Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lingon ända in i riksdagen

/

Efter två timmar kom frågan: Hur många bajamajor har ni som bäruppköpare satt ut i tältlägren?

Annons

Absolut tystnad för någon minut, sedan: Inga, men de har fått en spade.

På tisdagen hade moderata riksdagsmän från Gävleborg och Dalarna tagit initiativ till ett seminarium om de senaste årens accelererande tragik som utspelar sig i framför allt Dalarnas, Nordupplands, Gästriklands och Hälsinglands skogar. 70 berörda och engagerade, stora som små skogsägare, politiker, poliser, kronofogdar, bäruppköpare, grossister, företagare och fastighetsägare.

Vi pratar alltså inte om utomeuropeiska bärplockare där arbetstillstånd krävs och kontrollen trots allt kan utövas från berörda myndigheter. Nej, det handlar om europeiska fattiga människor, företrädesvis från Bulgarien, som enligt Schengenavtalet har rätt att vistas här i tre månader. Och arbeta.

De första kommer redan i maj när det inte ens finns tillstymmelse till bär i skogen. När man på sin höjd kan få en prognos på hur blåbärsåret eller lingonhösten kommer att arta sig. Men drömmen om att skogens guld ska ge ett drägligare liv, nu när säsongsarbetena på odlingarna i södra Europa avtagit i takt med den ekonomiska krisen, får människor att vallfärda norrut. Ofta under falska förespeglingar och med noll och ingen information om vad som gäller.

Hela bärplockarindustrin liknas vid trafficking. Några vittnar om hur de försökt utrymma tältlägren men ingen har lystrat. Förrän en man plötsligt "kör upp i en ny Mercedes och med guldkedja runt halsen viftat lite med handen och inom några minuter har tältlägren packat ihop och kört i väg".

Den fördomsfulla beskrivningen för tankarna till filmen "Zigenarnas tid" av Emir Kusturica. Men går inte att vifta bort. För det den vill säga är, att det inte är männen och kvinnorna som kröker rygg i tolv timmar som tjänar storkovan. Det finns en slavdrivare i varje läger. Och ingen, absolut ingen, skogsägare vill ha kriminell verksamhet på sina marker. Vare sig i form av att barn lever i ren misär, att människor utnyttjas eller att skogarna blir nedskräpade, skogsvägarna sönderkörda och markerna förvandlade till rena avföringstippar.

Om det här hade varit en enkel fråga, lagstiftningsvägen, hade den redan varit löst, menar Lars Beckman (M). Och i viss mån har han rätt. För hela problematiken berör skattelagstiftningen, allemansrätten, brottsbalken, socialtjänstlagen och konsumentledet. Polisen ska förhindra brottslig verksamhet, allemansrätten har på senare tid tänjts varför ingen egentligen vet vad som gäller, kronofogden ska kallas in när det handlar om avvisning och vem är egentligen ansvarig för att ett litet barn sover under bar himmel när regnet öser ner, knotten angriper och den enda mat de får har hjälpligt tillagats på ett spritkök?

Söderhamns socialtjänst?

Under 2010 års valrörelse var bärplockarlägren en ganska kall fråga. Riksdagsmännen åkte till ut till ett uppretat byalag och diskuterade, insåg allvaret, men sedan hände inte mycket.

Sedan dess har problematiken vuxit och fått större uppmärksamhet. Kanske beroende på ambassadörsbesök, förtvivlade bärplockare som inledde en lång marsch mot huvudstaden längs E4:an. Kanske för att de stora skogsbolagen fått nog.

2014 är det val igen och nu avfärdas inte problematiken längre som en blåbärsfråga, utan har tagit klivet ända in i riksdagshuset.

Och när frågan rent konkret bli aktuell igen, det vill säga vid kommande bärsäsong, kanske vi på allvar kan diskutera konsumentledets makt och ansvar. För om sylten, de färska och frysta bären kravmärktes, och det i sig var en garanti för att de skördats under människovärdiga förhållanden, då skulle den smutsiga marknaden minska.

I väntan på nya lagar och direktiv, kan de seriösa bäruppköparna se till att säsongsarbetarna åtminstone kan få gå på toaletten, under något sånär anständiga former.

Annons
Annons
Annons