Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Hon, han och så hen...

/
Ledare

8 mars är numera inte bara en dag med manifestationer där en och annan förvirrad själ tror att man ska gratulera kvinnor likt mors dag.

Och bra är väl det, diskussioner om jämställdhet är en helårsaktivitet, och inte ett eftermiddagsnöje.

Om två veckor kommer Kristina Wicksell, 23-årig vänsterfeminist från Hudiksvall, debutera som op-edskribent på ledarsidan. Vi passade därför på att samla ihop oss till ett samtal om feminism.

Eva Cooper: Jag såg nyss en bild på en tygkasse från Blåssymfonikerna, som skulle kunna vara från vilket ställe som helst, med en bild på två kvinnor. Den ena säger till den andra "Utbildning, erfarenhet, och talang i all ära, men om du verkligen vill lyckas ska du testa det här" och drar då fram ett lösskägg. Är det fortfarande så, måste man vara man för att verkligen lyckas?

Kristina Wicksell: ja, titta bara på statistiken. Fördelar och förutsättningar skiljer sig åt mellan kvinnor och män. Män blir bedömda för vem de är, vilket inte kvinnor blir.

Lilian Sjölund: Herregud, det låter som en diskussion som funnits de senaste 100 åren. Har vi verkligen inte kommit längre 2014?

KW: Det första som behöver göras är att vi erkänner att det är så. Allt för många blundar inför normer som finns. Jag jobbar med jämställdhet inom musikbranschen, och där hävdar till exempel många att de bokar artister utifrån kompetens. Men det är ganska klart att de utgår från män som norm. Och det är nog inte unikt för musikbranschen, det är mansdominerat i de allra flesta branscher.

EC: Men är det då ett bra mål att säga att det ska vara 50 procent av vardera kön? Blir musikbranschen jämställd då?

KW: Nej, det kan vara jämställt utan att det är 50 procent kvinnor. Men det är ett bra verktyg, att jobba med andelen kvinnor och män.

LS: Kvotering?

KW: Det är också ett bra verktyg, som framför allt handlar om att stoppa kvoteringen av män.

LS: Hur menar du?

KW: Man kvoterar in män omedvetet.

LS: Jag vill inte bli kvoterad till ett jobb för att jag är kvinna, utan för min kompetens och lämplighet.

KW: Ja, det är ett vanligt argument mot. Men tro inte att det är så neutralt i dag. Vi vet inte vad som premieras vid tillsättningar.

EC: Det är väldigt orättvist med kvotering. För någon blir också borträknad på grund av saker som de inte rår över. Ta till exempel fallen från olika universitetsutbildningar där kvinnor inte kunde komma in på sjuksköterskeutbildningen för att män skulle få företräde. Bara för att många kvinnor, eller män, valt att göra en sak tidigare så ska inte andra kvinnor eller män få chansen att göra samma sak.

KW: Ja, men det kanske är okej med lite orättvisa kortsiktigt. Det är ingen rättighet att få ett visst jobb eller att komma in på en viss utbildning. Vi kanske inte ska använda ordet kvotering dock.

LS: Feminismen har bubblat upp som en stark fråga under vintern. Men är det en "kvinnofråga"?

KW: Nej, det tycker jag inte. Det heter feminism på grund av kvinnors underordning. Men män behövs också.

LS: Hur får man med männen?

KW: Många män är med, tycker jag. Mansrollen är också väldigt trång.

EC: Jag tycker också att det hänt mycket det senaste decenniet. När jag i början av 00-talet läste genusvetenskap läste vi också mansforskning. Det var ovanligt att över huvud taget diskutera mansfrågor då. Något har hänt.

KW: Ja, även i våldtäktsdiskussioner är nu män med.

LS: Vissa hävdar att män måste stå tillbaka för att kvinnor ska kunna ta mer plats.

KW: Ja, det håller jag helt med om.

LS: Som lönebildning till exempel. Kvinnor tjänar 86 procent av männens löner. Men det är väl inte realistiskt att männen kommer att gå med på en lönesänkning?

KW: Snarare se till att det inte blir så från början. Ta till exempel sjuksköterskor där jag nyss hörde om att en nyexaminerad man fick högre lön än kvinnliga kollegor.

LS: Lönebildningen är den viktigaste jämställdhetsfrågan. Vi borde bromsa männens, och höja kvinnors till samma nivå, men inte sänka löner. Men varför tjänar egentligen män mer än kvinnor?

KW: Det handlar mycket om status

EC: Men nu börjar ju kvinnorna ta över. Jag tänker på skolresultat, på universiteten. Kommer det inte kunna lösa sig av sig själv?

KW: Än så länge finns det inga sådana tendenser. Och det här hänger ju ihop med mansnormen. Pojkars problem i skolan är ett jätteproblem. Men än så länge påverkar det inte lönerna.

LS: Arbetsmarknadens parter har en viktig roll att spela här. Men LO har gjort lite för att höja kvinnolönerna. Man stöttar Metall, industriarbetarlönen är normgivande, men struntar i Kommunal.

KW: Jag hoppas att till exempel Feministiskt Initiativ kan pressa på, både fackförbund och andra partier.

LS: I vinterns SVT-serie "Fittstim - min kamp" med Belinda Olsson framställdes det som om det var en konflikt mellan unga och äldre feminister, där de unga bara bryr sig om perifera frågor som rättigheten att bada toppless på badhus, ungefär.

KW: Bilden som gavs är orättvis tycker jag. Feministisk kamp handlar om löner, våld i nära relationer, om våldtäkter, hbtq-frågor. Hela programmet var lite en halmgubbe. Rörelser utvecklas ju. Men vi jobbar inte med småsaker.

EC: Det är klart att det är medialt lockande med "hen" och bara bröst.

KW: Ja, men det säger väl mer om vad media nappar på.

LS: Programmet fungerade som en provokation. Det skapade mycket debatt, men även aggressioner. Debatten fastnade inte i en hen-debatt.

EC: Men programmet gjorde det...

KW: När jag hörde att programmet skulle sändas fick jag höga förväntningar. Äntligen lite bildning kring feminism! Jag blev så besviken. Jag är inte engagerad i feministiska frågor för ordet hen, men jag tvingas hela tiden diskutera det. "Inte igen!!" Att inte public service på bästa sändningstid lyckades lyfta det här.

LS: När man tittar på högerextrema rörelser så ser man att feminister är ett stort hatobjekt. Varför då?

KW: Feminismen är ofta antirasistisk vilket är ett hot i sig. Dessutom har värdekonservatismen inom dessa rörelser en syn på kvinnor som handlar mest om att de ska stå hemma vid spisen. Och så arbetet med hbtq-frågor, det är ett hot mot traditionella värden.

LS: Det ser man också i SD:s program, hur de drömmer sig tillbaka till ett folkhem à la 50-tal där kvinnan stannar hemma som lycklig hemmafru och mannen går till jobbet. Inskränkt aborträtt och en konservativ hållning till föräldraledigheten är andra exempel.

LS: Du kallar dig för socialistisk feminist, vad är skillnaden mot en borgerlig feminist?

KW: Jag är ingen expert på borgerliga feminister, men att jag ser maktstrukturer som sitter ihop. Som skattepolitiken som drabbar arbetarkvinnor allra värst. Och antirasismen igen.

LS: Men klasskampen har väl alltid varit överordnad kvinnokampen?

KW: Alla rörelser har kvinnofientliga tendenser. I min värld borde man kunna jobba med dessa frågor samtidigt. Men alla håller inte med.

LS: Vilka håller inte med?

KW: Det är väl något som genomsyrar hela samhället.

LS: Feminism har man kanske råd med när allt annat är fixat.

EC: Ja, det är hela tiden andra frågor som prioriteras framför feministiska frågor.

EC: Jag tycker att en viktig feministisk fråga är att öka sparandet och därmed egenmakten. Alldeles för många kvinnor lever ur hand i mun, och knappt det. De är beroende av sina respektive för att få livet att gå runt, och kan inte lämna vare sig en dålig relation eller ett jobb de vantrivs med av rent ekonomiska skäl. Sådana pengar brukar kallas fuck-off-money. Vad säger ni om feminism och ekonomi?

KW: Det är en av de viktigaste frågorna. När det skärs ner på saker är det kvinnor som drabbas. Privatekonomi är i högsta grad feminism.

LS: Jag återkommer till lönebildningen. Det är inte viktigt om det finns 50 procent kvinnliga brandmän, poliser eller gruvarbetare, utan det handlar om hur jobb värderas. Kvinnor måste kunna leva på sin lön och jobba heltid om de vill.

KW: Jag kan bara hålla med. Det hänger ihop med många andra frågor.

LS: En skillnad mellan feministisk och socialistisk feminism är kanske det här med styrelserepresentation och kvinnor som chefer. En medelklassdiskussion.

EC: Jag håller inte med. Ja, det är medelklassdiskussioner, men de förs från både höger och vänster. Även S har till exempel varit fixerade vid det här.

KW: Det är en populistisk diskussion. Men symboliken är viktig. Även om det är en smal debatt så finns det viktiga värden i den. Fast de flesta kvinnor berörs ju inte av den.

EC: Inte de flesta män heller.

LS: Pratar vi inte för lite om utrikesfödda kvinnor?

KW: Ja, det finns ett dubbelförtryck mot dem. Hedersförtryck går dock inte att diskutera utan att man spelar främlingsfientliga krafter i händerna

LS: Hedersförtrycket som får fortgå resulterar i att flickorna blir svikna i dubbel bemärkelse. Dels av sina anhöriga, dels av det svenska samhället, där skola, tingsrätter och andra inte vågar bryta maktutövningar, trots att de har lagstiftningen på sin sida.

EC: Eller när man bara hävdar att det är deras kultur.

KW: Det finns ju många bra organisationer som jobbar med hedersförtryck där de aktiva själva varit utsatta. Bra att stötta dem. Det är svårt att lägga sig i frågorna som vit. Hedersproblematik finns också i Sverige, det är inte speciellt för muslimer. Om vi börjar se det svenska hedersförtrycket kanske vi lättare kan jobba med frågorna.

LS: Sist men inte minst, vad gör du i dag den 8 mars?

KW: Jag ska gå på melodifestivalens final faktiskt...! Jag jobbar ju med jämställda festivaler och det är därför jag är där.

EC: Jag gör inget speciellt 8 mars-igt. Däremot ska jag åka bort med familjen.

LS: Jag ska gå till frissan. Förnämligt sätt att tillbringa 8 mars på. Dels bli fin i håret, dels få ha ett stimulerande samtal med Janni (frissan).

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons