Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lögn, förbannad lögn och statistik

/

Tänk om tåget mellan Gävle och Söderhamn skulle vara försenat femton minuter varje dag. Det är en tredjedel av själva restiden på 44 minuter.

Och tänk vidare, att när ni kontaktar Trafikverket och uttrycker ert missnöje, informeras ni om att femton minuter inte är någon försening.

Annons

Det är bara något ni upplever, något som inte är inberäknat eller statistikfört i det nya sättet att studera tågförseningar.

Trolleri? Eller lögn, förbannad lögn och statistik.

P 1:s program Kaliber avslöjade i helgen att tågförseningar har börjat definieras på ett helt nytt sätt. Tidigare var allt över fem minuter en konstaterad försening. Nu har man töjt på gränsen och plötsligt talar vi om en hel kvart. Vill man vara riktigt lustig så har akademiska kvartar iförts i landets tågtidtabeller.

Det må ju vara hänt i den akademiska världen, att en föreläsning alltid börjar femton minuter efter utsatt tid, men inte är det speciellt skojigt för landets tusentals tågresenärer som dagligen är beroende av att tågen anländer och avgår på utsatt tid.

Dessvärre används också det nya sättet att räkna i rent propagandasyfte.

Om 97 av 100 tåg går i tid, enligt det nya sättet att räkna, är det obegripligt varför Sverige har Europas mest missnöjda resenärer. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd hävdar till och med att vi ligger i topp i Europa.

Pendlare som oavbrutet blir strandsatta, tvingas ge upp och ta bilen, alltid måste utrusta sig med flera timmars marginal, skulle nog tycka att hon har problem med verklighetsuppfattningen.

Dessutom räknas inte ens helt inställda tåg in i statistiken.

Nu försvarar sig Trafikverket med att det här är ett vedertaget sätt att räkna tågförseningar, i EU och i Järnvägsunionen. Varken övriga Norden, Storbritannien eller Tyskland pratar om några femton minuter. Tydligen inte heller de länder som ingår i Järnvägsunionen, enligt Kaliber. Ett argument som inte håller.

Vad är då syftet?

Att varje vinter nås av nyheter om tågkaos, enorma förseningar på grund av signalfel, skadade spår, flaskhalsar i Stockholm, felsatsningar på lok som inte klarar kyla ger en känsla av, och för all del många högst reella upplevelser av, att det inte går att lita på tågtrafiken.

I förlängningen får det effekten att människor funderar både en och två gånger innan de väljer att bosätta sig utanför storstadsområdena. Det är inte heller särskilt miljövänligt att bara prata om en utbyggd kollektivtrafik för att hela Sverige ska leva, och sedan töja på gränsen för vad som är rimligt att kräva i service och punktlighet.

Om spåren behöver rustas och byggas ut, maskinparken förnyas, satsningar som kräver stora investeringar, är det inte heller speciellt intelligent att frisera siffror som visar att det går att skjuta på åtgärderna.

Det är heller inte förtroendeingivande att alltid få rådet att ta ett tåg till Arlanda som anländer flera timmar innan flyget lyfter, för man vet ju aldrig vad som kan hända under en dryg timmes tågresa...

Vi må vara något av effektiva tidsfascister som alltid räknar tid i pengar. Men tågförseningar stjäl värdefull tid både från arbetet och familjen.

För att inte tala om vad det gör med människors humör.

Annons
Annons
Annons