Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Vad ska vi jobba med i framtiden egentligen?

För många 60-plussare är det nästan lönlöst att söka ett nytt jobb.

Annons

De blir inte ens kallade till intervju. Det visar en ny nationalekonomisk studie som refererades på debattplats i Dagens Nyheter i veckan. Anmärkningsvärt är också att chanserna minskar drastiskt redan efter 40. Med tanke på att många etablerar sig allt senare på arbetsmarknaden så innebär det alltså att det finns ett fönster på kanske 15 år där sannolikheten att bli kallad på en arbetsintervju är som störst.

Redan efter 40 minskar en persons attraktivitet på arbetsmarknaden enligt en ny undersökning. Och att hitta ett nytt jobb efter att ha fyllt 60 år är mycket svårt.

Det är förstås inte hållbart. Särskilt inte när vi i Sverige har en stor demografisk utmaning. Vi blir allt äldre och andelen av befolkningen som är i arbetsför ålder krymper. Om något borde vi uppvärdera erfarenhet och äldre personers kunskaper. I takt med att vi lever och håller oss friska allt längre och etablerar oss på arbetsmarknaden allt senare, så är det rimligt att vi också jobbar längre. Då fungerar det inte att ha en arbetsmarknad som helt dömer ut 60-åringar och som anser att redan 40-åringar börjar bli passé.

Ofta kan en mix mellan unga och äldre anställda skapa en bra dynamik på en arbetsplats.

Det är alldeles för grunt resonerat att anta att unga personer alltid är kreativa och drivna medan äldre är förstockade. Ofta kan en mix mellan unga och äldre anställda skapa en bra dynamik på en arbetsplats.

Att den demografiska utvecklingen ser ut som den gör samtidigt som det finns en uppenbar risk för att många av de jobb som utförs i dag kanske inte finns om bara några år, utgör en stor utmaning. Robotisering och automatisering har i flera decennier varit verklighet inom industrin och mycket tyder på att digitaliseringen och utvecklingen inom artificiell intelligens kommer att utsätta också andra sektorer på arbetsmarknaden för samma konkurrens. Och det sker nu i en accelererande takt.

Tjänster som Uber utmanar i dag den traditionella taxinäringen, tänk då när självkörande bilar och lastbilar i grunden skriver om spelreglerna för både person- och varutransporter. Den amerikanska näthandelsjätten Amazon experimenterar med att låta drönare transportera varor kors och tvär över USA.

Självkörande bilar, som denna Lexus, är bara en av många saker som kommer att göra flera av dagens yrken överflödiga i framtiden.

Mittmedia, den mediekoncern där ST ingår, har till exempel redan en textrobot som skriver sportreferat från lägre divisioner. Rosalinda, som textroboten kallas, lär i ärlighetens namn inte vinna någon guldpenna eller stort journalistpris på många år, men det är ändå en fingervisning om att artiklar (om än bara enkla, standardiserade texter i nuläget) kan sättas ihop av datorer.

Digitaliseringen kommer att göra för hjärnan vad industrialismen gjorde för musklerna.

Det är lätt att känna oro för denna utveckling. Vad ska vi jobba med i framtiden?

I det långa loppet har stora tekniksprång historiskt varit bra för välståndet. När traktorer och maskiner ersatte hästar och tjurar så frigjordes arbetskraft från jordbruket som kunde ta de framväxande jobben i industrin. När industrierna automatiserades växte tjänstesektorn och nya, tidigare okända, jobb uppkom.

Alexander Bard och Jan Söderqvist skriver i sin bok Nätokraterna att digitaliseringen (eller informationalismen som de kallar den) kommer att göra för hjärnan vad industrialismen gjorde för musklerna. Ingen människa kunde jämföra sig med "Spinning Jenny", den epokgörande spinnmaskin som förändrade textilindustrin, och ingen häst eller tjur kan tävla med de krafter en traktor kan utväxla. På samma sätt menar de att mänsklighetens kunskapsutveckling kommer att ta stora kliv framåt nu när vår hjärna får hjälp av datorernas beräkningskapacitet och, med den artificiella intelligensens framväxt, tankekraft.

Brytningstider kan ofta präglas av problem. Växande arbetslöshet som orsakar ökad social oro.

Det är historiens långa båge. På kort sikt kan omvälvande teknikskiften få stora negativa konsekvenser. Nya jobb växer inte fram över en natt. Brytningstider kan ofta präglas av problem. Växande arbetslöshet som orsakar ökad social oro. På det området har politiken ännu långt kvar innan den har funnit några bra svar på hur detta ska mötas. Välstånd kommer även fortsättningsvis att genereras, men hur ser vi till att det kommer alla till del snarare än bara några få?

Basinkomst (ibland kallad medborgarlön) är en modell som allt fler ekonomer ansluter sig till. Jag har själv tidigare avfärdat sådana tankar som orealistiska, men frågan är om det inte faktiskt kan vara ett rimligt sätt att se till att tudelningen av samhället inte drar iväg allt för mycket. Jag tänker i alla fall följa de försök som görs – till exempel i Finland – noga för att se vilka effekterna blir.

Annons
Annons
Annons