Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

"Dumskalle! Det är int flyktingarna som är problemet - det är stuprören"

+
Läs senare
/
  • De svenska stuprören kan se olika ut, men har det gemensamt att de fungerar allt sämre ihop i en helhet när samhällsförändringar sker med en rasande hastighet
Ledare

Stuprör, bygnk., de vanligen af målad eller galvaniserad järnplåt, zinkplåt eller kopparplåt utförda rör, som äro afsedda att nedleda vatten (Nordisk familjebok 1918)

Sverige har ingen flyktingkris. Vi har heller ingen urbaniseringskris, skolkris, försvarskris, ja fyll i valfri kris. Den kris vi ser är egentligen en stuprörskris och den är betydligt allvarligare eftersom det handlar om hur svensk politik och förvaltning fungerar.

När Morgan Johansson under torsdagskvällen framträdde och sade att gränsen var nådd och att Sverige inte klarar flyktingkrisen längre, att boende inte kan garanteras och aviserade framtida omfattande åtgärder så var det måhända ett paradigmskifte vi såg i svensk flyktingpolitik.

Nu är den generösa tiden förbi och signalvärdet kom inte hit ska förstärkas än mer. Med vetskap att EU-kommissionen beräknat att det finns tre miljoner flyktingar från Syrien som vill komma till Europa de kommande två åren är kallsvetten i regeringskansliet begriplig; hur ska stuprören klara situationen när så många vill till just Sverige?

Vilka åtgärder som regeringen överväger kan vi idag bara spekulera i, men räkna med ett batteri som sänkta ersättningar, kanske beredskapsjobb likt de som fanns i skogsbruket för flyktingar under kriget, avreglerad arbetsmarknad, strängare krav, zoner med snabbprövning som Tyskland nu sätter upp. Utmaningarna gör att frågorna måste lösas på ett annat sätt än vad vi är vana vid.

Men den egentliga krisen, stuprörskrisen, visade sig lite tidigare på dagen. Då tillsatte regeringen en utredning som ska se över mottagande och boende för nyanlända, som ska vara klar 2017.

Stuprörskrisen handlar om att svensk förvaltning, politik och debatt fokuserar på en sak utan att se helheten och att den kan få ta den tid det tar enligt konstens alla utredningsregler, utan hänsyn till vilka stormar och oväder som härjar där ute. När stupröret väl byggs och underhålls har det ingen fokus på var det sitter på huset, hur det förhåller sig till andra stuprör, vilket vatten det tar upp eller om vattnet hamnar i källaren. Ett stuprör kan också helt slitas bort utan att man ser vilka konsekvenser det får hela huset, som när man i praktiken avskaffade civilförsvaret.

Krisen är inte en flyktingkris, utan en stuprörskris.

Stuprörskrisens dilemma och vårt omedelbara behov av ändrad kurs framträder klarsynt i FOI:s Strategiska Utblick som släpptes under fredagen. Det inledande kapitlet "Change, Choice and Action – in search of a Swedish Grand Strategy" av Markus Derblom och Johannes Malminen sammanfattar det hela väl (min övers fr eng):

"Givet de fundamentala och storskaliga samhällsförändringarna och det snabba sammanfallande säkerhetsläget både regionalt och globalt så står Sverige inför ett strategiskt vägskäl där det är nödvändigt att utveckla en Grand Strategy. Att bara adressera försvars- och säkerhetsmässiga frågor i smala och upphackade frågor kommer inte fungera. Som bäst är våra motståndare och hoten mot vår säkerhet komplexa och gränsöverskridande, som sämst är de dessutom orkestrerade."

Stuprörskrisen märks också i frågan om migrantlägret i Malmö. Hur människor olagligt kan bo i en kåkstad i två år trots markägares protester och trots att EU:s regler sätter gränser hur länge man får stanna i ett land utan arbete är ett exempel på hur en rad olika stuprör hamnat snett.

Stuprörskrisen drabbade även Hudiksvall och åtta andra orter i våras när Sheriffen av Nottingham, förlåt – generaldirektören Ingemar Hansson, ville ta från fattiga kommuner och ge till rika. Skatteverkets nedläggningsbeslut av en rad kontor slår mot orter som har en sämre socioekonomisk ställning när jobben ska flyttas till orter som går bra. På det här sättet drar Skatteverket isär Sverige, men det är inte Hanssons bekymmer för att han är (nästintill) oinskränkt härskare i sitt stuprör. Svensk förvaltning bygger på självständiga myndigheter och ve den minister som försöker lägga sig i för då drar opposition, oavsett färg, KU-kortet.

Exemplen kan göras deprimerande många fler. Pendeln har gått för långt. Även om det finns en rad positiva tecken som en krisinsikt i flyktingkrisens spår, Ardalan Shekarabis utredning om statliga jobb och att statliga aktörer som FOI pekar på problemet så är inte paradigmskiftet här ännu.

Fortfarande brottas den politiska debatten i stuprör där möjligheten att agera utanför stuprören är begränsad. Här har medielogiken ett kvarhållande faktum när det fokuseras på enskildheter och inte helheter.

För vår framtids skull behöver vi snabbt riva stuprörstänkandet och tackla dagen på ett mer övergripande sätt. Våra utmaningar och hot, men även möjligheter är komplexa och måste mötas som helhet. Det kommer att kräva oerhört mycket av våra folkvalda och vår förvaltning.

Men vi har inget annat val än att börja nu, det kan vara försent i morgon.

Fler krönikor av Patrik Oksanen

Lyssna inte på sirenerna efter sommaren då världen blev galen

De flyende muslimerna måste få slippa fanatismen

Lär av guddottern, Svea

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons