Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Muren och dess försvarare

Ledare

Annons

Medan världen firade att det är 25 år sedan Berlinmuren föll passade några tunga borgerliga opinionsbildare på att konstatera att dagens murar inte är tillräckligt höga.

Under Berlinmurens 28 år dog 136 personer när de försökte fly till väst.

De sista så sent som på våren innan muren föll. På samma sätt har dagens murar ett mänskligt, och betydligt högre, pris. Hittills i år har över 3000 flyktingar drunknat i Medelhavet när de försökt ta sig till Europa.

På samma sätt som gränsövergången Checkpoint Charlie i Berlin kom att symbolisera den fysiska gränsen mellan frihet och förtryck, har den italienska ön Lampedusa, elva mil från Tunisiens kust, blivit symbolen för den mur vi i dag kallar Fästning Europa.

Det går inte att bortse från detta när Expressens politiske redaktör Anna Dahlberg och Svenska Dagbladets politiske redaktör Tove Lifvendahl häromdagen skrev artiklar om att volymerna i svensk migrationspolitik är för stora, kort sagt att flyktingarna är för många. Dagens Industris politiske redaktör PM Nilsson följde strax därefter upp detta med en text om att invandrarna kostar för mycket.

De tre politiska redaktörerna tar alla upp problem som bostadsbrist, regleringar och diskriminering på arbetsmarknaden, ojämn fördelning av flyktingar mellan kommuner och bristande statligt ansvar. Men också svårigheterna för nyanlända akademiker att använda sig av sin utbildning, även när det handlar om bristyrken inom exempelvis vården.

Det är verkliga problem som berör många. Men det är inte problem som handlar om volymer, utan om bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik och likhetsnormer i det svenska samhället.

Ändå landar de borgerliga opinionsbildarna i slutsatsen att det är invandringen som måste begränsas, bland annat genom att riva upp delar av migrationsuppgörelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet.

Det går tvärtemot perspektiven som betonas i en ny bok, utgiven av tankesmedjan Fores, om hur främlingsfientliga partier bör bemötas. Även här talar man om att ta människors oro på allvar. Men, om man är intresserad av en liberal migrationspolitik, måste frågor som arbetslöshet, bostadsbrist och kriminalitet diskuteras som sakfrågor frikopplade från invandringen som sådan, konstaterar forskarna i boken.

Att koppla samman faktiska problem och känslor av utsatthet med invandringens omfattning kan bara få ett resultat: att den problembeskrivning som i dag företräds av Sverigedemokraterna blir den dominerande.

Men framförallt reducerar tanken på en volymfråga människors utsatthet till ett tekniskt problem, en administrativ olägenhet.

25-årsminnet av Berlinmurens fall har påmint oss om hur många i Sverige såg Berlinmuren som något självklart och evigt, trots de mänskliga konsekvenserna. Att verka för något annat beskrevs som orealistiskt och ansvarslöst. I talet om volymer upprepar sig historien.

Annons
Annons
Annons