Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lilian Sjölund önskar god jul: "Karl-Bertil Jonsson bor i Hälsingland"

/
  • Karl-Bertil Jonssons vänner samlar till hemlösa 2014. Det finns små Karl-Bertil Jonsson lite varstans bland oss.
Ledare

Alftamamman kommer hem med den karakteristiska julstressen i ögonen.

Annons

Har hon kommit ihåg allt som hör julen till?

På golvet sitter 6-åringen och slår in paket. 30 fina julklappar pryder köksgolvet. 6-åringen funderar på flyktingbarnen på Alfta Quren – de behöver nog julklappar, resonerar 6-åringen. På barnets okomplicerade och handfasta sätt. Det är helt enkelt svårt att få någon riktig julkänsla om andra i ens omedelbara närhet inte känner detsamma.

Så mamman kontaktar flyktingboendet och frågar om det är i sin ordning att överlämna paketen. Hon försäkrar att det "bara är bra saker 6-åringen slagit in".

Se där ett julevangelium anno 2015 från Facebook. Så verkligt som det kan bli även om både 6-åringen och jag kan buntas ihop av "realisterna" som verklighetsfrånvända "idealister".

För sociala medier handlar om så mycket mer än att trycka på gilla-knappar. Delandets filosofi är i grunden just socialt. Annars skulle vi gå miste om sådana här små historier som kan göra hela skillnaden. Historier som gör oss varma i hjärtat. Som bomull för själen när det i så många andra sammanhang blåser småspik av elakheter, cynismer, rena lögner eller bara ren och skär inskränkthet.

För julen handlar för många om att ge och i år är många beredda att ge av sin egen tid.

Hela hösten har präglats av hur civilsamhället ställt sig upp som en man (eller kvinna) och kavlat upp ärmarna.

Aldrig någonsin har jag sett en sådan aktivitet hos nära vänner, ytligt bekanta och helt okända. Efterlysningar av allt från skridskohjälmar till sängkläder har präglat Facebook-flödet. Sjuksköterskor har ryckt ut på sin lediga tid och plåstrat om och tröstat nyanlända. Vissa har till och med åkt till den grekiska ön Lesbos för att rädda den som räddas kan från att drunkna på Medelhavet. Andra har verkat i den mylla de står och delat med sig av det vi alla har: Svenska språket. Bokcirklar och språkcaféer från söder till norr.

En präst öppnar prästgårdens alla rum för flyktingar. En politiker som gillar att laga mat bjuder hem den som behöver sällskap på julafton.

Läkare utan gränser, Rädda barnen, Röda korset, volontärerna, kyrkan, idrottsrörelsen, personalen på Migrationsverket, socialsekreterarna och människorättsjuristerna – alla som inte ägnat vare sig volymer eller andrum så många tankar, utan sett människan som stått framför dem. Sett människans omedelbara behov av skydd. Till och med statsminister Stefan Löfven (S) med fru har anmält sig som kontaktpersoner till en nyanländ. Signalpolitik säger ni? Nå, en signal som i alla fall kan få vem som helst att tänka: Har statsministern tid så...

Nästa år kommer den politiska debatten att cirkla kring hur alla dessa nyanlända ska få ett arbete. Det är primärt för varje vuxen människa, att kunna försörja sig, annars följer en social kris på flyktingkrisen.

En lösning är att hitta okvalificerade jobb för dem utan utbildning. En annan är att utbilda till bristyrkena. En tredje är att ta tillvara den utbildade arbetskraft som kommit, validera deras utbildningar till svenskt system så att vi får nytta av dem. Och så att inte deras livsgnista slocknar. Kända samhällslösningar på komplexa problem.

Men hur detta ska gå till är politiken inte överens om i dag. Och något eureka kommer knappast att inträffa på nyårsnatten. Om ingen är beredd till det okonventionella utan hänvisar till svenska modeller som fungerat i ett helt annat samhälle än det vi har i dag, finns risk att det politiska styrets sköra tråd brister.

Ibland kanske man bara ska lyssna på en alfa-mamma. Eller ta intryck av en 6-åring. Dela med sig är alltid en bra början.

God Jul önskar jag alla läsare men speciellt Maria Kindstedt, Iggesund, Anders vid Ljusnan, Malou Hesselman och Lars Stjernberg, Bollnäs, Anita Näsberg, Karin Ekberg, Jan Andersson, Edsbyn, Nina Larsson, Alfta, Lennart Gunhamre, Ljusdal, Gun Bergvik, Lillemor Forsell o. Kurt Berglund, Gertrud Berglund, Färila, Anders Silfver, Sigfrid Westberg och Öyvind Helgesson, Hudiksvall och många, många fler som inte får plats här.

Era uppmuntrande mejl är ovärderliga och jagar undan det ofrånkomliga missmodet.

Annons
Annons
Annons