Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nätmobben ska inte styra din lokalpolitiker

"Jag är också någons dotter, fleras mamma, en syster. Klart jag blir ledsen – varje gång."

Annons

Lokalpolitikern tillbringar inte all sin tid i kommunfullmäktige. I sociala medier har de inget skydd mot nätmobben.

Den socialdemokratiska kommunpolitikern från den lilla kommunen berättar om den högst mänskliga reaktionen när den grå hatmassan går till angrepp i sociala medier.Några förtroendevalda har fått berätta om sina erfarenheter av hot och hat för Sveriges kommuner och landsting (SKL) . Just för att man där påbörjat ett arbete för att se efter vilket stöd förtroendevalda kan behöva ute i kommuner, regioner och landsting.

När en stor grupp mobbare anfaller är det helt omöjligt att bryta igenom. En av politikerna beskriver det som att det pågår en avhumanisering av grupper i samhället: invandrare, tiggare, Stockholmare (om man bor i landsorten), journalister och politiker.

"Jag har inget emot engagemang och att väcka känslor. Det är en oerhörd förmån att få vara med och utforma samhället där man bor. Men hatet?"

En annan förtroendevald beskriver mobben i sociala medier som en del av vardagen. Att det är allvarliga brott som sker men att det blir svårt för den enskilde att sålla. Som utsatt är det svårt att göra en korrekt bedömning. Det blir bara en allmän obehagskänsla.

Läs också: Krama din lokalpolitiker i dag

De flesta andra arbetsplatser och yrkesgrupper har genomtänkta strategier, värdegrundsarbeten och planer för hur man arbetar med hot och hat som drabbar den enskilde. Men tydligen är det något som saknas för förtroendevalda, i alla fall i mindre kommuner.

Förhållningssättet är tvärtom "lite får man tåla".Det saknas riktiga, allvarliga samtal om fenomenet. Och strategier för att politikerna ska känna trygghet.

Säkerheten för tjänstemän ingår i kommunens arbetsgivaransvar men inte för politiker. Det finns ingen paragraf som reglerar kommunens ansvar för förtroendevaldas arbetsmiljö utanför kommunens lokaler enligt SKL.

Kunskap om säkerheten är sämre hos kommunpolitiker än hos riksdagspolitiker. En rapport från Brottsförebyggande rådet 2015 visar att 32 procent av kommunpolitikerna inte kände till vem som är säkerhetsansvarig. Motsvarande siffra hos riksdagspolitiker är 2,2 procent.

Kommunpolitiker vill för det mesta vara nära sina invånare. De vill kunna stanna och diskutera på torget – också på den plattform som sociala medier erbjuder. De vill kunna vara personliga men vittnar alla om den självcensur mobben förorsakar. De kanske inte är rädda, men de scannar av omgivningen när de går ut, alltid förberedda.

"Man kollar däcken på bilen, tittar sig över axeln och går inte in i en hiss med idel okända människor."

De förtroendevaldas vittnesmål väcker många funderingar. För om de engagerade, lämpliga och idealistiska duckar för hoten och hoppar av de politiska uppdragen, hur går det då med vår representativa demokrati?Det torde inte bara vara en fråga för SKL även om de har ett stort ansvar för politikernas arbetsmiljö.Nätmobbarna är förmodligen utom all räddning. Men alla andra anständiga människor – inser ni faran? Den vanligaste förövaren är trots allt en förargad medborgare. Någon mitt ibland oss.

Mer läsning

Annons