Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: Centerhatet som undergräver svensk borgerlighet

Det finns ett hat vi inte pratar så mycket om där ute på nätet. Centerhatet. Med ord och bilder målas centerhatet upp med breda penseldrag. Ett hat där man försöker klistra positioner på Centerpartiet som inte finns.

Annons

Annie Lööf (C) och Anna Kinberg Batra (M).

Och det är inget kärvänligt inomborgerligt pikande, utan just ett öppet och föraktfullt hat. Ett hat som repeteras gång efter gång efter gång.

Före valet kom det ofta från vänstern. Idag är det framför allt den andra skalan av det politiska landskapet som står för ett malande centerförakt. Och hatet sprids i Facebookgrupper som säger sig vara Alliansvänliga:

”Centern är krypto(C)ossar…”

”Ett riktigt socialistiskt parti fast med grön fasad.”

”Fega kräk som inte vill ta ansvar och sparka Löfven som är en landsförädare.”

Centerhatet har den senaste tiden växt proportionellt i takt med Centerpartiets opinionsframgångar. Hatarna är en blandning av extremhöger, sverigedemokrater, partilösa mellan SD och M samt vissa högerröster i Moderaterna och Kristdemokraterna. Dessa högerröster är en högljudd och aggressiv del som kan beskrivas som mer socialkonservativ och med blickarna bakåt till "tiderna före invandringsvågen", och där är alltid Stefan Löfven en större fiende än Jimmie Åkesson.

Att det går uppåt i opinionen för Annie Lööf och Centerpartiet retar

Det som dessa grupper har gemensamt är att Centerpartiet (tillsammans med Liberalerna) utgör ett rött skynke eftersom det är partierna som hatarna upplever stoppar SD:s väg till makt och inflytande.

Dagens våg av Centerhat skiljer sig också från det vi såg före valet. Då kom det från vänster, framför allt när en del trodde att det fanns en chans att trycka partiet under spärren på 4 procent. Den gången handlade det om att måla ut C som Margaret Thatchers onda lillasyster, med passningen att Annie Lööf nämnt just den legendariska Toryledaren som en av sina förebilder.

Om thatcherism och Stureplansliberalism var skällsord då, så riktar hatarna idag in sig på att C skulle vara på väg att överge Alliansen, trots att inget parti investerat mer i Alliansprojektet än C. Allianssammanhållning har varit och är C:s övergripande ledstjärna.

Läs mer: Lööf är partiledaren som har medvind till Gotland

Ett exempel hur kampanjen mot C bedrivs.

Annie Lööf har också uteslutit att sitta i en regering som leds av Stefan Löfven. Men det biter inte på hatarna som postar bilder på Stefan Löfven med texten ”I Centerpartiets Sverige styr Stefan Löfven” och fejkad bioaffisch om kärleksstoryn Lööf och Löfven. Och åsikterna som postas går i samma spår:

”C är det nya fula, och med fula menar jag Miljöpartiet.”

”Lita aldrig på C”

Men det är inte bara C-hat som postas i de Alliansvänliga Facebookgrupper. Även länkar till konspirationssajter och högerextrema sajter postas allt oftare. Det är material som inte har ett existensberättigande i en borgerlig miljö.

Svartmålningen har ökat sedan Moderaternas resa nedåt i opinionen började på allvar.

Den här svartmålningen och länkpostningen har ökat sedan Moderaternas resa nedåt i opinionen började på allvar. Det var när den allt mer ifrågasatta M-ledaren Anna Kinberg Batra lättade på SD-samarbetsgrytlocket i januari som M började rasa. Samtidigt väcktes hoppet om SD-inflytande, men en stor sten stod i vägen - C. En sten som bara växt och blivit större till den här gruppens allt större frustration.

Läs mer: AKB:s ledarskap för tankarna till drivved

Anna Kinberg Batra slåss just nu i denna stund för sitt politiska liv efter att den tredje kuppvågen inletts. Moderatledarens svaghet och vilsenhet i det politiska landskapet gör partiet extra skört för påverkan högerifrån av den arga gruppen nätaktivister.

En fingervisning om vad som kommer att vara avgörande för svensk borgerlighets framtid

Liknande krafter förde Tory över Brexit-avgrunden och Republikanerna till Donald Trump. Det gör att det Centerhat vi nu ser är en fingervisning om vad som kommer att vara avgörande för svensk borgerlighets framtid och vilken väg Moderaterna tar. Just detta varnade exempelvis den moderate nestorn Olof Ehrenkrona för i en längre intervju i Expressen i februari.

De arga krafter som mobiliserar på den yttersta flygeln av svensk höger har inte mycket till övers för de västerländska värderingar om individer, rättssamhälle, Europasamarbete och frihandel, frågor som präglat Moderaternas framgångsresa senaste 30 åren.

Sjunger Anna Kinberg Batra (M) på sista versen?

Kan gränsen hållas?

Om de kloka krafterna i Moderaterna kan få ordning på partiet, oavsett om det är med Anna Kinberg Batras ledarskap eller någon av alla de kandidater som nu nämns (från de sedvanliga Elisabeth Svantesson, Ulf Kristersson och Johan Forsell, via veteranerna Carl Bildt och Mikael Odenberg till de av Reinfeldt- och AKB-åren obefläckade Tove Lifvendahl (idag politisk chefredaktör Svenska Dagbladet) och europaparlamentarikern Christofer Fjellner) behöver gränser sättas mot de destruktiva krafterna.

Läs mer: Grejar inte Kinberg Batra vändningen är det dags att kalla in Carl Bildt

Lyckas man inte blir det Moderaterna som begraver Alliansprojektet och den klassiska svenska borgerligheten.

Vad som då väntar vet vi från andra länder.

Därför borde centerhatet vara av intresse för långt många fler än centerpartister eftersom det är symptom på något mycket större och allvarligare.

Detta är en ledartext av Patrik Oksanen, som skriver om säkerhets- och försvarspolitik för flera av MittMedia-koncernens liberala och centerpartistiska ledarsidor. Oksanen är till vardags politisk redaktör för Hudiksvalls Tidning (c) samt för närvarande tf politisk redaktör på ÖP.

Annons
Annons
Annons