Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Mediernas förtroendekris: Så djup är den, det här är orsaken och så kan det vändas

+
Läs senare
/
Ledare

Bara 36 procent tror att media ger en rättvisande bild av samhället. 43 procent tror inte att så är fallet. 60 procent tror att media medvetet vinklar nyheter för att skapa den bild de föredrar. 73 procent tror att det vinklas för klicken till sajten.

Läs mer: Den trollade verkligheten är ett hot mot vår demokrati

Det är siffror som borde ge den som är verksam i en förtroendebransch skrämselhicka och ropa efter kriskommissioner.

Undersökningsföretaget Novus har på eget initiativ tillfrågat över 1000 personer i början av februari genom en webbpanel och fått fram siffrorna som visar på en bild av mediekrisen. 

Förtroendeproblemet kan delas upp i tre delar. Låt oss börja med det som vi i mediebranschen gjort självförvållat. Strukturkrisen har medfört ökad konkurrens, högre hastighet och samtidigt som redaktioner som har bantats och den digitala publikens uppmärksamhet ska fångas. Få specialreportrar, som kan en fråga minst lika bra som olika aktörer, finns kvar i branschen. Det gäller både lokala medier såväl som nationella medier. När färre ska göra mer i en komplex tid blir det misstag, okunskap och ibland ytligt. 

Det är också lättare att fylla utrymme med känslojournalistik, den subjektivt baserade uppfattningen, eller kampanjjournalistik där den förutbestämda tesen är viktigare än vad som kommer fram längs vägen och där konsekvensneutraliteten försvunnit i fjärran. Postmoderna värderingar, som att det inte finns någon sanning, alla har rätt till sin sanning eller att sanningen är mitt emellan bidrar också. 

Redaktionellt har tyckandet flyttat in på nyhetsplats, där nyhetsreportrar ena stunden kan skriva en i högsta grad politisk krönika för att i andra stunden hoppas bli betraktad som en neutral och professionell nyhetsreporter. Det är klart det inte fungerar i läsarnas ögon. 

Det mest flagranta exemplet var SVT:s reporter Helena Zachariasson som i en välspridd text på SVT.se drev tesen för en mer jämställd föräldraledighet. Många gånger uppfattas också detta reportertyckande att stå till vänster i det politiska spänningsfältet, vilket slår mot förtroendet som oberoende förmedlare.

Nu kanske någon invänder att jag försöker försvara ledarsidans historiska åsiktsmonopol. Men ledarsidan uppstod för att renodla skillnaden mellan tidningen och dess ägares politiska uppfattning å ena sidan och den professionella oberoende, nyhetsförmedlingen på den andra sidan. Det för att läsarna tydligt ska kunna förstå och värdera vad de läser. Att det är öppet och transparent. Och ja, det här är en ledartext som du läser med syfte att påverka din uppfattning i en riktning.  

Med alternativa medier har vi kastats tillbaka till mediernas barndom, där bedrivs ohejdad politisk opinionsbildning utan journalistisk professionalism, och utan att skilja de två. Om tidningar och public servicebolagen låter sina nyhetsreportrar vandra samma väg har skillnaden för konsumenten blivit alldeles för luddig och verklighetsbilden börjar handlar om tycke och smak. Ett offentligt samtal i ett sådant samhälle kan aldrig föras, för människor kommer aldrig kunna hitta varandra eller förstå varandra i samtalet.

Den andra delen är något som måste beskrivas som en medveten kampanj att misskreditera journalistiken, som skickligt och hänsynslöst utnyttjar de blottor som journalistiken bidragit med. 

Här sker angreppen dagligen från alternativa medier som vill berätta "sanningen" som journalistiken "undanhåller". Konspirationen finns både hos antiimperialister till vänster och i de högerextrema kretsarna. Det drivs på också av statliga ryska medier och dess troll i det informationskrig som ryska staten sedan ett par år öppnat mot västliga länders samhällsinstitutioner och medier. Att rasera förtroendet försvagar våra samhällen. Påverkanskampanjer görs till låg kostnad, under lång tid, med låg risk och potentiellt stor effekt.

Läs mer: Kultur och historia blir allt viktigare för rysk säkerhetsstrategi

Ni har väl för övrigt inte missat "mörkläggningen" av knivdråpet i Ljusne på ett asylboende? "Både polisen och medierna har mörklagt mordet", skriver ryska Sputnik på svenska och hänvisar till den högerextrema sajten (som är för magstark även för Sverigedemokraternas ledning) Fria Tider. En "mörkläggning" som Helahalsingland.se sände direkt ifrån i över 3 timmar under det första dygnet efter knivdråpet, vilket visar hur bisarrt påståendet är. 

Men den läsare som finns i en annan del av Sverige eller i ett annat land för den delen och som inte har tagit del av vår omfattande bevakning kan mycket lätt ledas till att tro på mörkläggningen. 

Den tredje delen som förstärker förtroendekrisen är algoritmerna, på Facebook och Google, som skapar sociala bubblor som hela tiden bekräftar den världsbild du håller på att etablera tills den är cementerad. Du exponeras inte där för ifrågasättande perspektiv eller professionell nyhetsjournalistik i ett urval som den gamla dagstidningen levererade. Därför kan mörkläggningen i Ljusne" bli ännu ett "bevis" i den virtuella verklighetens bubbla.

Vad gör man åt det? Journalistiken kan bara lösa det första problemet själv, att återerövra medborgarnas förtroende. Här är jag övertygad om att vägen framåt måste innehålla tydligare kvalitetskrav på nyhetsjournalistiken där uppdelningen mellan opinion och nyhetsredaktion både på nätet och i papperstidning måste återetableras. 

Men det räcker inte, journalistiken behöver certifiering för särskilja journalistik från opinion, och göra gränsen knivskarp mellan professionalism och åsiktssajter. Här behöver branschorganisationerna gå samman, som medieägare, fackförbund och Publicistklubb och ta fram kriterier och skapa en oberoende licensiering av professionell journalistik som kan hjälpa mediekonsumenterna att värdera informationen i den digitala åldern. För att klara det behövs först en smärtsam självkritisk debatt där mediebranschen inser att man är en del av förtroendeproblemet för att sedan utgöra en del av lösningen.

För journalistiken är viktigt för samhället. Det visar Novus undersökning. 94 procent håller med om det påståendet. "Det finns också en till hoppfull signal: Det finns en svag uppgång i förtroendet för media jämfört med september 2015, men det går inte att uttala sig om det är en uppåtgående trend ännu."

Den svaga uppgången behöver bli en brant uppförsbacke. Det skulle Sverige och vårt demokratiska samtal må bra av. Det skulle stärka vårt samhälles uthållighet och sammanhållning. 

Intresserad av informationskrig? Missa inte Podd 72!.

Podden handlar om att vara redo, om kriser, katastrofer, prepping, säkerhetspolitik och informationskrig. Finns att ladda ned på iTunes och Acast.

#8 Preppa för Sportlovskyla, kulturen i säkerhetsdoktrinen & Lars Wilderäng (Intervjun med Gudrun Persson finns i detta program)

#7 Maskrosrötter, fredsförsök i Syrien och hur Ryssland trollar litvinenkorapporten

#6 På FoFRK del 3: "ÖB lovar försöka stoppa Bergsjös anfall, finländska myter och energiplanering för krig"

#5: Från FoFRK del 2:"Sveriges förmåga får betyg, MSB:s GD och kvällspressens utsända"

#4: Från FoFRK 1: "En Skipper, en stjärnförfattare och en civil krishantering"

#3: Medborgaransvaret i Kris, Ryssland och besök på skräckhotellet

# 2: Så fixar du strömavbrottet & kan det bli krig på Balkan?

#1: Preppa med barn och Svarta svanar

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons