Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Försvaret: En tydlig och olycksbådande signal

/
Ledare

Fem partier gjorde upp om försvaret. Men trots tio miljarder extra fram till 2020 är det alldeles för lite och en olycksbådande signal till omvärlden menar ledarskribenten Patrik Oksanen efter försvarsuppgörelsen.

Annons

Det är svårt att vara glad över försvarsuppgörelsen. Enkelt uttryckt kan man säga att springnotan fortsätter och den allvarsamma tidens retorik inte bottnar, varken i eftersatta behov eller orosbild i vårt närområde.

Därför är det svårt att dela den bild som försvarsminister Peter Hultqvist (S) på Rosenbads presskonferens försökte måla upp i sällskap med miljöpartiet, moderaterna, kristdemokraterna och centerpartiet. De partier som står bakom uppgörelsen samlar sjuttio procent av riksdagens ledamöter. Med sin trygga borlängedialekt som gett tyngd och trovärdighet åt Hultqvist inledde han presskonferensen:

- Det är viktigt för Sverige och en tydlig signalverkan för vår omvärld.

Beskedet som Hultqvist och de andra hade med sig var 10,2 miljarder kronor i tillskott fram till 2020. Från det kan vi dessutom räkna bort ca två miljarder i höjda arbetsgivaravgifter och hyreshöjningar. Det ger bara hälften av vad försvaret räknat med att man behöver för att få ett gammalt försvarsbeslut på plats.

Därutöver har politikerna lagt till välbehövliga uppgifter som inte fanns med i beräkningen. Bland annat ett mekaniserat kompani och ett stridsvagnskompani på Gotland som höjer svensk tröskel. Det var en av pressträffens många välbehövliga erkännande av tidigare misstag. Mikael Oscarsson (KD) konstaterade att avmilitariseringen varit fel och att man nu åtgärdar det genom 230 soldater som ska börja rekryteras under nästa år och styrkan ska finnas i full kraft från 2018. Från våra baltiska grannländers sida är det inte en dag för tidigt, milt sagt.

Ett annat erkännande var att avskaffandet av värnplikten var ett misstag och personalförsörjningen havererat. Därför ska nu frågan om en kombination av pliktförsvar och yrkesförsvar av dansk och norsk modell utredas. Det är inte en dag för tidigt, milt sagt.

Andra saker som nämndes var att broslagningsförmågan ska återtas och att något så självklart som ammunition ska finnas i förbanden, bara det säger en del om sakernas tillstånd. Nato ska utredas, fast inte utredas utan en utredning ska fortsätta utredningen som Bertelmann gjorde. Politiska kompromissande på högsta nivå med andra ord.

Samtidigt så saknas alltså 10 miljarder kronor med vad som behövs, lägg till 20 miljarder för tidigare beslutade inköp så blir glappet mellan allvarsam tyngd retorik och verklighet lika stort som ett hangarfartyg. Det innebär att det saknas ca 30 miljarder kronor för att få enveckasförsvaret i en riktning på plats. Så stor är fortsatt springnotan. Resultatet kan mycket väl bli att försvarsförmågan paradoxalt försämras jämfört med i dag.

Känslan av att det kunde ha sätt annorlunda idag om riksdagen skött sin övningsverksamhet med krigsdelegationen är också svår att frigöra sig ifrån.

Folkpartiet ville inte vara med och lämnade uppgörelsen när man såg att det inte gick att få upp budet tillräckligt högt från regeringen. Därmed står i alla fall ett anständigt politiskt parti utanför uppgörelsen vilket är värdefullt ifall framtiden utvecklar sig ännu mer illavarslande.

Överbefälhavaren Sverker Göransson konstaterade själv lojalt men lakoniskt i ett pressmeddelande att Försvarsmaktens underlag som beskrev en förstärkning i fem steg på totalt fyra miljarder kronor för att närma sig Försvarsberedningens beställning inte uppfylls.

– Jag står fast vid bedömningen att detta innebär en kvarstående risk i en orolig omvärld. Men Försvarsmakten har nu att omsätta uppgörelsen i bästa möjliga militära verksamhet, säger Sverker Göranson i pressmeddelandet.

Orden från Hultqvist och de andra i försvarsuppgörelsen om att man idag skickar en tydlig signal till omvärlden är sanna. Men inte den signal som de säger själva utan en signal om Sveriges försvarspolitiska sömn fortsätter. Det vet ÖB, det vet våra grannländer, därför är det ett inrikespolitiskt utspel som inte stärker Sveriges reella förmåga eller trovärdighet.

Förhoppningsvis kommer fempartiuppgörelsen snabbt till insikt att det man beslutat är otillräckligt, mer behövs göras snabbare, ja mycket mer behöver göras mycket snabbare. Det vore en bättre signal än den som klingar olycksbådande.

Annons
Annons
Annons