont. Silverman och Pomerantsev var på Gotland för att delta i ett seminarium anordnat av Sveriges Radio.

Lite strötid gjorde att jag snubblade in i att lyssna på SvD:s chefredaktör Fredric Karéns utfrågning av kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP). I publiken fanns bland andra chefredaktör Daniel Nordström, VLT, Per Gudmundsson, SvD, Linda Nordlund och Anna Gullberg, GD. Där noterade jag att kulturministern ligger fast i sin presstödslinje, medan partiets kulturpolitiske talesperson Niclas Malmberg tycks ha en annan uppfattning. Men det får bli en senare ledare.

Sedan var det dags för mig att delta i panelen för Almedalens längsta programrubrik: ”Hur ska Västerbotten som region manövrera i framtiden för att sätta Västerbotten i världen och världen i Västerbotten? Kan vi skapa den globala attraktionskraft vi önskar när vi och världen navigerar in i framtiden?”

Foto: Patrick Trägårdh, Region Västerbotten.

Där modererade Andreas Skog samtalet med Ingrid Thylin, avdelningschef, Samhällsutveckling, Skellefteå kommun, Jonas Lundström, chef, Näringsliv och samhällsbyggnad, Region Västerbotten, Nina Björby, Kulturberedningens ordförande, Region Västerbotten och Anna Pettersson, regiondirektör, Region Västerbotten.

Efter att jag pratade om att samarbete är som äktenskap, det krävs mod och tillit för att komma tillskott men också tid och omvårdnad så tog Ingrid Thylin bollen vidare på ett befriande sätt som väckte publikens skrattreflexer när hon förde fram liknelsen att det nog behövdes fler utomäktenskapliga förbindelser med fler i framtiden…

På eftermiddagen fastnade jag framför TV4:s storbildsskärm, tillsammans med ett gotländskt par som hört mig tidigare i veckan, och Donald Trumps tal i Polen. Den polska regeringen hade bussat in anhängare från landsbygden som skanderade ”Donald Trump, Donald Trump”. Otäckt, otäck tid sade kvinnan i paret med sorg i rösten. Och värre skulle det bli i Almedalen...

Men fortfarande var det torsdag och en glasstund med Torbjörn Sjöström på Novus innebar att jag fick Almedalens kaxigaste keps för att skydda den bara hjässan mot allt för mycket solsken. Och det fanns mycket att prata om, som till exempel att väljarna ser bara bara tre tydliga partiledare; Stefan Löfven, Jimmie Åkesson och Annie Lööf. Vilket egentligen förklarar en del av alla andra partiers problem.

Västerbotten i Visby. Här välkomnar Thomas Hartman.

På Klockgränd öppnade Region Västerbotten upp dörrarna klockan 16. I entrén stod västerbottningarnas Almedalsgeneral Thomas Hartman och tog emot i entrén. Inne i minglet fanns Christer Fuglesang, Lilian Sjölund såväl som Brit Stakston som jag fick efterprata tisdagens seminarium hos Biblioteksföreningen.

Foto Patrick Trägårdh, Region Västerbotten.

Och så den himmelska maten…ja när matambassadören Ella Nilsson står för den så smakar det därefter!

Foto Patrick Trägårdh, Region Västerbotten.

Fredag

Fredagen präglades i Almedalen av nazisterna. Närvaron märkte jag redan på morgonen när Kalle Kniivilä och jag vandrade ned mot campus och blev stoppad av en välkammad gosse som ville fotografera oss. Han var från Nordiska Motståndsrörelsens tidning Nordfront. Nazisterna närvaro satte en mörk och tung stämning över Almedalen på fredagen, precis som de räknat med.

Dessutom är det uppenbart att de var på plats för att uppnå en mängd olika saker; som att rekrytera från Sverigedemokraterna samtidigt som SD normaliserades. Med ett normaliserat SD kan NMR locka fler som vill vara radikaler.

När Jimmie Åkesson höll tal kom nassarna i samlad trupp för att lyssna. Talet inleddes med historieförförisk omskrivning när Sverigedemokraterna använder sig av vad man får betrakta som en liberal rösträttsförespråkare i sitt tal.

Men när jag mötte NMR första gången var det var ännu flera timmar kvar till kvällens tal. Kalle Kniivilä var på plats för att delta i samtal med professor Kjell Engelbrekt på Försvarshögskolan, forskningsledaren Carolina Vendil Pallin på FOI, professorn Bo Petersson på Malmö Högskola och moderatorn Lena Bartholdson som är enhetschef på FOI.

Seminariet visade att det går att dra mycket folk även på fredagen. Det var fullt i sal B51, alla extra stolar var upptagna och ett tjugotal människor fick stå i den fullpackade salen. När moderatorn Bartholdson mer eller mindre räddade livet på alla i salen genom att bryta för att säga att fönstren skulle öppnas kom visserligen luft in, men även bakgrundsljudet av nazisternas tal. Seminariet handlade om ”Ryssland och ett nytt världspolitiskt läge”.

I samtalet lyfte Carolina Vendil Pallin den ryska oppositionens uppmaning till Europa och USA ”Stå upp för era västliga principer”.

Det var väl tyvärr inte riktigt det som president Donald Trump förmedlade på G20-mötet som drabbade Hamburg med våldsam förödelse med hundratals skadade poliser och bilder som påminner mer om en krigszon än något annat. Våldet av globaliseringsmotståndare till vänster bidrar till att spä på hatets tidsålder. På sätt var Visby och Hamburg kommunicerande kärl.

På seminariet i Visby konstaterade Bo Petersson att det är mycket som står på spel i vår tid. "Det föregår en kamp överhuvudtaget om vad demokrati är, EU:s tolkningsföreträde utmanas”. I det ingår strategin som Vendil Pallin konstaterade ”att bygga bilden av att alla ljuger och det inte finns någon sanning”.

Tyvärr är vår beredskap inte särskilt god, inte i samhället rent allmänt och i journalistiken specifikt. ”Viktigt att vi journalister har kunskaper att möta desinfo, men det är dåligt ställt med det idag”, förklarade Kalle Kniivilä.

Carl Heath som har podden Digitalsamtal och jag promenerade efter seminariet längs ringmuren och slog oss ned för en halvtimmessamtal om påverkan och läget inför valet 2018. När inslaget kommer ut kommer ni höra mig säga, "Gud Bevare Sverige".

Den första stora luckan på hela veckan innebar att det blev en timme med läsning av tidningar. Något jag inte hunnit med tidigare, vilket säger en del om tempot.

Senare på dagen sprang jag på Henrik Johansson på Inte rasist men, som också fått förstärkning av CUF:aren Frans Sporsén för en biokemisk aktion mot nazisterna. Henrik uppvaktades av en högerextremist som hela tiden pratade med ljudupptagning och försökte provocera.

En trend som exploderat senaste åren är att extremister använder journalistikens yttre former för att sprida hat och skrämmas. Men där journalistiken söker svar för att komma så nära sanningen som möjligt så är det här något helt annat.

Att gå omkring och direktsända och gå trycka en kamera upp i ansiktet samtidigt som man pepprar okvädningsord blandat med påståenden samtidigt som nätsvansen hurrar och kommenterar är vår tids gatuslagsmål i Berlin på 20-talet.

När samtalet upphör och man inte är intresserad av frågan utan bara sig själv så är det sannerligen ett tecken på att vi lever i den självuppfyllda vredens tid.

På kvällen bjöd AMDWKND in till ett avsutningsmingel. En bra idé att försöka bygga fler evenemang i slutet av veckan. För visst är det bisarrt att mer än en fjärdedel av Almedalens alla evenemang infaller på tisdagen!

Innan panelsamtalet drog igång fick jag tillfället att snacka lite med panelisten Jan Larsson som sedan fick sällskap på scenen av Per Schlingmann och Brit Stakston. Mycket snack om veckans framtid och vad som borde ha varit den stora snackisen.

Här lyfte Stakston att fler borde prata om de stora frågorna som hänger ihop med värderingar och vårt samhälle och hur nu olika krafter samverkar på ett otäckt sätt. En kul bonus, Stakston hade sett på TV4 inför Lööfs tal och citerade mig om varför det går bra för SD och C - för att de tänker bortom 2018…

Lördagen

Lördagen inleddes i regn och fler störningar från nassarna. Under natten hade Syndikalisternas tält vandaliserats. Miljöpartiets pressträff fick sällskap av skrikande nassar. När de skulle avvisas från platsen så greps en person. Även Miljöpartiets Gustav Fridolin fick besök under talet av nassarna, precis som SD fick. Lördagen var mycket stillsam i Almedalen, de som höll igång bäst var de olika mediehusen som höll igång med utfrågningar av både Fridolin och Anna Kinberg Batra.

På kvällen var träffade jag Niklas Svensson och Anna Herdenstam från Expressen på Isola Bella. Svensson kunde konstatera att han gjort sista Almedalssändningen för i år. Och den sista sändningen slutade med en svordom från Anna Kinberg Batra när han vann Fyra i Rad...

Söndagen

På lördagsförmiddagen är det tidigare så fullsatta pressrummet tomt när jag kommer, men en stund senare kommer Folkbladets Widaer Andersson, som liksom jag håller ut till slutet. Och sista talet i Almedalen är moderaternas.

Anna Kinberg Batra inleder med att hyvla av samlingen av gossar med flaggor som kommit för att uppvakta även henne: "Ni hatar allt Sverige står för. Och jag har en sak att säga till nazisterna på Visbys gator: Åk härifrån Sverigehatare".

Ett konkret försvarsutspel hade Anna Kinberg Batra att bjuda på iockså. Minst 2 miljarder kronor extra till försvaret annars lämnar man försvarsuppgörelsen. Problemet är bara att det riskerar att bli för lite...igen...

När det blivit dags att slå igen datorn och sätta punkt för Almedalen 2017 och bege sig ned till båten så kan man reflektera över veckan som sådan. Almedalen är unik mötesplats för människor och idéer. Men det finns risk att den håller på att "Davosifieras", både i kostnader och säkerhetsarrangemang (dock tyvärr nödvändiga).

När nu näringslivet i allt större utsträckning är här åker också priserna upp i fantasisummor, i alla fall för övriga samhällsdebatten. Några exempel som det snackades om Visbys gator och torg; prisförslag att hänga upp en flagga på en byggnad på 100 000 kronor, hyresökning på ett år på 500%, en trea för 295 000 kronor en vecka och festbrickor på Kallis för 25 000 kronor.

Om Näringslivet gör Almedalen till sin party- och mötesvecka trycks först de små och medelstora ideella organisationerna bort, därefter kommer offentliga institutioner inte ha råd och slutligen tappar partierna intresset.

Om Region Gotland vill bryta den här spiralen så behöver man på olika sätt försöka erbjuda billiga och bra övernattningsmöjligheter, seminarieutrymmen för olika organisationer till ett vettigt pris, samt se till att göra veckan jämnare på evenemang.

2018 är det valår, då kommer alla att komma till Almedalen, men baksmällan kommer 2019.

Detta är en ledartext av Patrik Oksanen som är politisk redaktör för Hudiksvalls Tidning (c) samt för närvarande tf politisk redaktör på ÖP (c).

Annons
Annons
Annons