Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: Efter dårskapens väg väntar bara barbariet

Helgens krönika av politiske redaktören Patrik Oksanen är ett kåserande om vår tid och dess fenomen som "på många sätt doftar av det som borde vara historiens bortglömda ångor."

Annons

Vår tid är på många sätt en märklig tid. En tid där visheten vandrar dårskapens väg trots att vi aldrig haft det bättre än nu i mänsklighetens historia. Det är en tid där nyheter som inte är nyheter blir nyheter och där nyheter som borde vara nyheter inte blir nyheter.

I denna tid blir det offentliga samtalet råare, argare och handlar om hat och förföljelser. Där det högsta modet är att skrika högst.

Det är en tid då samhällsrivare, ja snarast samhällsbrännare är att vara inne, inte den långsiktiga samhällsbyggaren. Det är en tid som på många sätt doftar av det som borde vara historiens bortglömda ångor.

Vi lever i en tid när snack om murar och hur man ska vinna på andras bekostnad överskuggar att skapa broar och vinna tillsammans.

Vi lever i en tid där ett fel på riksdagens hemsida får en rad medier att rapportera att liberalernas partiledare Jan Björklund avgår, utan kontrollsamtal till pressekreterare eller någon officiell bekräftelse från Liberalerna. Eller som Torbjörn Sjöström, vd på opinionsinstitutet Novus, uttryckte det retoriskt; är det någon som på allvar tror att en partiledare avgår utan ett pressmeddelande från partiet?

Vi lever i en tid när ett partis finansministerkandidat drar skämt om judar, och gruppledaren skrattar med.

Vi lever i en tid då ras ska räknas istället för att man ska se individer bortom hud och gener. På Public Service blir etnicitet till pinnar och på UR tvingas en normkritisk kritiker sluta. I Storbritannien utesluter inte inrikesministern att företag som inte anställer ”britter” ska drabbas av ”name and shame”.

Vi lever i en tid när Ryssland har 40 miljoner människor i en civilförsvarsövning för kärnvapenkrig, där robotförband i St Petersburgsområdet övar på angrepp. I denna tid kräver Ryssland att få rita om Europas gränser och få vetorätt över sina grannländer eftersom man är en ”stor nation”. De som är kritiska mot regimen hamnar i fängelse, mördas, blir tysta eller tvingas i landsflykt.

Vi lever i en tid när Aleppo kan vara jämnad med marken till jul.

Läs mer: Aleppo är vår tids Guernica

Vi lever i en tid när temperaturerna stiger på jorden, 2016 blir ännu ett rekordår. Varmaste på 115 000 år! Mysigt för oss med extra sommarmånad i september, men sen då? Parisavtalet är inte ett slut, utan en början men det pratar vi inte om.

Vi lever i en tid när rubrikerna handlar om spel kring riksdagspartierna dagarna i ända, vem tar vem när, var, hur och varför i ett val om två år…

Vi lever i en tid när man ropar om folkomröstningar så fort en fråga verkar gå mot den egna uppfattningen, oavsett om det handlar järnvägar eller något annat.

Vi lever i en tid när Donald Trump kan bli president. En kandidat som hemlighåller sina deklarationer, bluffat om sina affärsframgångar, som trakasserar kvinnor och uppmanat främmande makt att hacka konkurrentens e-post.

Vi lever i en tid när SVT gör löjeväckande trailer om ”rysskräck” och bjuder en debattör som säger ”jag kan inget om säkerhetspolitik” och sedan ägnar sig åt att prata om allt annat än vad som sker i Ryssland i syfte att undvika det som vi behöver prata om. Det är ingen lek det som sker. Det är inget att skämta om. Det är på riktigt. Människor dör. På riktigt.

Vi lever i en tid där ett riksdagsparti kan komma undan med allt, där det finns en partiledare som aldrig vet något om någonting och där en som utesluts eller lämnar partiet fortfarande får hänga med höjdarna även om de inte är rumsrena nog att få företräda partiet.

Läs mer: Putilovaffären, Kent Ekeroths anställningar och SD:s europeiska nätverk

Vi lever i en tid när hedersförtryck håller tusentals ungdomar i sitt grepp, och där utanförskapsområdena växer.

Vi lever i en tid som beskrivs som hetare och farligare än Kalla kriget, trots det är försvarsbudgeten på väg under 1 procent av BNP och debatten går i stil med att ”värnplikt är slaveri”, eller ”värnplikt för att fostra söndercurlad Pokémongeneration”. Samtidigt i Ryssland: försvarsbudgeten ökar med 86 miljarder medan välfärden minskar med 50 miljarder. Ungdomen ska fostras i patriotism och på rysk TV skämtar man om väderleken i USA vid atomangrepp.

Vi lever i en tid när jordbruk stängs, poliser slutar och rubriker om norrländsk självständighet blir klickfest.

Vi lever i en tid när Ericsson varslar 3000 jobb, när robotiseringen står för dörren och vi har en utmaning att skapa nya jobb för nyanlända som har låg utbildning och bristande språkfärdigheter.

Vi lever i en tid då insändarsidorna är fyllda av förakt för vetenskap, där ”sunt förnuft” hos ”Hederlige Harry” blir mer värt än vad ”Forskande Fia” vet.

Läs mer: När desinformationen får fäste är det missbruk av demokratin

Vi lever i en tid då politiken blir brutalare. En partiledarkandidat i UKIP, Sverigedemokraternas systerparti i Europaparlamentet, fick i veckan föras till sjukhus efter ett ”gräl” i partigruppen. Kollapsen kom efter ett handgemäng, enligt UKIP-källor till olika brittiska medier.

Ur detta kan bara barbariet komma.

I Sverige motionerar en riksdagsledamot för Sverigedemokraterna om ägande efter etnicitet och sprider antisemitiska konspirationsteorier i en riksdagsmotion. En moderat riksdagsledamot kallar sina politiska motståndare fegskitar. En krönikör på en kvällstidning skriver om mänskliga brunråttor.

Sedan när blev järnrörsrännstensretoriken politisk diskurs i vårt offentliga samtal? Är det alla hatfyllda bilder som handlar om svartmålning och vilja tolka sin motståndare till det värsta som sveper runt i våra sociala rum som orsakat detta? En trafikcirkus påhejade av extremister till höger och vänster, men där även företrädare som borde veta bättre blir aktörer i det sociala medieviftandets gladiatorspel. Med mordhot och förakt? Ur detta kan bara barbariet komma.

Läs mer: Då sanningen försvinner väntar den postdemokratiska världen

Skulle man kunna rikta avgångskrav mot vår tid skulle den här ledaren avslutas med det.

Avgå, nu, omedelbart.

Istället får det bli en uppmaning till dig som läsare, ta ditt ansvar. För hövlig samhällsdebatt, för samhällsbyggande, för våra folkvalda institutioner och för att vi ska leva i en framtid som utvecklas och som inte kastar oss tillbaka till de mörka 1900-talsåren.

Men det krävs att du också kavlar upp ärmarna.

Tillsammans kan vi fixa utmaningarna, men bara om vi skärper oss.

Läs mer: Lyssna inte på sirenerna efter sommaren då världen blivit galen (2015)

Annons
Annons
Annons